Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Tystnaden är dyr (och lite tråkig)

22 september, 2021

Skrivet av

Krönika När öronen får nog av samtidsljudet får man låtsas att man inte hör, skriver författaren Sven-Olov Karlsson.

Sven Olov Karlsson är författare.

Koppar … Dukar … Ringar. Orden viskades. Dessutom halvdränkta i ett liksom retfullt brus. Jag klickade på bilder av vad jag uppfattade … Toppar? Pukor? Vingar?

Det var ett test av hörseln. Gjorde det eftersom det länge hade känts lite svårt att hänga med i samtalet i stimmiga miljöer, som fester eller förskolor. Berodde det på gamla synder? Hade ungdomens tinnitusframkallande vinkelkapar och skräniga rockkonserter kommit ifatt mig?

Men testet fann inga fel. Hade jag kanske gissat de rätta orden, fuskat ihop ett glädjebetyg?

Var oförmågan egentligen en ovana? Var jag bara dålig på att lyssna? Det är ju roligare att prata. Får jag inte det kan det lika gärna vara tyst.

Inget av det där är ovanligt. Många älskar sin egen röst och är samtidigt upptagna av vad vi hör och inte hör. Och dödströtta på oväsen. Tystnad är en exklusivitet. Den säljs på retreater, där kunderna både får knäppa igen och slippa brölande lövblåsar och slagborrar i väggarna. Efterfrågan lär förbli stabil.

Majoriteten får nöja sig med att låtsas vara döva för samtidens ljudföroreningar. Men som art är vi kodade att reagera på oljud. Under nittionio procent av mänsklighetens historia har ljud varit något viktigt att observera. Jägarnas och samlarnas och böndernas överlevnad hängde på att de begrep att tolka vindens eller vassens läten. Och det mänskligt producerade bullret nådde aldrig högre decibel än vi orkade hojta.

Sedan sprängde industrisamhället alla bullervallar. Men slamret betydde produktion och lön i handen. I dag väsnas motsatsen, konsumtion: från streamingtjänsternas uppstartsjinglar till butikernas osänkbara skräpdisco. Varje apparat vi blir pålurade har egna pip, omöjliga att koppla ur. Vitvarorna väser och skallrar. Bostädernas ventilationsfläktar tröskar dygnet runt och nattrafikens inbromsningar och accelerationer strimlar djupsömnen till svettiga tupplurar.

Där befinner jag mig. Förr levde öronen farligt för att jag arbetade. Numera värker de i stället av fritidens ljudmattor.

Nå, om stan låter så illa, flytta ut på landet. Men där maler vindkraftverken. Timmerbilarna dundrar, vedkaparna skriar frenetiskt och A-traktorer subwoofar ut knastechno över nejden.

Men stundtals blir det faktiskt tyst. En ficka av lugn i stadens vargtimmar. Eller på en promenad i skogen i solspillet mellan träden. Bara andningen och pulsen. Rätt skönt.

En chans att tänka färdigt en tanke. Och efter en stund med min inre röst som enda sällskap når jag alltid samma slutsats: nu vill jag höra något annat.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Gör verklighet av nollvisionen

Gör verklighet av nollvisionen

Ingen ska behöva skadas eller dö på jobbet. Industrins konkurrenskraft hör samman med arbetarnas hälsa, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Arbetsmiljön måste bli bättre!

Arbetsmiljön måste bli bättre!

”Arbetsmiljön är en av våra viktigaste frågor, och en medlemsundersökning visar att den ofta brister. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Molnen tröstar och skrämmer

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.