”Vem vill bli kallad fjollig kärring?”

Debatt Förändringen börjar med dig, och kan börja nu, skriver Pia Johansson från IF Metall Bergslagen.

Om skribenten

Pia Johansson är förtroendevald i IF Metall avd 13, Bergslagen.

När jag var 18 år började jag arbeta på bruket hemma i den byn där jag är uppvuxen.

En by med en historia som sträcker sig tillbaka till 1500-talet. Man kan än i dag höra hammarslagen som pulserar från Smedjan likt ett hjärta som bultar. Jag är en född mitt emellan mäster Dan (författaren och spelman Dan Andersson) och Joe Hill. Jag är uppvuxen i hjärtat av Bergslagen och förbannad sen jag låg i magen.

Jag har ibland skojat och sagt att jag blev fostrad av gubbarna på mitt arbetslag. Flera av dem var fackligt förtroendevalda. Men sanningen är den att jag fick lära mig att spela spelet för att accepteras.

Att jag inte skulle vara förmer, att inte vara för provokativ och att jag måste tåla sexistiska skämt för annars är jag en bitterfitta. Jag skulle passa mig för att vara för känslig, fast det är viktigt att vara rak.

Låta männen tala till punkt, nicka och skratta med. Jag fogade mig fast jag egentligen mådde dåligt. Det fanns en avdelning gubbarna kallade Jurassic park, eftersom där jobbade det bara kvinnor. Jag har blivit daskad på rumpan med orden att sådant här får man tåla och att jag faktiskt borde vara tacksam över att folk visar sitt intresse.

I min roll som handledare på fackliga utbildningar möter jag människor som vittnar om att min historia tyvärr är långt ifrån unik. Det är snarare en vardag man blivit luttrad av för att stå ut.

Jag tror inte att kultur eller normer skulle sitta i väggarna, den sitter i människor. Och den finns inte bara på arbetsgolvet. Jag har deltagit på fackliga utbildningar och fått skamliga förslag och kommentarer om mitt utseende och kropp.

Våren 2022 var jag på en förbundstillställning och fick höra om hur mannen bredvid mig ofta är otrogen mot sin fru när han dricker, för att direkt därefter vilja skåla med mig. Jag fick höra att jag har en så sexig nacke att han ville ta en tugga. Vår rörelse har lika stora problem med sexism och sexuella trakasserier som övriga samhället.

Inte bara kvinnor mår dåligt av det här. Jag har fått berättat för mig av män som funderar på att avsäga sig sina uppdrag för att den hårda jargongen äter upp dem inifrån. De uttrycker en frustration och ovilja att vara en del i att upprätthålla normer samtidigt som de upplever en oförmåga att bryta mot den.

Men det här är något få pratar högt om. För vem vill bli kallad en fjollig kärring?!

Det har gått 20 år sen jag började jobba inom industrin, men det är inte mycket som har ändrat när det kommer till normer, kulturer och jämställdhet. IF Metalls säger att jämställdhet ska behandlas som en kunskapsfråga och inte en åsiktsfråga.

Uppenbarligen är kunskapen låg. Jag möter medlemmar och förtroendevalda som är så omedvetet inkompetenta att de inte ens ser att det finns problem. Den här okunskapen begränsar människors liv.

Det är såklart oacceptabelt att vi kvinnor känner oss otrygga när vi utför våra fackliga uppdrag. Tystnadskulturen skadar organisationen. När vi pratat om hur vi upplever vardagen men ingen lyssnar uppstår en osäkerhet. Vad är okej? Vart går gränsen och hur mycket får man egentligen tåla?

Det är sorgligt att man väljer att hålla tyst för att slippa ses som ett problem.

Ute på våra arbetsplatser ska arbetsgivaren och facken tillsammans arbeta med aktiva åtgärder. Det står i diskrimineringslagen.

Men hur jobbar våra egna förbund med det förebyggande arbetet inom vår organisation?

Förtroendevalda måste vara förebilder för medlemmarna. Vi har ett starkt mandat att påverka människors livssituation. Men det finns tyvärr fortfarande en rädsla att prata öppet om sexism och machokultur

Ibland har jag känt mig kraftlös och uppgiven. Som om att jag alltid måste axla rollen som den arga feministen. På IF metalls kongress i december gick jag upp i talarpodiet för att yrka bifall i en motion om att det borde vara krav på att förtroendevalda gått en jämställdhetsutbildning. Att förbundet beslutade att det nu ska vara det är ett viktigt steg på vägen. Det är i varje fall en bra början.

Vi lever i en tid när många akuta frågor trängs om plats i våra samtal. Kris, krig och ekonomi. För att få jämställd på dagordningen på våra arbetsplatser måste vi arbeta aktivt för det. Det räcker inte att några bara går en kurs.

Läs också

”Rå jargong sitter inte i väggarna, den sitter i människorna”

Pia Johansson från avdelning 13 Bergslagen fick hela kongressen att applådera när hon talade om sexism och trakasserier. Dessutom fick hon tillsammans med andra talare förbundsstyrelsen att ändra sig.

Vi måste lyssna, delta, förstå – och lära oss att omsätta det till praktik.

Den här förändringen startar inte av sig själv. Gå in i det nya året med att fråga dig själv vad just du kan du göra i dag. Ställ krav på era fackliga avdelningar och arbetsplatser att ni vill se en handlingsplan vad det gäller jämställdhet och sexuella trakasserier både i förebyggande syfte och när något väl händer.

Skapa utrymme och förutsättningar för trygga mötesplatser och nätverk där vi kan diskutera de svårigheter vi stöter på för att få bort tystnadskulturen.

Förändringen börjar med dig, och kan börja nu.

Pia Johansson