Därför behövs en knegarpension
Den som sliter ut sig och inte kan jobba fram till pensionen bör inte straffas med att bli fattig, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
10 november, 2021
Skrivet av Marcus Raihle
Krönika Man kan förstås säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan.
“Fattiga föräldrar och dålig hygien, vi kommer från Aten, vi kommer från Aten!”
Ramsan hördes från en pub innan AIK – Panathinaikos där ett glatt gäng sjöng om hur de antog att livet i Grekland var. En skojsam sång om en mindre skojsam finanskris som slog hårt mot Grekland, och många andra länder för den delen.
Vad grekerna svarade på det vet jag inte, det var rena grekiskan för mig. Jag kan till exempel vara lyckligt ovetandes om att de kanske sjöng något i stil med “Trasiga kroppar och låg pension, vi kommer från Sverige”. Inte för att det rimmar, varken på svenska eller grekiska enligt Google translate, men för att det tyvärr skulle ligga något i det.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag läst artiklar om pensionärer som får vrida och vända på varenda krona. Det förklaras ofta med att personen i fråga varit sjukskriven eller arbetat deltid till och från i livet, vilket givetvis inte är optimalt om man vill ha en ordentlig pension, men livet i sig tar sig inte alltid optimala svängar. En del är sjukskrivna i perioder för arbetsskador, andra jobbar deltid för att kroppen inte orkar mer.
Man gör bäst i att inte bli sjuk, inte slita ut sig, och jobba så länge som möjligt. Helst tills man är 69 år. Ingen lätt ekvation för oss som jobbar med kroppen som verktyg. Trasiga kroppar och dålig pension. Vi har ungefär 300 000 fattigpensionärer i Sverige. Och när pensionerna höjs pratas det om femtiolappar hit och femtiolappar dit.
Kalla mig bortskämd men när jag blir pensionär och politikerna pratar om att höja pensionen vill jag ha råd med åtminstone en godare flaska rött eller ett biobesök. 50 kronor kan man visserligen tanka bilen med två och en halv liter diesel för, och då går ungefär hälften tillbaka till statskassan. Tankar man riktigt mycket kanske pensionen kan höjas med 50 kronor till året efter.
Ibland går jag in på pension.nu för att räkna ut hur mycket jag kan vänta mig i månaden när det är min tur att avgå från arbetslivet, förutsatt att jag har det jobb jag har nu och inte sjukskriver mig längre perioder. Det är dyster läsning.
För all del, man kan invända och säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige som exportnation skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb.
Lite som när Ebba Busch, angående kvinnors låga pensioner, twittrade “Gör andra val, få annat resultat.” När jag blir gammal och hamnar på äldreboende hoppas jag att det i alla fall finns någon som jobbar där och att alla inte gjort andra val för att få andra resultat.
Arbetare kan absolut göra andra val och få andra resultat, men det kan politikerna också. Göteborg kanske inte behöver 250 kommunikatörer, Tranemo behöver garanterat inte en kommunpoet. Men det finns väldigt många människor som behöver högre pension.
Om det fortsätter på det här viset, att politikerna slår sig för bröstet när pensionen höjs med femtio kronor i månaden hoppas jag innerligt att Sveriges alla pensionärer tar sina rullatorer och blockerar motorvägar.