Pengarna både finns – och inte

Gästkrönika Klart att det är trevligt att jag får högre utdelning på min aktie. Men hur var det nu med att det inte finns några pengar i företagen – alltså när det kommer till löneökningar, frågar sig Marcus Raihle på Ovako i Smedjebacken.

Nu är det avtalsrörelse igen. Jag föreställer mig rökfyllda rum där gubbar i kostym sitter sent in på nätterna och kastar bud fram och tillbaka och slår ut med armarna varje gång motparten kommer med ett bud och skrockar Det är ju befängt!  Och hoten om strejker och lockouter duggar tätt, och när alla papper är påskrivna och dörrarna öppnas och röken från cigaretterna äntligen lämnar rummet så att det går att andas utan att risken för cancer ökar för varje andetag, så har alla kommit överens om att 2 procent löneökning går att jobba med.

Förmodligen sitter det inga gubbar i kostym i rökfyllda rum och förhandlar löner och villkor längre. Att det inte bara är gubbar som förhandlar nu för tiden är bra, att det inte röks inomhus längre är tråkigt. Alla som har sett serien ”Mad men” vet att rökning inomhus både är elegant och snyggt i rutan (och alla som har varit på fester där det röks inomhus vet att det egentligen bara är drygt och att gardinerna kommer lukta rök flera dagar efteråt).

Men att löneökningarna kommer hamna på runt 2 procent känns inte som en högoddsare, oavsett om det röks eller inte.

Jag har inga siffror som stödjer min magkänsla men den säger att det alltid blir 2 procent. Kolla inte upp det är ni snälla, statistik är tråkigt.

Nu ska jag släppa min romantiserade bild av rökning inomhus som jag slösat bort halva krönikan på och försöka skriva något om själva avtalsrörelsen i stället. Det är en sak som gör mig lite konfunderad och fundersam.

I varje avtalsrörelse låter det från arbetsgivarsidan att IF Metall kräver på tok för mycket, oavsett om kravet skulle vara 10 procent eller 2. Det äventyrar alla jobb, det hotar företagen, det finns inga pengar till sådana löneökningar som IF Metall kräver.

IF Metall har i år krävt 3 procent och motbudet ligger på 1,4.

Jag är varken ekonom eller bra på matte så vad som är rimligt tänker jag inte lägga mig i. Det som däremot gör mig fundersam är hur det i varje avtalsrörelse aldrig finns några pengar.

Så fort det är dags att skriva nytt avtal låter det som att vi är i en lågkonjunktur. I just det här läget som råder nu skulle det vara oansvarigt att höja lönerna.

Vilken timing att det alltid är extra tufft just när det är avtalsrörelse.

 Under förra avtalsrörelsen som ledde fram till avtalet 2017–2020 krävde IF Metall också för mycket pengar. Till slut kom parterna överens om en löneökning på 2 procent per år.

2017 gav Gränges aktieägarna 2,40 kronor per aktie. 2020 kommer utdelningen vara 3,40 kronor, vilket ger en ökning på 41,7 procent.

SKF gav 2017 5,50 och kommer ge 6,25 i år, en ökning på 13 procent.

Ett sista exempel, statistik är ju som sagt tråkigt, är Alfa Laval som 2017 delade ut 4,25 kronor per aktie och i år kommer ge 5,50. Vilket gör att alla som är duktiga på matematik, eller alla som likt mig går in på en hemsida som hjälper en räkna ut den procentuella ökningen, vid det här laget räknat ut att det är en ökning på 29 procent.

För transparensens skull ska sägas att jag har ett antal aktier i olika företag och nog tycker jag att det är trevligt när utdelningen höjs. Men det är lik förbannat väldigt märkligt att utdelningarna kan öka år efter år medan det varje gång  IF Metall lägger fram krav på löneökningar låter som att alla Sveriges industriföretag står på ruinens brant och kraven facken ställer kommer knuffa företagen nerför stupet om de går igenom. 


Så därför undrar jag lite försynt när det i hela friden kommer det finnas pengar åt arbetarna? Vad krävs för att arbetsgivarna ska säga att det faktiskt har varit några bra år nu, det är inte orimligt att lönerna höjs ordentligt?

Hur ska man veta när det går eller inte går att kräva löneökningar när det låter som att alla jobb kommer försvinna om IF Metalls krav går igenom varje avtalsrörelse?