”Oj, tänkte jag när jag fick inbjudan”

Kerstin Bohlin: Guldklockan som hon fick av företaget är en liten dammodell. Tillfället känns rätt att ta fram den, tycker Kerstin Bohlin. I början hade hon den på sig varenda dag.

Jag var stolt, säger Kerstin Bohlin. Jag bar den på jobbet. Men sedan blev det något fel med den. Jag gick till urmakaren. Han tyckte inte att jag skulle ha den på mig jämt.

– Så jag köpte en billig klocka att ha på jobbet.

Vi besöker henne före veteranfesten, i hennes stora hus som ligger mitt i samhället Iggesund. Om några timmar kommer företagets minibuss och hämtar henne för att köra henne till Grillska gården.

Elden sprakar inne i den gamla kakelugnen och fläkten snurrar i taket. Hunden Milla har krupit upp i soffan för att komma nära värmen.

– Oj, tänkte jag när jag fick inbjudan, säger Kerstin när hon öppnar luckan och kastar in ett vedträ.

– Var det verkligen något för mig? Mina döttrar tyckte att jag skulle tacka ja, så de övertalade mig.

– Jag sitter rätt mycket inne sedan jag blev sjuk. Jag får inte köra bil längre. Gå ut och gå ensam är inte roligt. Ska jag tala för mig själv? Nej, då tror folk att jag blivit galen.

– Som tur var kommer det yngsta barnbarnet ofta på besök. Och min minsta son går fortfarande i skolan. Han fyller 18 senare i år.

Kerstin berättar att hon fick en stroke 2012. Det var 15 år efter att hennes man dog i en hjärtinfarkt. Hon märkte ingenting mer än att hon gjorde en massa konstiga saker. Dottern berättade att Kerstin ringde och skällde som en hund i telefonen.

Sedan dess har hon fått ett antal olika mediciner och bra rehabilitering på sjukhuset i Sandviken. Men jobba, det klarar hon inte av. Hon slutade sin anställning i slutet på förra året och lever numera på sjukersättning. Nästa år fyller hon 65 så då kan hon gå i pension.

Hon började på bruket på 70-talet. De första årtiondena jobbade hon på labbet. Ett roligt, varierande jobb, tycker hon.

Men tjänsterna på labbet bantades ned. När hon blev sjuk var hon rengörare. Hon spolade golven med en tung och otymplig slang. Inget jobb hon längtar tillbaka till, säger hon.

Hon har inte varit på jobbet sedan stroken 2012. Ändå har hon kvar sitt skåp med sina grejor på fabriken.

– Jag har inte kommit i väg än, säger hon. Men det kanske är dags att göra det.

Kerstin rättar till guldklockan på armen. Hon har en fin svart blus på sig med vit brodyr.

Läs mer: ”Företaget har varit bra för mig”