Vi bär alla på ett monster

Varför behöver jag tänka bort tiden? Varför måste jag distrahera mig? Vad är det för jävla oro?

Att hela tiden tvinga sig till saker.

Varför kan allt inte bara vara ett jävla tyskt spa, med stora lesbiska asexuella kulstöttande jättegigantiska kvinnor, som kommer in i hettan och fläktar med en handduk, så det bränner i skinnet? Utlagd på trä med tjugo andra människor.

I Tyskland. Nakna kroppar. Går inte att undgå att tänka på förintelseläger när man är på ett spa i Tyskland med alla dessa neutrum av nakna varelser, medmänniskor.

Inte ler man i onödan. Allt är en het väntan.

En annan väntan givetvis. Det är dumt att tänka på förintelseläger och gas. Det är fel.

Filmerna, krigsfilmerna, har masserat och mjukat upp hjärnan liksom alla krigsserier och historiska program. Vi är matade en hel livstid med andra världskrigets historia.

Det är fruktansvärt. Ofattbart vad människor gör mot varandra. Kvinnor skulle bestämma allt. Då skulle det inte vara krig.

Nu är jag i ett spa för att slappa, längta, vila, kontemplation, ta det  lugnt och sova.

Börjar tänka på Jan Guillou,  plötsligt.

Varför tänker jag på honom nu? I en bastu? I en sauna? I Tyskland?

Vad är det med honom? På träbritsen, nu?

Foppas mål är där också. Väldigt konstigt.

Guillou behöver inte vara här nu. Det är synapserna i hjärnan, som gör det åt mig.

Någon bild med ett dött lejon som han stoppat upp och ätit, och har hemma i sin lägenhet. Som en trofé, en symbol, för att det går att vara störst, bäst och vackrast.

Varför ska man skjuta lejon? Då kan man lika gärna ha uppstoppade människor hemma. Det är märkligt. Det är liv. Eller? Är ett djur mindre värt?

Var på en utställning med döda människor, som gett sitt tillstånd att visas upp utan skinn. Mest människor från Afrika kändes det som.

Jag vet inte. Det är ingen exakt text. Det är bara tankar i en sauna. Foppa gör målet igen och igen. Som en bild från tiden, och Borg sitter på knä i en Wimbledonfinal.

Jag har inga barn och undrar hur det är? Att vara ett föredöme? Ska man skjuta ett lejon kanske? Stoppa upp en död katt? Börja med katter och hundar. Och insekterna i elementet.

Ha Per i en låda … Jag stannar nu … det leder ingenstans.

Tänk inget … Hettan. Lite påfyllning med vätska … Melonvatten i pappersmuggar … Dom kan sauna i Tyskland.  Det är bra.

Jag är tom. Plötsligt i ett tempel, i Bali. Har aldri-g varit i Bali. Men återuppstår nu i frid.

Vi bär alla på ett monster. 
Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast i en fruktträdgård.
ur Trädet och skyn 
(Tomas Tranströmer)

Carl-Einar Häckner