Ulla, 57, kämpar med smärtan – men har inte råd att trappa ner: ”Ont på riktigt”
Tror inte kroppen orkar till pensionen ”Borde räkna antalet arbetade år i stället för fast pensionsålder”
Publicerad 2014-08-15, 09:17 Uppdaterad 2022-02-10, 09:35
ReportageLjusen fladdrar på trappan till den vackra gamla herrgården. Senare på kvällen kommer Kerstin Bohlin och Ingvar Flank att skåla med ett glas Parusso Armando från 2008. De är två av flera som firas av i årets veteranfest på Iggesunds bruk.
Takmålningarna i den välbevarade 1700-talshallen är enorma. Stora blommönster i grönt och gult, målade i en stil som liknar kurbits. Vi tittar på målningarna och trängs bland gästerna för att hänga av våra ytterkläder, på tillfälligt besök för att delta i kvällens höjdpunkt. Utdelningen av silverskålar.
Det viskas om att kungen kommer hit ibland och bor i flygeln. Elektrikern Sven-Erik Enbom nickar. Han vet det mesta om byggnaderna som hör till Iggesunds bruk . Det behövdes inga ritningar för honom, säger en arbetskamrat. Efter 40 år på bruket visste han direkt var felet var ändå.
Kvällen börjar med en välkomstdrink och tal av vd:n och platschefen. Sedan delas paket ut till veteranerna. Det är inte guldklockor det gäller den här gången. De flesta som är inbjudna har redan fått en, för länge sedan. De har jobbat långt mer än 25 år på bruket.
När det är Kerstin Bohlins tur går hon fram till vd:n, hälsar och tar emot det inslagna paketet. Hon vet vad det innehåller men det är ändå lite spännande att dra undan pappret. Silverskålen ser liten och gullig ut, tänker hon. Perfekt att ha geléhallon i.
Skålen är tillverkad av en smed i Hudiksvall. I botten syns stämpeln från Iggesunds bruk. För 100 år sedan kunde silvret ha kommit från just den här platsen. Herrgården vi rör oss i ligger 30 meter från det gamla järnverket där allting började. I dag är all produktion koncentrerad till fabriksanläggningar väster om stan. Och där tillverkar man papper, inte järn.

Vi sitter i brukets källarvalv, uppradade på stolar längs den välvda väggen. Den sparsamma belysningen räcker för att se järnringarna i taket. Kanske var valvet en fängelsehåla förr i tiden. Men stämningen är god. Den blir ännu bättre när de tolv trotjänarna och deras medföljande berättar om livet på bruket.
Kjell Hådell har stenkoll på att han började 1968. Det var några dagar efter att OS i Mexiko slutat. Mycket hade förändrats sedan dess när han slutade förra året. Antalet arbetskamrater till exempel.
– Tidigare fanns det tio–tolv korplag som kunde spela serier. Det var vi från Iggesund och folk från företagets anläggning i Eka Boxholm. Nu är det sålt. Och vi här i Iggesund får inte ens ihop ett enda lag.
Ingvar Flank gick i pension i december. Han tycker att han valde rätt den där gången för 43 år sedan.
– Jag var först på jobbintervju på Ericssons fabrik i Hudiksvall. De visade mig hur jag skulle stå och titta på en kabel och ta mått med jämna mellanrum. Aldrig i livet, tänkte jag. Hellre luffen än Ericsson.
Jobbet på Iggesunds vedhantering blev helt annorlunda. De lossade virke från tåg, båtar och lastbilar. De körde truck och skötte barktrummorna.
– Jag har alltid trivts. Det var ett omväxlande jobb.
Vd:n är helt ny på sitt jobb, samma gäller brukschefen. De talar om veteranfesten, att det är en fin tradition. Att det är fantastiskt att så många jobbat så länge. Men det kommer nog inte att bli så i framtiden. Man kommer inte att stanna 40 år på samma arbetsplats.
– Det märks att det är nya tider, säger Ingvar. På gott och ont. De som arbetat här länge har skaffat sig en enorm kompetens. En person klarar av att köra hela cellulosamaskinen. De nya jobbar ofta en kortare period, sedan går de vidare.
Fakta Iggesunds bruk