Fransk lag ska hindra företagsflykt

NedläggningarNedläggningar Continentals uppsägningar av tusentals arbetare i Frankrike 2010 var olaglig, säger en domstol. Nu lovar landets regering att det ska bli svårare att lägga ner lönsamma industrier. Men de närmast berörda är skeptiska.

Hur man ska kunna stoppa nedläggningen av vinstgivande fabriker är ett omdiskuterat ämne i Frankrike. Ofta anklagar facken stora koncerner för att agera utifrån kortsiktiga kapitalintressen.  Så var till exempel fallet när den tyska däckfabrikanten Continental beslutade att stänga sin fabrik i det lilla samhället Clairoix i centrala Frankrike. 

Arbetarna demonstrerade dagligdags och bråkade högljutt. Emellanåt gick det ganska våldsamt till. De anställda var helt övertygade om att deras fabrik var lönsam. 

Men ägaren backade inte. 2010 stängdes fabriken och 1 100 personer förlorade sina jobb. 

Tre år senare ger arbetsdomstolen de anställda rätt. De ska ha ett extra skadestånd.  

Continental hänvisade till att omsättningen hade minskat under 2008. Men för att göra ekonomiska uppsägningar i Frankrike måste företagets eller koncernens framtid vara hotad. Här handlade det bara om en tillfällig nedgång, och företaget hade inga ekonomiska problem, säger domstolen. 

Därför sades alltså de anställda upp utan giltigt motiv. 

Även om Continental har överklagat är domen en seger för de anställda. 

– Symboliskt är det viktigt, säger Xavier Mathieu, som är aktiv inom facket CGT och hade arbetat hos Continental i 23 år. 

Han berättar att en minoritet av de uppsagda har nya fasta arbeten i dag. Resten hankar sig fram med a-kassa eller småjobb. Själv har han inlett en osäker karriär som skådespelare. 

– Man kan tyvärr inte tvinga en arbetsgivare att återanställa folk. Dessutom är ju fabriken borta. 

Gång efter annan har franska politiker lovat att förhindra att sådana här historier upprepas. Nyligen antog också Nationalförsamlingen en lag, som tvingar stora företag att leta efter någon som vill ta över, när de vill lägga ner produktion som går med vinst. Annars blir det dryga böter. Men facken hade önskat att man gick ännu längre för att stoppa onödiga nedläggningar. 

Mathieu Xavier är skeptisk till om straffen är tillräckligt avskräckande för mäktiga företagsgrupper. 

– Jag tvivlar på att det hade gjort någon skillnad för oss. Vi hade ju behövt ett domstolsbeslut som stoppade uppsägningarna innan de verkställdes, säger han. 

Den nya lagen kallas för ”Florange-lagen” efter en annan grupp arbetare, som också har fört en intensiv kamp för jobben. 

Det är de anställda vid ArcelorMittals stålverk i samhället Florange i nordöstra Frankrike. 

Under de senaste åren har det knappt gått en vecka utan att man har hört talas om en spektakulär aktion från ”les Mittals”. De har blockerat tåg- och vägtrafik, gått till fots till Paris, organiserat stora picknickar och otaliga demonstrationer. 

Men tidigare i år kom det definitiva beslutet om att masugnarna, som de ville rädda, släcks ner. 

Deras kamp har ändå inte varit lönlös. Företagsledningen har lovat att göra stora investeringar för att säkra en framtida kallbearbetning av stål, och staten ska öppna ett nytt stålforskningscentrum i samhället. 

Och så får alltså Florange ge namn åt en ny lag.  Det var nämligen här som François Hollande lovade att han skulle förbjuda nedläggningar av lönsamma industrier. Men det var innan han blev statschef.  

I dag säger regeringen att ett sådant förbud skulle strida mot den grundläggande rättigheten till fri företagsamhet. 

Det är därför lagen i stället ålägger arbetsgivaren att leta efter en köpare. 

För anställda hos ArcelorMittal uppfattas Florange-lagen nästan som ett hån.  

– Ja, den är ju helt tömd på sitt ursprungliga innehåll. Antagligen för att mäktiga arbetsgivare utövar påtryckning, säger Jacques Minet, som har jobbat med kallbearbetning sedan 1981, och är ombud för facket CFDT. 

Anna Trenning-Himmelsbach