Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Drabbad av blygsel på Dada-caféet

8 mars, 2017

Skrivet av

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist.

Krönika På väg med tåg genom Schweiz. Byter i Zürich.

Soldater med moderna vapen och rena uniformer trängs med sin packning på perrongen med vanligt folk med normalbagage och mig med mina helvetes tunga väskor.
Ändå har jag plattat ut, rationaliserat bort en väska för att enklare kunna åka på engagemang i små städer, till små teatrar, för en mindre publik. För att öva min tyska. För att ha sammanhang. För att förstå mig själv.
Där jag trollar finns jag.

En människa är så mycket mer än en väska – tänker jag, där jag skjuter mina två jätteväskor framför mig. En träningsväska hänger dessutom fastknuten i handtaget. Jag har en ryggsäck med dator och gitarrväska och en påse med en badrock, som jag köpt på ett hotell för den var så mjuk och skön.

Ska uppträda i Winterthur, en stad norr om Zürich, tjugofem minuters resa från tågstationen.

Då får jag plötsligt lust att åka till Cabaret Voltaire i Zürich där dadaismen föddes. Det ligger i tiden med alla krigen som pågår att återknyta till detta konstnärliga uttryck. Förra året var dessutom dadaismens hundraårsjubileum. Jag har lovat mig själv att åka hit.

Det var här det började. Det pirrar av upptäckarglädje. Jag går dit. Vet inte vad jag förväntat mig av Cabaret Voltaire, som nu är ett kafé.

Där finns en minimal upphöjd liten scen med piano, mikrofon och en instruktion hur man sätter på den. En lampa kan tändas med koncentration mot scenen.

Vem som helst får spontant framträda på ”dada”-kaféet.

Känner mig blyg. Vill förbereda mig. Trots att mina väskor i sig nästan blir en installation, vill jag inte ha uppmärksamhet. På väg därifrån kommer jag på vad jag ska göra nästa gång.

Då ska jag läsa ur kärlekens katekes med mitt eget påhittade språk i en inspiration för människan om ett bättre tillstånd med energi som känns positiv med inslag av snällt.

Sen skrev jag den här dikten:

I dag var det fint väder sen blev det solförmörkelse i en del av medvetandet innan filmen tog slut. Jag vaknade hungrig undrade var mitt körkort var.
Ingen visste sen försvann alla mina intentioner.
Innan myrorna i mitt underliggande golv i själen tog fram varsin väldigt liten spade. En väldigt, väldigt liten spade.
Grävde en tunnel till kommunikationens stolpe.

 

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Kultur & Fritid

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Du sköna nya spelvärld

Du sköna nya spelvärld

Banbrytande ljussättning och nästan obefintliga laddningstider kan förändra hur tv-spel ser ut och fungerar. Förhoppningarna efter att Xbox Series X och Playstation 5 lanserades i november är stora.

Frihet på fyra hjul

Frihet på fyra hjul

Fotografen Benjamin Nørskov reser tusen mil för att fånga epa-kulturen.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Kampen för liv

Kampen för liv

Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh.