Industriarbetarnas tidning
21 september, 2017
Skrivet av Gunilla Ericson
Hjärtinfarkten slog till två gånger på Ortvikens fackexpedition. Nu har det gått ett par år och allt är annorlunda.
Marita Lax hade arbetat 33 år på expeditionen och länge oroat sig. När både Andy och Tomas drabbades av hjärtinfarkt med några månaders mellanrum bestämde hon sig för att det fick räcka snart. I närmare ett år drog hon bort 6 000 kronor i månaden från lönen. Hon testade om hon skulle klara sig som pensionär. Och det gjorde hon.
– Jag älskar pensionärslivet, jag får göra allt jag tycker om.
Hon odlar och håller på i trädgården, läser, träffar barn och barnbarn, surfar på datorn.
– Jag gick i pension så tidigt som möjligt för att kunna njuta av ledigheten medan jag är frisk och klar i knoppen.
Avdelningsordföranden Andy Parment körde på i fyra år efter infarkten men nappade sedan på avtalspension.
Han har fullt upp även som pensionär men bestämmer själv takten och han har inte fallit för frestelsen att ta några förtroendeuppdrag. Inte ens i bowlingklubben.
– Barnen kallar mig för ledighetskommittén.
Det verkar inte stämma helt. Han jagar och fiskar. Hämtar de sju barnbarnen i förskola och skola när det behövs. Han har åkt med Rosa bussarna till Kenya och Zanzibar, plockat te i Sri Lanka och i vinter blir det åtta veckor i fem länder i Asien.
– Om jag vetat att det var så här bra att vara pensionär hade jag gått för 20 år sedan.
Kassören Tomas Kristoffersen trappade ner och jobbade halvtid. Men det var ingen bra lösning. Lika många arbetsuppgifter och hälften så mycket tid.
Han tänkte mer och mer på det han sade i DA-reportaget om barnbarnen. ”Nu gäller bara en sak. Det är att se de här växa upp.”
När erbjudandet om avtalspension kom, skrev han på. Utan betänketid. Nu vårdar han barnbarnen när de är sjuka, bygger om huset och snickrar på en altan. Promenerar för att hålla sig i form.
– Man får säga att livet leker.
Den här berättelsen handlar om hur det är att leva, och om hur det är att vakna morgonen efter att döden har knackat på. Men mest handlar den om Marita. Kontoristen som vågade ringa ett samtal för att försöka rädda livet på sin chef.
Skiftarbetet gjorde att Nadine Dabo mådde dåligt.
Efter två missfall jobbar hon nu dag och väntar barn.
Plastarbetaren Tony Fridh i Mellerud slogs ut av stressen som skiftarbetare, och av sin egen ambition. I dag mår han mycket bättre.
Så gick det för tvättbiträdet Joy som drabbades av diskbråck.
Att alltid känna sig stressad och inte gå ner i varv är farligt för hälsan. DA:s expert, psykologen Jonas Mosskin, ger sina bästa tips för att inte stressen ska ta överhand.
Dagens Arbete har under åren lyft fram en lång rad starka berättelser. Många biter sig fast länge. Som till exempel historien om bilmekanikern Louise – som en gång hette Bosse.
Allt fler GS-medlemmar skadas på grund av stress och bristande ledarskap och bara hälften tror att de klarar att jobba till pension, enligt GS nya arbetsmiljörapport.
Avtalsrörelsen är inne i sista fasen, den 1 april ska nya avtal vara på plats. Vi bad våra läsare om åsikter och frågor kring avtalen, förhandlingarna och villkoren i arbetslivet. Här får de svar från IF Metall, GS och Pappers.
Läsarberättelse. Gunnel var den duktiga flickan som till slut omedvetet ledde sig själv till företagshälsan och fick hjälp. Nu mår hon bättre, men vet inte riktigt hur hon ska komma vidare till ett helt liv. Läsarna berättelser om när hjärnan tar stryk av jobbet Efter reportaget Förr eller senare brister det samlar vi nu läsarnas berättelser […]
Så gick det för Sofia Hansemyr som sade upp sig från Sandvik och startade egen salong som fransstylist i Storvik strax innan pandemin drog igång.
Går det att skapa ett hem med enbart loppisprylar? Volvoarbetaren Christer Grindhage är på god väg. Varje rum inreds efter en tidsepok.
Sommaren är högtid för loppisar och auktioner. Men hur mycket får du egentligen tjäna på loppisförsäljning utan att behöva betala skatt? DA:s ekonomiexpert Annika Creutzer reder ut.
Hemma i enplansvillan i Falun föreställer sig pappersarbetaren Magnus Johansson en värld där industrialismen aldrig ägde rum. Hans många modellbyggen löser upp gränsen mellan historia och framtid.
Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.
Ibland tycker processoperatören Pär Frankesson att det är extra skoj att kolla aktiekurserna.
Tre män på sågen i halländska Derome. Två av deras arbetskamrater orkade inte leva längre. Nu träffas de för att prata om det som hände.
I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.
En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.
Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.
Vi önskar en bättre dialog med facken så vi tillsammans kan arbeta för att få fler medarbetarstyrda alternativ till Samhall, skriver Ulrica Persson, ordförande i Skoopi.
I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.
Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.
Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.
LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.
Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.
