Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Den här gången tänker jag inte sticka

14 oktober, 2019

Skrivet av Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist och firar 30 år som krönikör (först i Metallarbetaren och sedan i Dagens Arbete.)

KRÖNIKA Att fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

Varför ska man fira födelsedagar? Jag har nu försökt komma runt mig själv i ett år för att tycka det är skoj. Det är själva konfrontationen med mig själv, om man är tillräckligt lyckad så att det är okej att fira så där stort som det är på film.

Det är en stor dag förstår jag på mina vänner och min familj. Ska vi vara hemma hos mig måste jag städa. Vilket helvete att städa min lägenhet. Går inte. Bestämmer mig för middag. På restaurang. Hur många ska vi vara då?

Gallringen bland mina vänner.

Efter vilka kriterier ska jag välja vilka vänner som får komma?
Alltid någon som kan bli ledsen.

I filmen är det bra. Vi spelar gitarr, är utomhus, vi är på väg till Oregon. ­Vagnarna blir en naturligt vacker festplats. Vi dansar. Trumpeten blåser, vi hoppar säck och har fiskdamm och en stor tårta med femtio ljus. Jag är kär hela tiden, mitt i glädjen utan slut.

I verkligheten undrar jag om jag är den jag vill vara? Vad gör jag om tio år?

Kan ni känna igen er? Inte i min film! Men i tvekan om vem du är. Själv har jag funnits så länge att jag borde veta vart det bär hän. Veta vem jag är. Det är för mycket död och sorg som händer i livet för att jag ska vara säker. Jag var säker när jag var tjugotre.

Jag vill inte ge upp vem som bestämmer. Jag tänker ge livet en kamp. Sen ska jag själv välja. Åldern pressar mig att tänka på detta. Vad gör jag om tio år. Om tjugo år.

När går jag i pension?
Det är vansinne.

I den åldersfixerade tid vi lever i är femtio år lika gammalt som Bockstensmannen.

I min film är jag som en glad kring­resande artist från tundran, med läderstövlar, som står i vit pösig skjorta och stampar takten till dragspelsmusiken, dricker vin i tennbägare och skriker ”Nastradovia …” rätt ut i luften. Innan jag blir nerdragen i det knähöga gräset i en lång kyss. Omfamnad av månen, som i klarhet lyser upp min dag och mitt liv. Bland vänner som lugnt småpratande vilar in kvällsnatten mätta och glada.

Jag tänker inte sticka denna gången. Jag är kvar. Jag tänker ta emot åldern. Jag tänker göra det kosackklädd.

Med dom närmsta.
Till trumpet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.