”TTIP är bättre än nationalism”

Demokratin är yngre än min mormor. När hon föddes 1914 fick hon inte rösta. 1921 genomfördes det första valet med kvinnlig rösträtt.

Så ung är den. Historiskt sett ett fjäderlätt undantag. Inte heller är demokratin en speciellt robust konstruktion. Vi kan när som helst falla för frestelsen att rösta fram en stark ledare, som Viktor Orban i Ungern. Militärer kan bestämma sig för att fälla regeringen, som i Thailand. Och så förstås kapitalismen, vinstintresset, som sällan är samma som folkviljan.

TTIP, det stundande frihandelsavtalet mellan USA och EU, har därför tänt varningslampor hos vänstersympatisörer runt om i Europa. Om man lyssnar på kampanjsajter som Skiftet låter det som att nästa destination är en dystopi hämtad från nån Ung Vänster-gymnasists svartaste mardröm. De kräver att förhandlingarna ska stoppas.  Man är nämligen rädd för att företag ska ges rätten att stämma stater om deras politik förstör för investeringar i landet. En direkt möjlighet för resursstarka företag att direkt och enligt avtal få rätt att ändra på länders politik om den försvårar för deras verksamhet. Snacka om hot mot demokratin. Eller?

Sådär. Det motståndarna pratar om är farhågor, inget färdigt avtal. Och som EU-kommissionär Cecilia Malmström skrev i Dagens Arbete och tog upp under sitt samtal (2/7 2015) på IF Metalls seminarium under Almedalen så kommer inget företag någonsin få rätten att genom domstol ändra på folkvalda beslut.

Naturligtvis ska TTIP fortsätta diskuteras. Skeptiskt. Högljutt. Ordentligt. Om inte avtalet blir grundligt belyst ökar risken för att företagens intresse går före folkets.

Men det kritikerna glömmer i sin iver att försvara det spröda system vi kallar demokrati är att inget är svart eller vitt. Allt är bra i lagom doser. Även om starka ledare som Viktor Orban undergräver demokratin, är de flesta överens om att en stark majoritet i svensk politik vore bättre än dagens parlamentariska sörja. Och även om ingen vill ha en militärjunta är de flesta överens om att det är bra att ha ett försvar, åtminstone när Ryssland leker krig med Gotland i sikte.

På samma sätt är det med kapitalism. Det gäller att ha lagom mycket av det. Få vill ha en värld där företag dikterar villkoren åt stater. Men motsatsen till frihandel mellan länder – protektionism och nationalism är inte heller lockande. Förra gången sådana strömningar låg i modet exploderade världen i världskrig. Nu gör de det igen.

De kvinnor som såg till att min mormor fick växa upp i en demokrati gjorde det inte genom att försöka slopa parlamentarismen helt och hållet. De gjorde det genom att förbättra den. På samma sätt borde aktivister som värnar om demokratin idag arbeta för att garantera att TTIP får en demokratiskt värdig utformning, inte säga nej till hela alltet.

För världen vi möter om vi sluter oss inåt är inte alls lika lagom.

Björn Werner