Industriarbetarnas tidning

Hyllat och omstritt – industriavtalet fyller 20

5 september, 2017

Skrivet av

En stabil lösning som ger reallöneökningar. Eller en tvångströja som håller tillbaka arbetarlöner och hindrar jämställdhet. I 20 år har industriavtalet dominerat svensk lönebildning.

Jubileum firas i Västerås

Industriavtalet tecknades den 18 mars 1997 mellan sex LO-förbund, Sif och CF och deras arbetsgivarparter.

Det riktiga 20-årsjubileet var alltså i våras, mitt under avtalsrörelsen, men det ”firas” först nu, med konferens i Västerås den 5-6 september och lansering av boken Vem ska bestämma på lönemarknaden – Industriavtalets lönenorm utmanas av Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg.

Avtalet bestämmer hur avtalsförhandlingarna ska gå till. Centralt är att nya avtal ska vara klara innan de gamla löper ut, att man tillsätter ett slags medlare, opo, som har befogenhet att skjuta på en varslad konflikt, och att parterna ska verka för att det avtal som träffas blir norm på arbetsmarknaden, det så kallade märket.

2011 skrevs avtalet om, då hoppade Pappers av. 2016 skrevs avtalet om ännu än gång.

Läs mer:

Analys: Avtalet som bröt ett tabu

Pappers vill ha ny modell för lönebildningen

6F: Skapa en ny modell för lönebildning (debattartikel SvD 15 mars)

Facken inom industrin: Fler parter kan ingå i industriavtalet (debattartikel SvD 4 september)

Industrins samarbetsavtal och förhandlingsavtal, som det egentligen heter, handlar inte bara om löner, utan också om hur arbetsgivare och fack ska samarbeta om till exempel utveckling. Men det är bestämmelserna om hur avtalsförhandlingarna ska gå till som väcker mest känslor.

Där är därifrån det berömda ”märket” stammar: Facken inom industrin och deras arbetsgivarparter förbinder sig att jobba för att det avtal de träffar blir norm för resten av arbetsmarknaden.

Avtalet tecknades i en tid när många befarade att lönerna skulle rusa iväg, och med dem inflationen. Turerna beskrivs i boken Vem ska bestämma på lönemarknaden av Anna Danielsson Öberg och Tommy Öberg, som lanseras i dag när tjugoåringen uppmärksammas.

En grundtanke var att lönerna skulle inte öka mer än vad den exportberoende industrin klarade av.

Foto: Ylva Bergman.

– Parterna tog sitt ansvar och löste någonting. Det är signifikant för den svenska modellen. Det var kaotiskt och man var tvungen att bromsa upp, säger Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.

Själv var hon inte med när avtalet tecknades, men hon minns diskussionerna. När hon ska beskriva de 20 år som gått, säger hon att det blir ”det gamla vanliga”:

– Det har stabiliserat lönebildningen och gett reallöneökningar. I jämförelse med andra länder är det unikt.

Foto: Madeleine Andersson.

Samma fördelar lyfts fram av GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö:.

– Det är reallöneökningar på nivåer som saknar motstycke i modern historia.

Avtalet gjorde dåvarande Metall till en nyckelspelare i svensk lönebildning, en position som IF Metall fortfarande har. Det har inte alltid varit populärt bland andra inom LO-familjen.

Den senaste tunga kritiken kommer från fackförbunden i 6F (Seko, Fastighets, Byggnads, Målarna och Elektrikerna). Den går ut på att den nuvarande ordningen inte klarar konjunktursvängningar där olika branscher går i otakt, att det ökar löneskillnader mellan tjänstemän och arbetare, och att den inte lyckas komma till rätta med ojämställda löner.

Foto: David Lundmark.

Även Pappers är kritiskt. Förbundet hoppade av industriavtalet 2011, då en uppdatering av avtalet kom.

– Vi tyckte att det band oss för hårt till andra fack och motparten, säger förbundsordförande Matts Jutterström.

Han säger ändå att avtalet varit lyckosamt eftersom det varit reallöneökningar under så lång tid.

– Men är det bara industriavtalet som gjort det? Tjänstemännens löner har ju ökat mer.

Nu står Pappers utanför förhandlingarna om ”märket”. När det väl bestämts får de finna sig i vad det blir, något som ofta väcker frustration i en bransch som under åren gått väldigt bra.

– Nog skulle vi klara högre lönekostnader.

Han tycker att det behövs en ordning för hur avtalsförhandlingarna ska gå till, och att det är bra att den exportberoende industrin sätter normen.

– Men det är nivån på märket. Det mejslas fram i en liten liten grupp. Det är riggat för de stora aktörerna som IF Metall och Unionen.

En vanlig kritik mot industrinormen är att den bevarar löneskillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrkesgrupper. Flera gånger har IF Metall motsatt sig jämställdhetspotter i avtalsrörelsen.

– Det är pedagogiskt svårt att förklara beräkningsmodellerna som gör att våra lågavlönade inte skulle räknas med, säger förbundsordförande Marie Nilsson.

Hon säger att hon inte tror att enbart lönebildningen kan lösa ojämställdheten, man måste jobba med lönekartläggningar och lönesystem.

– Men jag vet, det löser ju inte skillnaderna mellan olika yrkesgrupper.

Att minska de relativa skillnaderna mellan olika grupper är en av utmaningarna nu, anser Per-Olof Sjöö på GS.

– Jag har ingen enkel lösning, det behöver diskuteras mellan arbetsmarknadens parter. Det som inte har varit bra är den exakta fixeringen vid märket. Så var det aldrig tänkt, att mäta löneutveckling på hundradels decimaler. Det är en utveckling jag inte tror är hållbar.

Framtiden då? I Vem ska bestämma på lönemarknaden listas en rad hot mot den rådande ordningen: sifferlösa avtal i andra branscher, ilska mot att märket tolkas väldigt strikt, löneglidning, och inte minst dem bild de mångåriga reallöneökningarna skapar.

– Vi bygger upp förväntningar hos medlemmarna att det alltid ska vara så, men är det möjligt? undrar Marie Nilsson.

Per-Olof Sjöö ser ett stort hot i att vissa parter tecknar sifferlösa avtal.

– Om det inte blir en tydlig märkessättning riskerar våra medlemmars löneökningar att bli ett golv, säger han.

I boken konstateras att det funnits kritik mot avtalet i alla år, men det är först nu det görs en ordentlig analys och diskuteras alternativ, till exempel med 6F:s utredning av avtalet.

Marie Nilsson tror inte att den nuvarande ordningen kommer att vara exakt likadan för evigt.

– Man kanske inte måste skriva om avtalet, men parterna kanske kan enas om hur man ser på det på andra sätt.

Kommer industriavtalet finnas kvar om tio år?

– Det gör det säkert, säger Matts Jutterström. De förbund som förhandlar nu lär ju fortsätta göra det. När det gäller oss ska vi ta beslut om vår avtalsstrategi på kongressen i maj nästa år, och då kommer industriavtalet givetvis att komma upp.

– Det tror jag absolut, säger Marie Nilsson. Om vi inte ska ha den här ordningen måste vi ha något annat. Med all respekt för kritikerna, men de har inte lyckats presentera något alternativ.

– Ja, det tror jag, säger Per-Olof Sjöö. Som stabilisator på arbetsmarknaden finns det inget bättre alternativ. Den internationellt konkurrensutsatta sektorns betydelse är tidlös. Vi kommer alltid att vara beroende av att sälja saker. Sen hur det kommer se ut, vilka som är parter, hur märkessättningen kommer ske är svårt att säga.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Sprickan som skakade Industriavtalet

Sprickan som skakade Industriavtalet

Var det början till slutet som sågs när Livs i konflikt med tjänstemännen tog paus från Facken inom industrin och GS-facket funderade på detsamma? frågar sig DA:s Harald Gatu inför Industriavtalets 25-årsjubileum.

Märket är en urvuxen tvångströja

Märket är en urvuxen tvångströja

Vi har länge varit kritiska mot att vårt inflytande är för litet i processen inför avtalsrörelsen. LO måste enas om en bredare modell för lönenivåerna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Låglöne­satsningen, nu var vi där igen

Låglöne­satsningen, nu var vi där igen

LO har fått sin låglönesatsning men parterna är oense om vad den betyder, precis som för tre år sedan. Konflikt hotar. Hur kunde det bli så här – igen?, frågar sig Dagens Arbetes Anna Julius.

Enkät: Så tycker vi om industriavtalet

Enkät: Så tycker vi om industriavtalet

Avtalet landade ok utifrån omständigheterna. Det säger tre industriarbetare Dagens Arbete pratat med.

Industrin överens om löneökningar på 5,4 procent

Industrin överens om löneökningar på 5,4 procent

Fack och arbetsgivare inom industrin har enats om löneökningar på 5,4 procent i 29 månader.

Slutbud lämnat i kväll

Slutbud lämnat i kväll

Facken och arbetsgivarna inom industrin har på lördagskvällen fått ett slutbud att ta ställning till. Ett besked väntas tidigast söndag morgon.

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Opo vill skjuta upp löneförhandlingarna

På grund av det osäkra läget i och med Coronakrisen har Opartiska ordföranden bett parterna att skjuta upp förhandlingarna om avtalen fram till den 1 oktober.

Kampen om din arbetstid

Kampen om din arbetstid

Tiden står på spel i årets avtalsrörelse. Arbetsgivarna vill ha större makt över när och hur länge du arbetar. Facket säger nej.

Arbetsgivarnas lönebud: 1,4 procent

Arbetsgivarna inom industrin har lagt fram ett gemensamt bud för de årliga löneökningarna på 1,4 procent. Budet är långt under industrifackens krav.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.