Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Utanför det vanliga igen

25 oktober, 2017

Skrivet av

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist och firar 30 år som krönikör (först i Metallarbetaren och sedan i Dagens Arbete.)

KrönikaJag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Vinden viner på nätterna. Det känns som om det lilla sommarhuset ska blåsa bort. Men jag sitter tryggt på verandan, som på ett skepp, och styr in i natten med ett stort, blankt papper framför mig.

Det är lugnare nu. Hösten är snart här. Havet tittar på mig. Det är vackert i Halland.
Min trädgård växer vilt som den vill. Grannen hjälper mig att klippa gräset. Så det ser civiliserat ut. Snällt av honom. Jag måste köpa en konjak som tack, tror jag.
Men annars. Vet inte. Det är så här det är. Som en balans mitt i livet just nu.

Träden växer högt om man inte klipper ner dom. Det står och väger för och emot.
Besluten i livet.

Vågar inte satsa allt på rött längre. Jag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Vad ska hända nu?

Fåglarna flyger över mig. I sina V-formationer som till strid. Själv har jag blivit försiktig, rädd och bekväm.

En kille skickade en bild på mig, en affisch, när jag var ung och sa att jag blivit gammal. Tänker på det i kön till kassan på Ica, när jag tittar på sommardeckare och inser att jag måste ha läsglasögon.

Vilken styrka? Testar några och blir yr i huvudet. Det var en billig fylla för att bli lite snurrig.

Föredrar ett glas vin på verandan framför snurriga steg när man ska betala för sina matvaror. Kassörskan är snäll och förstående och uppmanar mig att kolla upp synen noga innan jag köper.

Jaha.

Glasögon. Läsglasögon i alla fall. Om jag ska se på nära håll. Det är ett tag sen jag var 24. Förhåller mig alltid till olika åldrar. Ett klipp på internet påminner mig om min ålder. I tjugo år har jag vetat vad jag gör på sommaren i min egen varieté. Nu är det annorlunda. Hänger fritt i mina frågor.

Det är en bra period nu. Sen blir det jättebra. När man kommit igenom sina undringar och går vidare.

Får inte ihop bitarna ännu under min sommarhimmel med avslappning och fåglar som flyger över mig, i egen vilja att göra precis som dom vill.

Terror finns överallt. Varför vill jag inte åka till England? Har jag blivit trött? Eller försiktig? Rädd om det finaste jag har?

Min lust.

Då får man nog vara mitt emellan beslut och handling ibland.
Åker förbi Farmors lada med kuriosa och gamla prylar. Går in och får syn på en klädgarderob grand version, stor, gigantisk. Brun, mörk med kromade detaljer. Nästan 100 år gammal. Perfekt som en dekor­detalj på scen i en pjäs.
Jag ringer och frågar en kompis om råd.
–Du har redan bestämt dig. Är hans svar.

Så är det nog.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.