Molnen tröstar och skrämmer
Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Debatt Vårt skattesystem inte bara bevarar utan driver på ökande klyftor i samhället, men det diskuteras inte när jämlikheten ska utredas, skriver Ulf Dahlsten, författare till boken Efter Coronan. Svensk Modell i Kris.
Ulf Dahlsten var tidigare statssekreterare hos Olof Palme och har skrivit boken Efter Coronan. Svensk Modell i Kris
Inom tio år kommer en procent av världens befolkning äga två tredjedelar av världens tillgångar spår Brittiska Parlamentets utredningstjänst.
Internationella Valutafonden IMF och OECD ser den växande ojämlikhet som följt med teknikutvecklingen, globaliseringen och sänkta skatter för de rika som ett av vår tids största problem.
De ökande klyftorna i västvärlden skapar social oro, hotar sammanhållningen i våra samhällen och bäddar för högerextremistiska strömningar. En växande skuldsättning av hushåll, företag och stater gör det globala finanssystemet skört, kan utlösa en ny svår finanskris och i värsta fall en global depression, varnar IMF.
Sverige är ett av de länder i vilket ojämlikheten växer snabbast. Jämfört med 1989, året före den stora skattereformen, har Gini-faktorn, som mäter ojämlikheten, ökat med fem enheter före skatt, främst till följd av att de högst avlönade precis som i andra länder haft de högsta löneökningarna. Men ser man till disponibel inkomst efter skatt så har Gini ökat ännu mer i Sverige, från 22,6 till 31, 0.
Det har varit en helt avsiktlig utveckling. Bakgrunden är att konstruktörerna av skattereformen tyckte att jämlikheten hade fått gå för långt i Sverige. De sänkte marginalskatterna för de högre avlönade och finansierade det genom höjd moms på tjänster, framtidens jobb.
Samtidigt behöll man det generösa ränteavdraget som ihop med avskaffad fastighetsskatt hjälper till att driva en ”gigantisk förmögenhetsomfördelning” för att citera generaldirektören på Finansinspektionen Erik Thedéen, tidigare statssekreterare (M).
För detta kritiseras Sverige återkommande av IMF och OECD, som menar att Sverige precis som andra länder redan gjort borde avskaffa de orättvisa ränteavdragen, särskilt som skenande bostadspriser och hög hushållsutlåning riskerar utlösa en ny bankkris.
Men denna kritik har Klas Eklund som på regeringens uppdrag (via ESO) ombetts föreslå en ny skattereform inte tagit till sig. Han vill att ränteavdragen bibehålls på i princip nuvarande nivå, 25 procent i stället för 30 procent.
Huvudförslaget är att sänka marginalskatterna för de högre inkomsterna ytterligare, denna gång finansierad genom höjd moms på de basvaror som hushållen konsumerar ungefär lika mycket av oberoende av inkomst. Han föreslår att de vanliga inkomsttagarna kompenseras med ett ökat jobb- och pensionärsavdrag och ökade barnbidrag.
Men eftersom alla får del av dessa är nettot en ytterligare omfördelning till de högre inkomssttagarna. En blygsam fastighetsskatt ersätter dagens fastighetsavgift men förväntas inte heller dämpa bostadsprisutvecklingen.
Kort sagt. Dagens skattesystem som driver ojämlikhet inte bara bibehålls, takten i utvecklingen av ett delat samhälle ökas. Men det har inte heller varit Klas Eklunds uppdrag att stävja den växande ojämlikheten. Och Jämlikhetsutredningen ledd av Per Molander fick inte diskutera skattesystemets roll.
I Sverige är det tabubelagt att diskutera den växande ojämlikheten och Elefanten i Rummet, skattesystemets roll. Hur har det kunnat få bli så?
Man borde kunna sänka ränteavdragen i tre årliga steg från 30 via 26 och 23 % till 20% (av brutto = 25 % av netto = ”moms på räntan”) och slopa den onödiga trafikförsäkringsskatten.
Huvudförslaget borde vara att sänka marginalskatterna för de lägre inkomsterna ytterligare, denna gång finansierad genom sänkt moms på de basvaror som hushållen konsumerar som baslivsmedel så att detta inte blir en klassfråga ytterligare, men det är åt detta hållet vi/man går. Höj skatten för dem med höga inkomster istället, ungefär lika mycket. Att föreslå, att de vanliga inkomsttagarna kompenseras med ett ökat jobb- och pensionärsavdrag och ökade barnbidrag, är ju en skymf mot alla dem som sliter ont för att få livet att gå runt!
Men det är ju klart; det drabbar ju inte dem med snuskigt höga inkomster? Endast dem med lägst inkomster.
Och varför inte höja arbetsskadelivräntan eller sjukpensionen istället?
Det skulle öka alla dem som skadats eller blivit sjuka av sina arbeten. Där har man ytterligare en elefant i rummet!
För aldrig har man höjt sjukersättningen till sjukpensionärerna under dessa 20 år som varit med olika regeringar och ingen har ens brytt sig om att protestera när man fattiggör mer än 150 000 människor som faller utanför ramarna.
Skattesystemet är så ojämlikt det kan bli. Och värre kommer det att bli.
denna gång finansierad genom sänkt moms – hur menar Du här?
De ökande klyftorna i västvärlden skapar social oro, hotar sammanhållningen i våra samhällen. Idag ser man att empati och förståelse för varandra inte längre finns! På alla områden.
En sak som sällan kommer upp när skattesystemet , även från progressiva personer diskuteras, är hur pengar och skatter står i relation till varandra. Statens budget är ju inte en hushållsbudget där pengar först skall in innan vi i hushållen beställer varor och tjänster. Kolla på varje stats budgetunderskott där de med egna valutor inte bryr sig särskilt om storleken på det. Endast vissa av våra regeringsledamöter tror att det alltid skall samlas i ladorna för att använda pengarna senare. Det är naturligtvis inte sant se hur coronastödens miljarder eller snarare biljoner kr pumpas ut globalt helt plötsligt för att rädda marknadsekonomi. Sanders i USA har slagit larm om att mycket få av detta stöd når den ”vanlige” amerikanen. Hur det blir i Sverige verkar inte någon ha koll på. Statens bistånd skall naturligtvis inte gå till andra än folkmajoritetens bästa och budgetunderskott är inget problem för en stat med en egen valuta, se det nya New Deal-paradigmet i nationalekonomi, Monetär Modern Teori som kan rekommenderas att studera för S-politiker.