Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Utan mall – men med många minnen

12 maj, 2017

Skrivet av

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Hallå där Carl Linnaeus, som är aktuell som ny krönikör i Dagens Arbete. Hur känns det att börja skriva för oss?

Carl Linnaeus skriver också regelbundet i olika musiktidningar, bland annat Sweden Rock Magazine. Debuterade som författare 2013 med Den osminkade sanningen hårdrocksbandet Kiss. Läs hans första krönika i Dagens Arbete här.

– Jättespännande! Jag har skrivit om musik i många år, bland annat krönikor i ett Kiss-fanzine, Destroyer. Det här blir samma sak, fast det blir i ett bredare sammanhang.

Berätta lite om dig själv.

– Jag är en göteborgare som kom i kontakt med hårdrock genom tidningen Okej på 1980-talet. Sen började jag spela i band och köra taxi och tänkte bli rockstjärna, men det lyfte ju aldrig det där så då får man skriva om musik i stället. Nu jobbar jag som musikskribent, författare och förläggare.

Vad kommer dina krönikor att handla om?

– Jag har ingen mall för vad jag tänker skriva – men populärkultur och hårdrock. Om varför hårdrocken bidrar till ditt välmående, till exempel.

Ge mig ett minne från ett möte med någon av hårdrocksgiganterna.

– Det var kul att sitta med Gene Simmons i Kiss när han plötsligt ber mig att känna på hans hår för att bevisa att det inte är en peruk.

– Vissa artister är inte vana vid att få obekväma frågor, som Dave Mustaine i Megadeth. Efter vår intervju gnällde han i fransk radio över att jag försökt splittra hans band. Så kan det gå om man är för nyfiken.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.