Arbetslivsforskningen är en ödesfråga!
12 augusti, 2014
DA DebattMed facit i hand kan vi konstatera att nedläggningen av arbetslivsinstitutet och den kraftiga bantningen av Arbetsmiljöverket var ett viktigt led i Reinfeldts och alliansens strategi att försvaga de fackliga organisationernas arbete och trovärdighet och inledningen till angreppen mot vårt välfärdssamhälle.
Om skribenten:
- Lennart Lindgren var ombudsman för IF Metalls avdelning 63 i Borlänge i 21 år fram till pensioneringen år 2000. Dessförinnan var han – bland annat – förbundsombudsman på Metall 1975-79 och avdelningsförande i Oxelösund 1970-1975.
Efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet (ALI) har regeringen och de nyliberala krafterna fått god draghjälp av de av näringslivet uppbyggda forskningsinstituten och tankesmedjorna. Genom bristen på objektiva forskningsresultat inom arbetslivsområdet och medias ofta okritiska återgivande av vissa forskningsresultat, skapade man också viss legitimitet för att försämra villkoren i arbetslivet.
Nedläggningen av ALI som i ett upprop fördömts av stora delar av det internationella forskarsamhället och som i snabb takt följts av devalveringen av a-kassan, nedrustningen av arbetsmarknadspolitiken samt stora försämringar i handläggningen av våra socialförsäkringar, har starkt bidragit till att alliansen under sina två mandatperioder kunnat skapa ett tvåtredjedelssamhälle med den otrygghet och ökade klyftor som vi idag har.
För fackföreningsrörelsen måste slutsatsen bli att av egen kraft bygga upp en arbetslivsforskning värd namnet. Detta tillsammans med en kvalificerad utbildning av anställda och förtroendevalda är en nödvändig motvikt till näringslivets institut vars forskning till största delen finansieras av våra skattemedel (forskningsanslag).
Riksdagen har visserligen krävt att regeringen ska utreda hur arbetslivsforskningen ska byggas upp igen, alltså ungefär ett nytt ALI. Men det går inte att lita på att ett sådant institut skulle överleva ett nytt borgerligt regeringsskifte. Det skulle kunna läggas ned på samma sätt som det gamla ALI.
Därför bör LO och våra fackförbund ta initiativ till att tillsammans med tjänstemännens organisationer skapa ett forskningsinstitut i stiftelseform, med kvalificerad forskning kring arbetslivs och arbetsmarknadsfrågor.
För att säkerställa finansieringen av institutet och en facklig utbildning inom området (i samarbete med en eller flera högskolor) bör man förslagsvis bygga upp en fond som ger bra ekonomiska förutsättningar och en organisation som tryggar långsiktighet, objektivitet och självständighet för institutet och dess forskare.
