Harald Gatu: Nu gör Wallenbergarna oväntad comeback
I går omodernt – i dag en framtidsbransch Wallenberg går in i stålet igen ”Det såg man inte komma”
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2015-06-24, 16:20 Uppdaterad 2020-08-25, 13:07

Debatt.
Statligt ansvar för järnvägsunderhåll, höghastighetsbanor, rättvisa avgifter i förhållande till flyg och lastbil. Så vill Karin Svensson Smith, ordförande i riksdagens trafikutskott (MP) rädda den krisande järnvägen.
Tidigare debattinlägg:
Läs Dagens Arbetes och Sekotidningen gemensamma granskning
Ingen som åker tåg behöver bli upplyst om att järnvägen kan fungera bättre. Sekotidningens granskning tillsammans med Dagens Arbete, radioprogrammet Kalibers reportage, SVTs nyhetsinslag om grundläggande fel i skötseln av järnvägen, och annan mediabelysning visar på en situation som väldigt många resenärer är förtrogen med.
Samtidigt har förbättrad tågtrafik en enorm potential att bidra till uppfyllande av samhälleliga mål som minskat oljeberoende, hållbar regional utveckling, klimatanpassning av transportsystemet, industriell utveckling mm. Riksdagen har nyligen i ett tillkännagivande till regeringen ställt sig bakom målet att kollektivtrafiken ska fördubblas till 2020. En självklar förutsättning för att det målet ska nås är ett ökat och förbättrat utbud av tågtrafik. Här kommer fem personliga reflektioner för vad som bör ske.
Inledningsvis måste den långtgående uppstyckning av järnvägssystemet och avlövning av Trafikverket som pågått under Alliansregeringens styre ersättas av ett statligt ansvar för järnvägens funktion. Vallöftena om ett återtaget underhåll behöver infrias för att anslagen ska leda till effektiva och snabba åtgärder mot de brister som finns i dag. En långsiktigt planerad systematisk skötsel med förebyggande insatser kan minska alla de akuta felavhjälpningsåtgärder som förekommer idag. Riksrevisionen har i tre olika rapporter gett underlag för behovet av ett tydligare uppdrag och styrning av Trafikverkets arbete med järnvägen.
Genomgående för det nyligen avlämnade delbetänkandet om järnvägens organisation är iakttagelser om brist på kompetens och kontroll. Remisstiden pågår fortfarande, men en rimlig spekulation är att många remissyttranden kommer att innehålla förslag på en sammanhållen järnvägsdivision inom Trafikverket. Den övergripande planeringen bör även fortsättningsvis ske trafikslagsövergripande, men i övrigt är skillnaderna mellan väg och järnväg tillräckligt stora för att de ska behandlas var för sig. Järnvägen är som en processindustri där behovet av synkronisering är stort.
För att ha tillräckligt med kapacitet för att klara fördubblingsmålet och samtidigt förhindra att tågtrafik med olika hastighet sinkar varandra är höghastighetståg på separata banor ett måste. De länder som imponerar med god tågtidshållning har investerat i höghastighetsbanor. I takt med att klimatförändringarna blir att mer uppenbara är det logiskt att sätta Sverigeförhandlingen i fokus. När nu även G7-ländrna enats kring begreppet decarbonisering och att fasa ut fossilbränslena från transporterna bör nya stambanor för höghastighetståg vara ett av Sveriges bidrag.
För att järnvägsinvesteringarna ska skapa en motsvarande ökning av tågtrafik bör det avgifter och skatter för olika transportslag sättas efter rättvisa principer. Innan skatter för flyg och lastbilstrafik täcker de kostnader som respektive transportslag ger upphov till bör det få konsekvenser för banavgifterna. Även här finns vallöften som bör infrias.
Det är dags att staten definierar vad man vill med sitt statliga bolag. Enligt nuvarande uppdrag är kraven bara avkastning och vinstutdelning. Sannolikt behövs ett långsiktigt uppdrag att utveckla tågtrafiken för att tillgodose behoven hos framtidens resenärer och att staten ger SJ förutsättningar för att klara ett sådant uppdrag. Vi är många som vill kunna resa bekvämt och med ansvar för kommande generationer.
Karin Svensson Smith, ordförande riksdagens trafikutskott
Här är lite andra aspekter gällande tågtrafik: Förslag till SJ
Trafiksäkerhet:
Sänka hastigheter nära övergångsställen och korsningar och perronger. Ha övervakning så att föraren vet när det är folk nära spåret.
Tillgänglighet:
Att kunna köra rullstol. Såna tåg på varje linje. Åtminstone tur och retur varje dag tills man köpt nya tåg som också är tillgängliga. En vagn för cyklar och annat. Fler återförsäljare och ingen straffavgift vid köp på tåg. Fler stationer.
Miljö:
Tågtrafik kan ge samhällsekonomisk energieffektivitet så att Sverige kan nå de nationella miljömålen. Elektriciteten kan tillverkas miljövänligt. Ekologisk mat.
Ekonomi:
En biljett att åka 25 mil kan kosta 50 kronor. Tågen kommer att kunna köras fulla. Fler turer och fler vagnar. Fler som åker och oftare. Storkök för billigare mat. Spår och fordonspark skattefinansierat, resekostnad biljettfinansierat. Det räcker med 1 krona vinst. SJ är statligt. Alltså folkets. Det innebär att SJ är något extra. Inte ett reseföretag utan ett folkets reseföretag med allt vad det innebär. Apropå vad som är attraktivt: Skulle man fråga folk: vill du ha en säker trafik, en miljövänlig trafik, tillgänglig trafik, nyttig god miljövänlig mat och allt detta billigt? Eller farlig, snabb, pressad, en påse snask och hundra kronor i handen så kan det ändå vara ganska många som skulle välja det senare alternativet.
Statens järnvägar och folkets järnvägar
Eller gratis. Så skulle tåg bli riktigt attraktivt. ”fri rörlighet”. Samhällsekonomiskt skulle välmående och ökad turism kompensera ekonomiska kostnader.