Marie Nilsson: Höjd pensionsålder är ett svek
”Helt uppåt väggarna”
Publicerad 2024-08-12, 05:23
Mikael Enqvist från Munksund utanför Piteå jobbade ända in i kaklet innan han stämplade ut för sista gången från SCA:s pappersbruk.
Totalt blev det 54 år på golvet för Mikael Enqvist, 33 av dem på skiftgång.
– Det passade mig som handen i handsken att jobba skift. Blev det något fel hjälptes vi åt och det var en enorm teamkänsla. Får man till felet och ser driftens ostörda gång, vi gör allt för den.
Men det var inte bara teamkänslan på skiftet som gjorde att de oregelbundna arbetstiderna passade Mikael Enqvist så bra. Givetvis var moroten de långa ledigheterna. Jobba tre och en halv vecka, ledig 17 dagar.
– Får man bara sova ordentligt och att magen fungerar. Kan man inte sova efter ett nattskift blir det ju tornado i huvudet.
Jag har varit ledig nästan tio veckor under somrarna. På vintern spelade det ingen roll att jag jobbade, tänkte jag.
Mikael Enqvist.
Och att vara ledig så pass mycket underlättade under småbarnsåren, och när barnen blev äldre och började skolan fick han mer egentid hemma. Huset behövde skötas om och även motorcykelintresset kunde få sitt.
– Man måste vara bästa vän med sig själv eftersom det är lite svårt med föreningsliv när man går skiftgång.
För några år sedan beslutade SCA att inte ha någon fast mekaniker på skiften. Mikael Enqvist gick i stället över till att jobba dagtid.
– Jag gjorde så att från att jag fyllde 65 tog jag ut den allmänna pensionen bredvid lönen. Det blev ju ett avbräck att gå från skift till dagtid. Men när jag gjorde så märkte jag inte så jävla stor skillnad ekonomiskt.
Läs också

Långt efter pensionsåldern jobbar Iwan Larsson fortfarande heltid på Swedpaper utanför Gävle. Som en av över 250 000 jobbonärer kallas han ”pappersmästare” av sina yngre arbetskamrater.
Ålder: 69 år.
Arbetsplats: SCA i Munksund.
Jobbat som: Mekaniker.
Tid på bruket: 54 år.
Om att vara jobbonär: ”Jag har alltid gillat att jobba. Jag har haft mycket bra kollegor.”
Att jobba heltid när man är upp till åren har enligt Mikael Enqvist varit bra. Han har alltid gillat att jobba och haft bra arbetskamrater. Han har också haft mycket komptid som han kunnat ta ut under sommartid.
– Jag har varit ledig nästan tio veckor under somrarna. På vintern spelade det ingen roll att jag jobbade, tänkte jag.
Och kroppen har även den hängt med, säger han.
– Jag har väl ett genetiskt arv, så jag är pigg och fräsch och har väl inga större krämpor. Man var väl lite trött när man kom hem efter dagen och man kunde somna framför tv:n, säger han och fortsätter:
– Så det känns väldigt positivt, och en av de största vinsterna är att jag fått vara frisk.
Att vara äldre och mer erfaren på arbetsplatsen har haft sina fördelar, berättar Mikael Enqvist.
– Man har ju erfarenhet och man kan ge goda råd. Jag vet ju vart allt är, har en väldig kännedom och ser tecken på om saker börjar gå sönder.

Hur är det att jobba med de yngre?
– Man blir som lite upplivad för de har många idéer. Ibland är de nästan för intensiva. Det är fart och fläkt, säger Mikael Enqvist och skrattar:
– Men det är fint att höra dem berätta om deras liv och om hur de har det. Sen har de väl fått hjälpa mig med datorn och mobilen.
Kändes det någon skillnad på att gå till jobbet innan du fyllde 65 och sen efter 65?
– Jag vet att jag kände att om jag blir riktigt jävla döless så kan jag sluta precis när jag vill. Det var en fördel att inte ha tvånget att jag måste gå och jobba. Att om det blir fruktansvärt tråkigt så lägger jag av. Då blir det lättare att jobba.
Nu har jag det ganska fullt upp. Jag har ju hus.
Mikael Enqvist.
Men tråkigt blev det aldrig. När 69-årsdagen närmade sig och lagen om anställningsskydd, las, inte längre skyddade honom, blev det dags att bli pensionär för gott. Den 27 mars stämplade han ut för sista gången.
– Det blir så tjorvigt om de skulle vilja ha in mig. Men nu har jag det ganska fullt upp. Jag har ju hus. Det är väl inga större grejer, men jag är ju lite van att vara ledig ensam om dagarna i och med skiftgången.
– Jag skulle säkert kunna få jobb på någon mekfirma om det är så. Men jag har så stort SCA-hjärta, de har ju varit mitt allt. Så jag är lite lojal så. Det blev ändå 54 år totalt på SCA.
Läs också

Personalbrist motiverar inte pensionärerna tillräckligt. De som fortsätter jobba efter 65 gör det för att de finner arbetet meningsfullt, enligt forskning från Göteborgs universitet.
Jag tror det är något speciellt med att jobba på ett bruk, själv är jag snart 80 och fortfarande konsult åt skogsindustrin och jag förstår de här grabbarna fullt ut, jag känner att det finns en sammanhållning, som beror på att på en mindre ort håller man sig till sin arbetsplats och fladdrar inte runt på en massa olika ställen. Lika väl som man inte flyttar på sig är det svårt att locka folk att flytta till en mindre bruksort. I mitt arbete har jag ett säkerhetsfokus och jag känner att det finns ett brett stöd för det. Man måste vara rädd om varandra. Det är det som är meningsfullt, att jobba för något gemensamt och det är då Stann-Anders blir kvar efter 65 fyllda.