Utanför det vanliga igen

KrönikaJag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Vinden viner på nätterna. Det känns som om det lilla sommarhuset ska blåsa bort. Men jag sitter tryggt på verandan, som på ett skepp, och styr in i natten med ett stort, blankt papper framför mig.

Det är lugnare nu. Hösten är snart här. Havet tittar på mig. Det är vackert i Halland.
Min trädgård växer vilt som den vill. Grannen hjälper mig att klippa gräset. Så det ser civiliserat ut. Snällt av honom. Jag måste köpa en konjak som tack, tror jag.
Men annars. Vet inte. Det är så här det är. Som en balans mitt i livet just nu.

Träden växer högt om man inte klipper ner dom. Det står och väger för och emot.
Besluten i livet.

Vågar inte satsa allt på rött längre. Jag tänker för mig själv att det är det här som är att bli medelålders innan båten åker över kanten.

Vad ska hända nu?

Fåglarna flyger över mig. I sina V-formationer som till strid. Själv har jag blivit försiktig, rädd och bekväm.

En kille skickade en bild på mig, en affisch, när jag var ung och sa att jag blivit gammal. Tänker på det i kön till kassan på Ica, när jag tittar på sommardeckare och inser att jag måste ha läsglasögon.

Vilken styrka? Testar några och blir yr i huvudet. Det var en billig fylla för att bli lite snurrig.

Föredrar ett glas vin på verandan framför snurriga steg när man ska betala för sina matvaror. Kassörskan är snäll och förstående och uppmanar mig att kolla upp synen noga innan jag köper.

Jaha.

Glasögon. Läsglasögon i alla fall. Om jag ska se på nära håll. Det är ett tag sen jag var 24. Förhåller mig alltid till olika åldrar. Ett klipp på internet påminner mig om min ålder. I tjugo år har jag vetat vad jag gör på sommaren i min egen varieté. Nu är det annorlunda. Hänger fritt i mina frågor.

Det är en bra period nu. Sen blir det jättebra. När man kommit igenom sina undringar och går vidare.

Får inte ihop bitarna ännu under min sommarhimmel med avslappning och fåglar som flyger över mig, i egen vilja att göra precis som dom vill.

Terror finns överallt. Varför vill jag inte åka till England? Har jag blivit trött? Eller försiktig? Rädd om det finaste jag har?

Min lust.

Då får man nog vara mitt emellan beslut och handling ibland.
Åker förbi Farmors lada med kuriosa och gamla prylar. Går in och får syn på en klädgarderob grand version, stor, gigantisk. Brun, mörk med kromade detaljer. Nästan 100 år gammal. Perfekt som en dekor­detalj på scen i en pjäs.
Jag ringer och frågar en kompis om råd.
–Du har redan bestämt dig. Är hans svar.

Så är det nog.

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist