”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Debatt Vi gick ner i tid och lön vid krisen 2008, och permitterades under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi nu inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Om skribenten:

Andreas Köhler är medlem i IF Metalls avdelning 14 och en av initiativtagarna till namninsamlingen Skrota Industriavtalet – Höj lönerna!

Någonting jäser inom den svenska arbetarklassen. På golvet i industriverkstäderna och inte minst i kommentarsfälten på sociala medier. En nedtryckt känsla av förnedring och ilska, en uppgivenhet vars bägare nu runnit över till följd av de senaste veckornas utspel från våra fackliga företrädare.

I förra veckan lanserade LO sin låglönesatsning för alla under 27 100 kr. Och den här veckan gick man ut med sitt löneanspråk, med Facken inom industrin, ”märket”, först ut.

4,4 procent finns det löneutrymme för, menar IF Metalls förbundsstyrelse. Samtidigt gick tidningen Arbetet ut för några veckor sedan med sin lista på de topp 10 storbolag med högst avkastning. AB Volvo toppar listan med sina 61,8 miljarder för 2021. Därefter kommer Volvo Cars med den lilla summan på 35,3 miljarder.

Det har alltså pågått ett miljardregn för storbolagen, samma bolag som fick statliga bidrag för att överleva under Corona-pandemin, för att forslas vidare till sina aktieägare med skandalomsusade rubriker till följd.

Den svenska modellen stipulerar att det råder ett samförstånd mellan arbetsgivarorganisationerna och arbetstagarorganisationerna. Detta samförstånd, denna kompromiss, kan i dag sammanfattas i “Industriavtalet”. Men detta samförstånd är tydligen enkelriktat.

Samtidigt som arbetsgivarna upplever rekordvinster och miljardregn så får vi på golvet nöja oss med luft i plånboken. Luft som vi inte kan använda för att betala räkningarna och mat i kylskåpen.

Läs också

”IF Metalls uttalande en rak käftsmäll i medlemmarnas ansikten”

Vad har hänt med fackets syn på klassisk fördelningspolitik? skriver Waldemar Tapojärvi, gruvarbetare i Kiruna.

Runtom i landet kan vi höra om hur medlemmarna inom de olika fackliga organisationerna kräver kompensation för de höga vinsterna och för att täcka de ökande levnadsomkostnaderna. Vi hör röster som Dejebon, tillika Kommunal-anslutna, Emelie Aasen, som vill se sina facklig kamrater runt om i Sverige höja sina röster.

Vi hör 48-årige processoperatören Hans Carlsson i en intervju med Dagens Arbete : ”Om inflationen är åtta procent, så borde vi väl få tio procent!”

I tidningen Proletären kan vi läsa fler skildringar, som de givna av Jonas Wanér (underhållsreparatör), Josefine Krantz (målare) och Lotta Jepsen Sjölander(snickare), som alla tycker det behövs rejäla lönehöjningar och det finns många fler reportage om liknande.

På sociala medier, vid de inlägg IF Metall och LO lagt ut under måndagen den 31 oktober, kan vi se många missnöjda och uppgivna medlemmar. Många som ifrågasätter varför man ens ska vara med i en fackförening som inte står upp för sina medlemmar. Som verkar mer bekymrade över att det ska gå bra för storbolagen, som innehar monopol inom de flesta branscher, och samhällsekonomin. Men inte sina egna medlemmars.

Avdelnings-, sektions- och klubbordföranden och andra förtroendevalda som måste förklara för sina närmaste, medlemmarna och kollegorna, att det återigen är vi som måste stå tillbaka i löneanspråken och ta det samhällsansvar som historiskt sett legat på arbetsgivarnas axlar.

En gnista av hopp finner vi hos våra fackliga kamrater som jobbar på LKAB. Gruv 135:an har på ett medlemsmöte beslutat om löneökningar på 10 procent på ett år. Gruv 4:an kräver löneökningar på 20 procent för samma tid. Nyligen skickades det in en motion till Gruv 12:an där man yrkar på ett lönekrav på 20 procent på ett år.

Ingen förtroendevald som verkligen vill ta kampen för högre löner ska behöva förklara för sina medlemmar varför de inte ska kräva högre löner. Därför har vi lanserat en namninsamling, riktad till IF Metalls kongressdelegater att lyfta frågan om Industriavtalet, det så kallade ”märket”, på kongressen.

I stadgarna kan vi läsa under paragraf 14, Kongressen, mom 1: ”För att under pågående ordinarie kongress kunna ta upp nya frågor till behandling krävs beslut med 3/4 majoritet.”

Vi uppmanar våra förtroendevalda delegater att lyfta frågan om högre löner, en ordentlig kompensation för inflationen. Det är slut på att vi ska behöva betala priset för krisen.

2008 fick vi gå ned i arbetstid och löner för att rädda den svenska industrin, med sänkt levnadsstandard. Det var vi som fick gå hem 2020-2021 i permitteringar, samtidigt som bolagen gav aktieutdelningar till sina aktieägare. Det är vi som får betala den chockhöjda räntan, prisökningarna på mat, el och drivmedel.

Bägaren rinner över. Nog är nog!

Skriv under namninsamlingen, så lämnar vi över den till kongressdelegaterna under IF Metalls kongress i slutet av november, och visar vad deras medlemmar verkligen vill att de ska arbeta och kämpa för. Men om detta ska lyckas måste vi alla hjälpas åt, vi måste göra vår del.

Dela denna debattartikel till dina kollegor, vänner och förtroendevalda och öka spridningen. Skriv under och dela vidare den namninsamling vi startat och uppmuntra dina jobbarkompisar som är fackligt anslutna att skriva under. Tillsammans, och endast tillsammans, kan vi skapa en förändring!

Andreas Köhler