Risotton för oss samman

Mitt i all politik finns maten som förenar.

Det är en konst att göra en riktigt god risotto. Som med allt. Det tar säkert en halvtimme. Jag äter jämt risotto. Prövar när jag kommer till en ny restaurang. Man ska inte fuska. Man ska inte ha i grädde. Det är väldigt fel.

”No thank you” … säger Mauro till mig. När vi pratar om hans risotto. Han har en underbar restaurang i Berlin på Oderbergerstrasse.

Det som gör dem så trovärdiga i sin gärning är att de gör världens bästa risotto. Åtminstone av dom jag ätit.

Det ska inte vara grädde i risotton. Det är fusk och används bara för att det är så svårt att stå och röra. Lägger man i grädde blir det geggigt direkt. Allt enligt Mauro.

Jag håller med. Grädde är inte bra. Laktos är inte nyttigt. Vi är inte kor.

Mauro kommer från Verona i norra Italien. Där på Po-slätten i Italien är risotton född.

Det tar tid att tillaga en god risotto. Det är för att den är gjord på mellankornigt och rundkornigt ris som det tar längre tid att tillaga. Kocken måste hela tiden röra och vaksamt hålla ett öga på tillagningen om det ska bli ett mästerverk.

Man hinner bli hungrig

och förväntansfull i väntan på maten.

Tillbaka i Göteborg pratar jag med Alessandro som också har en italiensk restaurang. Han förklarar för mig, tvärtemot vad Mauro säger, att man gott kan ha i en skvätt grädde. Särskilt om man har många gäster, då är grädde ett bra trick. ”En kompromiss”, tänkte jag tyst när vi talade om detta viktiga ämne en fin kväll i somras.

Tänker på Sverige nu. Det nya Sverige, där vi är lite mer ledsna än vanligt. Där det blev fel.

Vi röstade, så blev det fel. Igen. I Sverige där inget stämmer. Orden missbrukas. Vi kan inte lita på oss själva.

Vi har så många olika sorters Sverige. Det är många som inte syns. Vi pratar om dom kanske. Vi vet om att dom finns. Dom syns inte.

Människor står och väntar på en politik som inte kommer.

Mitt i all politik finns maten. Den vi äter. Varje dag. Maten förenar människor. Potatisen åker kors och tvärs över jorden. Spagettin slingrar sig in i våra liv. Pizzan äts med välbehag. Vi älskar vitlök, kebab, sushi och schnitzel i alla dess versioner.  Och så har vi risotton. En del av det som förenar.

Carl-Einar Häckner