Fem avgörande frågor i årets avtalsrörelse

Slutspurt På lördag ska det finnas ett nytt avtal. Fack och arbetsgivare sitter nu i slutförhandlingar för att hinna i tid. Här är fem frågor som återstår att lösa.

De inblandade:

Facken: I första hand Facken inom industrin, de som ska gå först att teckna avtal och sätta märket. Övriga förbund, som Pappers, förhandlar parallellt.

Arbetsgivarna: Fackens motparter. För industrin är det bland annat Teknikföretagen, Industriarbetsgivarna och Trä- och möbelföretagen.

Opo: De så kallade opartiska ordförandena. Ett slags medlare som gick in i industrins förhandlingar när det var en månad kvar, och ska hjälpa parterna att hitta fram till en överenskommelse.

Det här har hänt:

De opartiska ordförandena lade en första hemställan, avtalsförslag, i förra veckan.

Facken sa nej, arbetsgivarna ja. Förhandlingarna fortsätter alltså.

Nu försöker Opo att få ihop en slutlig hemställan, det sista budet, genom diskussioner med parterna. Den väntas komma mot slutet av veckan. Parterna kan bara svara ja eller förkasta den helt. Säger de ja blir det ett nytt avtal.

Frågorna de tvistar om:

1. Nivån på löneökningarna

Facken: Kräver 4,4 procent i löneökningar på ett år.

Arbetsgivarna: Teknikarbetsgivarna har lagt ett bud på 2 procent på ett år, och ett engångsbelopp på 3 000 kronor. Övriga arbetsgivare har inte sagt någon siffra offentligt.

Opo (medlarna): De opartiska ordförandena lade den 23 mars ett avtalsförslag på lönehöjningar på 6,5 procent på två år, 3,7 det första året, och 2,8 det andra. Facken tyckte det var för lågt, arbetsgivarna att det var högt men acceptabelt.

2. Lägstalönerna

Facken: Facken inom industrin vill få upp lägstalönerna i alla avtal med 1 600 kronor i månaden. LO-samordningen har också ett krav, som i princip innebär 1371 kronor i månaden.

Arbetsgivarna: Arbetsgivarna inom industrin har inte sagt någon siffra. Generellt är de emot stora höjningar, med motiveringen att det skapar trösklar för folk att komma in på arbetsmarknaden. Inom handeln har arbetsgivarna sagt att lägstalönerna inte ska höjas alls.

Opo: I medlarnas förslag från den 23 mars skulle lägstalönerna höjas med 1 300 kronor i månaden.

3. Låglönesatsningen

Facken: Både LO och facken inom industrin har lagt ett krav på en låglönesatsning enligt den så kallade knä-modellen, som också använts i tidigare avtalsrörelser (se faktaruta).

Arbetsgivarna: Vill inte se låglönesatsningar, av samma anledning som man är emot en höjning av lägstalönerna.

Opo: Inget förslag om låglönesatsning finns med i buden den 23 mars.

Knämodellen – så funkar den

I de senaste avtalen har det funnits en låglönesatsning enligt den så kallade knämodellen. I årets krav är knäet satt till 27 100 kronor.

LO vill att de som tjänar under 27100 kronor i månaden får ett påslag i kronor, medan de som tjänar över den summan får löneökning i procent.

Krontalet ska vara den procentuella löneökningen beräknad på en lön på 27 100. Ska lönerna till exempel höjas med 3,5 procent får den som tjänar 22 000 kronor 3,5 procent av 27 100.

Pengarna läggs i en pott, som sedan fördelas i en förhandling.

4. Deltidspensionen

Facken: Kräver mer avsättningar till deltidspension/flexpension, som också ger möjlighet att trappa ner i slutet av arbetslivet.

Arbetsgivarna: Säger inget om detta.

Opo: Inget förslag i budet den 23 mars, vilket facken tyckte var ett problem.

5. Längden på avtalet

Facken: Budet på 4,4 procent gäller ett ettårigt avtal. Om det ska vara två år vill facken att andra året ska gå att säga upp.

Arbetsgivarna: Teknikarbetsgivarnas bud på 2 procent gäller ett ettårigt avtal, men generellt vill arbetsgivare ha långa avtal för att få stabilitet. Med tanke på det ekonomiska läget tror de dock inte det är möjligt nu.

Opo: Budet den 23 mars var på 2 år, utan möjlighet att säga upp år 2. För långt, sa facken. Ok, sa arbetsgivarna.

Läs också

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.

Anna Julius