”Det behövs en tydlig politik”

Sverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det krävs en aktiv landsbygdspolitik, jobbsatsningar och fortbildning i de regioner som annars skulle drabbas, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

Sverige ska vara klimatneutralt senast 2045. De färdplaner för fossilfri konkurrenskraft som flera branscher nu tagit fram visar att detta är tekniskt och ekonomiskt möjligt. Men det behövs också en aktiv politisk motprestation om dessa planer ska bli verklighet.

För politikerna handlar det om att navigera utan att köra på fördelningspolitikens och konkurrenskraftens blindskär. Att transformera ett industrisamhälle i en liten öppen ekonomi är en politisk konst som kräver ett tydligt ledarskap. Det behövs en tydlig politik som minskar företagens risker och en aktiv fördelningspolitik som inte gör att vissa delar av landet eller befolkningen förlorar på omställningen.

Sverige ska inte bara vara ett fossilfritt föregångsland utan vi ska också visa omvärlden att välfärden ökar på grund av fossilfriheten. Annars är nyttan begränsad.

Uppdraget är nämligen tvåfaldigt. Sverige ska inte bara vara ett fossilfritt föregångsland utan vi ska också visa omvärlden att välfärden ökar på grund av fossilfriheten. Annars är nyttan begränsad.
Utmaningen är att se till att de som upplever sig som förlorare i ett fossilfritt samhälle får tydliga garantier på att de inte kommer att lämnas vind för våg. Fördelningsfrågan är knäckfrågan för att få allmän acceptans för en snabb samhällsförändring vilket idag syns både globalt och inom enskilda länder.

Det är därför som Sverige står så väl rustat för att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Vår nuvarande välfärd bygger historiskt på en aktiv strukturomvandlingspolitik. Sverige har inte hållit olönsamma företag under armarna någon längre tid utan accepterat konkurser för att på så vis frigöra kapital och arbetskraft till verksamheter som är mer lönsamma. Detta har accepterats av både fackföreningar och arbetsgivare med ökad välfärd som resultat.

Det finns fortfarande en stor tillit i samhället med sin grund i att krisorter som drabbades negativt av samhällsförändringen på 70-talet fick stöd och hjälp för att skapa nya jobb i utsatta regionen.

Storleksrationaliseringen av jordbruket, nedläggningen av varvsindustrin och omställningen av tekoindustrin är tre exempel av stora strukturomvandlingar där de flesta orter och arbetare fick nya och i många fall bättre jobb inom företag som var mer lönsamma.

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

Så förändring är egentligen normaltillståndet inom det svenska näringslivet, skillnaden nu är att det behöver gå fortare än vanligt. Den strukturomvandling vi nu befinner oss i drivs av digitalisering, automatisering och elektrifiering – men också kravet på minskade växthusgasutsläpp. Det spännande är att alla dessa drivkrafter rätt utnyttjat både kan öka konkurrenskraften för det svenska näringslivet och samtidigt påskynda omställningen till ett fossilfritt samhälle.

Men just därför behövs också en mer aktiv politik som till exempel gynnar de företag som vågar gå först. Den offentliga upphandlingens köpkraft på cirka 700 miljarder måste köpa de mest klimatsmarta produkterna om dessa företag ska ha en chans på marknaden.

Det behövs också en aktivare regional- och landsbygdspolitik där till exempel reseavdragen måste bli mer generösa för de som bor på landet än de som bor i stan. Det behövs tydliga jobbsatsningar och fortbildningsprogram i de regioner och platser som annars skulle drabbas negativt i ett fossilfritt Sverige. Det kan till exempel handla om fortbildning för de som i dag bygger förbränningsmotorer så att de också kan jobba med installation av elmotorer i alla de elbilar som kommer att dominera marknaden om några år.

För att stärka konkurrenskraften i själva övergångsfasen behöver staten vara en garant för att minska företagens risk när de går ifrån pilotfas till investeringar i stora industrianläggningar. Denna typ av riskkapital saknas i många fall i dag. Det behöver inte handla om konkreta utbetalningar utan att utveckla olika former av försäkringslösningar där staten tar på sig kostnader om något oförutsett skulle inträffa, ungefär som staten i dag tar risk inom ramen för exportkreditnämnden.

För att stärka tilliten och minska rädslan i förändringen är det viktigt med en samlad och tydlig berättelse om hur omställningen sannolikt kommer att se ut. De branschvisa färdplaner för fossilfri konkurrenskraft som tas fram inom Fossilfritt Sverige visar just hur omställningen till ett fossilfritt och attraktivt Sverige faktiskt kan genomföras.

Så kan utvecklingen av ett fossilfritt samhälle bli smittsam.

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige