Metoo-rörelsen kan få facket att vakna

Ledare ”I kölvattnet av Metoo-kampanjen är det hög tid för fackförbunden att både kräva arbetsmiljöansvar av arbetsgivarna OCH rensa upp i sina egna unkna kulturer”, skriver chefredaktör Helle Klein.

Det finns mycket att säga om den pågående socialamedierrörelsen #Metoo. Först och främst är det ett på många sätt sorgligt men ändå fantastiskt vittnesmål från kvinnor från alla yrkesgrupper, alla åldrar och alla olika sociala bakgrunder om hur patriarkala strukturer kränker och sårar det människovärde som är kvinnornas likaväl som männens.

Jag själv har ägnat hela mitt liv åt att verka i synnerligen patriarkala världar som kyrkan, arbetarrörelsen och journalistiken. Gudarna ska veta att även jag kan vittna om vad man som kvinna tvingats stå ut med. Framförallt handlar det om klassiska maktfrågor – överordnade utnyttjar underordnade. Det vi ser i ökat hot och hat mot journalister och offentliga personer handlar också till stor del om sexism. Kvinnohatet går hand i hand med rasism och nazism.

Tyvärr har Metoo-kampanjen delvis urartat i att bli ett hämndens drev på enskilda män i media- och kulturliv och pressetiken prövas nu i sina grundvalar. Det som glöms bort är att när den så kallade Weinstein-skandalen briserade i USA byggde den på genomarbetad grävande journalistik. New York Times reportrar jobbade i månader och grävde fram vittnesmål, säkrade källor och lät alla sidor komma till tals. När de ansåg att de hade tillräckligt på fötterna för att avslöja Hollywoods store filmpatriark bestämde sig tidningen för att publicera. Det blev milt sagt en bomb som fått spridningseffekter även till vår avkrok i världen.

Men bomben byggde på gott journalistiskt hantverk inte på drev som hetsade fram en snabb publicering av namn och bild. Jag räds den dag vi inte har riktiga tidningar som utgår från de pressetiska reglerna. Ett samhällsklimat där den medeltida skampålen görs digital är riktigt ruggigt.

Hur som helst är grundfrågan om sexuella trakasserier och patriarkala normer för viktig för att slarvas bort av kändisfixering. Individer beter sig förfärligt ibland. Men det som #metoo vittnar om är strukturer som varje arbetsgivare, varje organisationsföreträdare och varje beslutsfattare måste ta på allvar och kraftfullt motarbeta. Det är utmärkt att regeringens jämställdhetsminister Åsa Regnér och arbetsmarknadsminister Ylva Johansson samlar parterna på arbetsmarknaden för att dryfta denna fråga.

Dagens Arbete skrev för två år sedan om hur fackligt förtroendevalda utsattes för trakasserier. Kvinnor vittnade om hur både deras chefer men också fackliga kamrater utsatte dem. Jag skrev då på ledarplats om att facket måste vara en fredad zon.

Det har hänt mycket positivt, inte minst bland de manligt dominerade fackförbunden. I förbundsledningarna finns en stor medvetenhet om att arbeta med genusperspektiv och jämställdhetsfrågor. Men ännu kvarstår en del att göra på lokal och regional nivå. På facebook vittnar nu även fackligt förtroendevalda om hur de utsatts för sextrakasserier och övergrepp.

I kölvattnet av Metoo-kampanjen är det hög tid för fackförbunden att både kräva arbetsmiljöansvar av arbetsgivarna där kvinnoförnedring och sexuella trakasserier är helt oaccepabelt OCH rensa upp i sina egna unkna kulturer.

Som sagt: facket måste vara en tydlig förebild och bilda motståndskraft till allt som kränker människovärdet.

Helle Klein