Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Tystnaden är dyr (och lite tråkig)

22 september, 2021

Skrivet av

Krönika När öronen får nog av samtidsljudet får man låtsas att man inte hör, skriver författaren Sven-Olov Karlsson.

Sven Olov Karlsson är författare.

Koppar … Dukar … Ringar. Orden viskades. Dessutom halvdränkta i ett liksom retfullt brus. Jag klickade på bilder av vad jag uppfattade … Toppar? Pukor? Vingar?

Det var ett test av hörseln. Gjorde det eftersom det länge hade känts lite svårt att hänga med i samtalet i stimmiga miljöer, som fester eller förskolor. Berodde det på gamla synder? Hade ungdomens tinnitusframkallande vinkelkapar och skräniga rockkonserter kommit ifatt mig?

Men testet fann inga fel. Hade jag kanske gissat de rätta orden, fuskat ihop ett glädjebetyg?

Var oförmågan egentligen en ovana? Var jag bara dålig på att lyssna? Det är ju roligare att prata. Får jag inte det kan det lika gärna vara tyst.

Inget av det där är ovanligt. Många älskar sin egen röst och är samtidigt upptagna av vad vi hör och inte hör. Och dödströtta på oväsen. Tystnad är en exklusivitet. Den säljs på retreater, där kunderna både får knäppa igen och slippa brölande lövblåsar och slagborrar i väggarna. Efterfrågan lär förbli stabil.

Majoriteten får nöja sig med att låtsas vara döva för samtidens ljudföroreningar. Men som art är vi kodade att reagera på oljud. Under nittionio procent av mänsklighetens historia har ljud varit något viktigt att observera. Jägarnas och samlarnas och böndernas överlevnad hängde på att de begrep att tolka vindens eller vassens läten. Och det mänskligt producerade bullret nådde aldrig högre decibel än vi orkade hojta.

Sedan sprängde industrisamhället alla bullervallar. Men slamret betydde produktion och lön i handen. I dag väsnas motsatsen, konsumtion: från streamingtjänsternas uppstartsjinglar till butikernas osänkbara skräpdisco. Varje apparat vi blir pålurade har egna pip, omöjliga att koppla ur. Vitvarorna väser och skallrar. Bostädernas ventilationsfläktar tröskar dygnet runt och nattrafikens inbromsningar och accelerationer strimlar djupsömnen till svettiga tupplurar.

Där befinner jag mig. Förr levde öronen farligt för att jag arbetade. Numera värker de i stället av fritidens ljudmattor.

Nå, om stan låter så illa, flytta ut på landet. Men där maler vindkraftverken. Timmerbilarna dundrar, vedkaparna skriar frenetiskt och A-traktorer subwoofar ut knastechno över nejden.

Men stundtals blir det faktiskt tyst. En ficka av lugn i stadens vargtimmar. Eller på en promenad i skogen i solspillet mellan träden. Bara andningen och pulsen. Rätt skönt.

En chans att tänka färdigt en tanke. Och efter en stund med min inre röst som enda sällskap når jag alltid samma slutsats: nu vill jag höra något annat.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Gör verklighet av nollvisionen

Gör verklighet av nollvisionen

Ingen ska behöva skadas eller dö på jobbet. Industrins konkurrenskraft hör samman med arbetarnas hälsa, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Arbetsmiljön måste bli bättre!

Arbetsmiljön måste bli bättre!

”Arbetsmiljön är en av våra viktigaste frågor, och en medlemsundersökning visar att den ofta brister. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bekämpa antisemitismen i den digitala världen

I förra veckan hölls Förintelsekonferensen i Malmö. Internationella politiska ledare lovade att aktivt bekämpa antisemitismen och rasismen som tyvärr växer runtom i Europa. Sveriges regering satsar nästan 100 miljoner i nästa års budget på denna angelägna kamp för människovärde och demokrati. Till den svenska regeringens satsningar hör bland annat fortsatt arbete med att bekämpa hatbrott […]

”Helheten i överenskommelsen är bra”

”Helheten i överenskommelsen är bra”

Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.

”Så kan fusk och slarv med asbest stoppas”

”Så kan fusk och slarv med asbest stoppas”

Vi måste städa upp EU:s arbetsmarknad från skitföretagare som riskerar arbetarnas hälsa, skriver Europaparlamentarikern Johan Danielsson, S.

”Beslutet om trygghet borde ligga i våra händer”

”Beslutet om trygghet borde ligga i våra händer”

IF Metalls medlemmar bör, precis som journalistförbundets, få rösta om vi ska ansluta oss till las-överenskommelsen, skriver fem industriarbetare.

Vi kan ställa krav på det vi producerar

Vi kan ställa krav på det vi producerar

30 års facit visar att vi inte kan överlåta klimatkrisen till politiker, företagsledare och en anonym marknad, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

”Ja till yrkesprogrammens höjda status”

”Ja till yrkesprogrammens höjda status”

Att återinföra högskolebehörigheten på yrkesprogrammen är en viktig pusselbit för industrins kompetensförsörjning och elevernas förutsättningar för yrkeslivet, skriver tre företrädare för Teknikcollege.

Vi får gehör för våra krav

Vi får gehör för våra krav

Marie Nilsson: I höstens budgetförslag hittar vi omställningsstöd, mänskligare
sjukförsäkring och satsningar på grön industri. Nu måste vi driva på så att det blir verklighet.

Nu kan vi få allt på ett bräde

Nu kan vi få allt på ett bräde

Per-Olof Sjöö: När vardagen startar efter pandemin har vi chansen att bygga ett mer rättvist och klimatsmart samhälle.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.