”Vänsterpartiet står på vår sida även när det blåser hårt”
Det är Vänsterpartiet som tar strid för löntagarna, mot urholkad anställningstrygghet och återinförande av karensdag. skriver IF Metallaren Erfan Kakahani.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Replik Det är förståeligt att LO försöker hitta syndabockar när partiet man pumpar in pengar i inte levererar. Men kritiken är missriktad. Det är Socialdemokraterna med sina allierade Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern som ”hindrar krafttag mot brott i arbetslivet”.
Maria Malmer Stenergard (M)
Migrations- och socialförsäkringspolitisk talesperson
Mats Green (M)
Arbetsmarknadspolitisk talesperson
Att arbetslivskriminaliteten måste bekämpas är vi helt ense om. Moderaterna har i opposition gjort vad vi kunnat för att få till stånd förändringar.
Att Socialdemokraterna först nu, efter snart åtta år i regering, är på väg att försöka strama upp reglerna för arbetskraftsinvandring är bra. Det hade dock inte skett om inte Moderaterna, tillsammans med Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna, samlat en majoritet i riksdagen för att tvinga Socialdemokraterna att agera. För Socialdemokraterna hade skrivit under på att värna dagens regelverk (Januariavtalet punkt 21).
Arbetsmarknadsprövning är ett medel, inte ett mål. Målet är att gå mot mer högkvalificerad arbetskraftsinvandring, minska fusk och missbruk samtidigt som Sverige bättre tar tillvara den arbetskraft som finns i landet. Fler ska kunna kan gå från bidrag till egen försörjning. Höjt lönekrav för arbetskraftsinvandring och ett bidragstak är några medel som Moderaterna ser som effektivare för att nå målet.
Vad gäller de regionala skyddsombuden så fanns goda skäl att motsätta sig regeringens förslag. Skyddsombuden fyller en viktig funktion och vi har inget emot att de är fackligt anslutna. Det bör dock inte vara tvingande eller normerande. Om de anställda i stället väljer skyddsombud, som i sitt uppdrag har reguljär kontakt med svenska myndigheter, renodlas skyddsombudens arbete till arbetsmiljöarbetet. Därtill bör den regionala skyddsombudsverksamheten och dess effekter på arbetsmiljöarbetet utvärderas innan eventuella förändringar görs. Det har inte gjorts.
Även när det kommer till avregleringar är LO:s kritik missriktad. Det som behövs är en regering som säkerställer en bättre kontroll över de skattepengar som betalas ut. Myndighetsföreträdare gör allt i sin makt för att få de verktyg de behöver, exempelvis slopad sekretess. Regeringens svar är att tillsätta utredningar.
Vi fortsätter att driva regeringen framför oss. Det senaste är att en majoritet i riksdagen sluter upp bakom vårt förslag om att myndigheter som huvudregel ska få dela information med varandra. I den M-, SD, KD-budget som regeringen styr på har anslaget till Arbetsmiljöverket ökats med 150 miljoner på tre år för att myndigheten ska kunna motverka arbetslivskriminalitet, stärka sitt tillsynsarbete och genomföra ett ökat antal arbetsplatsinspektioner. Listan kan göras längre.
LO låter som S men också som V (se debattartikel i frågan 2/2): Det är alltid högerns fel. Men utan oss hade mycket lite hänt. LO bör därför lägga ansvaret hos de partier som ingått i och stöttat regeringen under de senaste åtta åren. Likaså har LO – och väljarna – all anledning att oroa sig för vilka konkreta förändringar som kan väntas från vänstersidan. Spännvidden är stor från V till C.
Maria Malmer Stenergard (M)
Migrations- och socialförsäkringspolitisk talesperson
Mats Green (M)
Arbetsmarknadspolitisk talesperson
Nu gick moderaterna rätt långt utöver vad som är tillåtet att ens försöka åstadkomma genom beslut i Sveriges riksdag. De skriver att ”Fler ska kunna kan gå från bidrag till egen försörjning.” vilket alltså innebär att Riksbanken måste åläggas att sänka nivån på den så kallade jämviktsarbetslösheten. En fråga där skyddet mot demokratiskt inflytande har ansetts vara så viktig att Riksdagen ålagts instruktionsförbud.
Om det nu är så att allt är så bra och fridfullt som Moderaterna säger, förklara då varför arbetsmarknadens lagar inte fungerar?
Om man har en miljölag eller vilken annan lag som helst så behövs det ju inga meningsskiljaktigheter, eller hur? Allt är klart och tydligt?