Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Den här gången tänker jag inte sticka

14 oktober, 2019

Skrivet av Carl-Einar Häckner

Carl-Einar Häckner är trollkarl och artist och firar 30 år som krönikör (först i Metallarbetaren och sedan i Dagens Arbete.)

KRÖNIKA Att fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

Varför ska man fira födelsedagar? Jag har nu försökt komma runt mig själv i ett år för att tycka det är skoj. Det är själva konfrontationen med mig själv, om man är tillräckligt lyckad så att det är okej att fira så där stort som det är på film.

Det är en stor dag förstår jag på mina vänner och min familj. Ska vi vara hemma hos mig måste jag städa. Vilket helvete att städa min lägenhet. Går inte. Bestämmer mig för middag. På restaurang. Hur många ska vi vara då?

Gallringen bland mina vänner.

Efter vilka kriterier ska jag välja vilka vänner som får komma?
Alltid någon som kan bli ledsen.

I filmen är det bra. Vi spelar gitarr, är utomhus, vi är på väg till Oregon. ­Vagnarna blir en naturligt vacker festplats. Vi dansar. Trumpeten blåser, vi hoppar säck och har fiskdamm och en stor tårta med femtio ljus. Jag är kär hela tiden, mitt i glädjen utan slut.

I verkligheten undrar jag om jag är den jag vill vara? Vad gör jag om tio år?

Kan ni känna igen er? Inte i min film! Men i tvekan om vem du är. Själv har jag funnits så länge att jag borde veta vart det bär hän. Veta vem jag är. Det är för mycket död och sorg som händer i livet för att jag ska vara säker. Jag var säker när jag var tjugotre.

Jag vill inte ge upp vem som bestämmer. Jag tänker ge livet en kamp. Sen ska jag själv välja. Åldern pressar mig att tänka på detta. Vad gör jag om tio år. Om tjugo år.

När går jag i pension?
Det är vansinne.

I den åldersfixerade tid vi lever i är femtio år lika gammalt som Bockstensmannen.

I min film är jag som en glad kring­resande artist från tundran, med läderstövlar, som står i vit pösig skjorta och stampar takten till dragspelsmusiken, dricker vin i tennbägare och skriker ”Nastradovia …” rätt ut i luften. Innan jag blir nerdragen i det knähöga gräset i en lång kyss. Omfamnad av månen, som i klarhet lyser upp min dag och mitt liv. Bland vänner som lugnt småpratande vilar in kvällsnatten mätta och glada.

Jag tänker inte sticka denna gången. Jag är kvar. Jag tänker ta emot åldern. Jag tänker göra det kosackklädd.

Med dom närmsta.
Till trumpet.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.