Att måla är som att kratta löv
Livet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2016-01-21, 10:00 Uppdaterad 2020-09-07, 11:56

Krönika Lastbilar utan syre. Båtar som kantrar. Människor betalar pengar och dör på vägen. Varför avslutas inte kriget?
Tittar på Solkattens hemsida. Det är en bra dag. Katten Fisse har fått ett nytt hem. Hugo är frisk, har kommit ur sin karantän och fått ett nytt hem. Miro och Picasso har båda fått nya hem. Nala utan svans, har också fått ett nytt hem. Det är roligt. Kolla in deras hemsida. Jag har skrivit om dem tidigare. Katterna i Morup som hamnat snett och som får en ny chans.
De nya katthemmen prövas noga. För att få starta ett nytt katthem krävs kriterier och ordning. Det är inte bara att gå in och hämta en katt. Så fungerar det inte. Det är bra.
Dessa katter har i många fall gått igenom fruktansvärda hemskheter. Miro och Picasso till exempel. Två svarta söta fina katt-tonåringar, inte ens ett år gamla, blev lämnade i ett buskage, i en ihoptejpad låda med hål i. De hittades i tid, hungriga, törstiga, trötta och magra. De blev räddade i alla fall.
Vem ställer ut lådan? Vem gör något sånt? Vad är det för en människa? Hur kan man göra så mot ett djur? Mot en katt. Ungar dessutom. Försvarslösa. Då är man helt jävla dum i huvudet.
Vi pratar om människor i stället för katter. Vi byter spår. Det som händer i Europa, hur människor skor sig på andras överlevnadskamp. Lastbilar utan syre. Båtar som kantrar. Människor betalar pengar och dör på vägen. Det är vidrigt. Varför avslutas inte kriget? Frågar jag naivt.
Vill titta upp på pappa med skelande ögon för det är så långt ner till golvet. Ligga tryggt i hans famn och så får han berätta hur det är och sen blir allt bra och vi tittar på snooker på tv och tiden står still.
Det finns hopp. Världen är inte ond. Jag är inte gammal. Människor är snälla. Kärleken är gränslös. Det finns mat åt alla. Vi bråkar aldrig mer. Man kan vara jude, muslim, ateist, kristen och homo. Det finns plats. Vill jag tänka.
Pappa orkar inte hålla mig nu. Jag är inget barn. Jag är 46 år, tung och stor. Står fast på parkettgolvet hemma hos pappa och vi pratar om allt och lite till tills vi blir hungriga. Sen går vi och äter. Diskussionen fortsätter. Vad är människan för något? Vi löser inte det i dag. Men kan man lämna katter i en ihoptejpad låda med hål vid sidan om en vägkant, kan man göra mycket dåligt.
Läsvärt och tänkvärt, Häckner är min idol.