Se din mekaniker i ögonen

Krönika Se bortanför våra skitiga brallor – det är vi som ger dig frihet när din koppling är nersliten och katalysatorn har rasat. För väldigt lite pengar, skriver mekanikern Rikke Henriksen.

En sak är säkert i denna osäkra värld. Bilmekaniker är smutsiga, dumma folk som inte är värda verktyget de håller i deras kletiga nävar. Eller hur?

Det måste vara förklaringen. Om de inte är ointelligenta och oproduktiva finns det ju ingen orsak till att deras lön och status ska vara så låg som den är. Alla bevis pekar på att de måste vara rätt odugliga. Särskilt utanför storstäderna. Småortsmekaniker är tydligen värdelösa.

Vet du ens vad en modern bilmekaniker kan? Han är svagströmsinstallatör, datorkunnig, svetsare, plåtslagare, snickare, däckmontör, glasmästare, rörmokare, uppfinnare, verktygsmakare, oftast språkkunnig och väldigt serviceinriktad med ett enormt ansvar för främmande människor och fina kollegors säkerhet runt livsfarliga kemikalier, explosiva gaser, avancerade maskiner och tonstunga fordon som rör sig fritt ute bland allmänheten. Han ska vara stark som en fyrbent nordsvensk och finkänslig som Lunds laboranter.

Vet du vad din mekaniker gör mest av allt? Han ger dig frihet.

Föreställ dig ett Sverige utan bilmekaniker. Att vi struntar i det och går hem. Varsågod, ta gärna ett par minuter och tänk efter ordentligt. Vilka konsekvenser kan du komma på?

En utbildad mekaniker med mer än 30 års erfarenhet som jobbar snabbt, systematiskt och löser i stort sätt vilket problem som helst själv. Hans lön? 26 000.

Jo, du läste rätt.

Själv har jag med mina blyga tre års erfarenhet långt kvar tills jag klarar av flertalet jobb i ett så här komplicerat yrke utan sparring med en kollega. Men det kan arbetsgivaren lätt kompensera för vid att ge mig de många enklare jobb som inte sällan drar in mest pengar: service, kamremsbyten, däckbyten, byte av enstaka motordelar, små svetsjobb och medelsvår felsökning. Dessa jobb betalar du oftast 1000 kronor i timmen för. Ibland upp mot 1 500. Jag får de 124.

På min arbetsplats får många som inte ens har någon utbildning högre lön än vi som har papper från gymnasiet på att vi är mekaniker.

Varför?

För att vi aldrig har lyckats tränga igenom avgasmolnet och bli sedda och uppskattade. Ingen har lust att titta på oss.

Grease monkeys, kallas vi på engelska. Smutsapor. Trevligt smeknamn? Man vänjer sig.

Men tycker du så illa om oss för att våra kläder är oljiga och våra lungor fulla av ditt bromsdamm att vi inte är värda mer?

Tänker du någonsin på hur ofta jag blöder, svettas och svär, för att inte bli tårögd, när jag håller dig körande när din koppling är nersliten, din EGR-ventil igensatt och din katalysator har rasat?

Nej, jag misstänkte det.

Konstigt nog värdesätts många yrken, som i grund och botten är överflödiga, mycket högre.

Innan jag som vuxen pluggade till bilmekaniker, för att det är ett oerhört spännande och mångsidigt yrke, jobbade jag åtta år som tv-översättare. För många ett drömjobb. Och visst är det roligt. Men jag stod inte ut med stillasittandet.

Som översättare syntes jag. Varje dag flöt mina texter över folks skärmar hemma i vardagsrummet när de tittade på tv. I det sociala livet älskade folk att fråga nyfiket, klaga på dåliga texter och bifalla mitt val av inkomstkälla. Fast jag hade ingen speciellt viktig funktion i samhället.

I dag backar folk, särskilt kvinnor, nästan ett steg och byter ämne så fort det går när jag berättar vad jag sysslar med. Om de inte har ett akut problem med den egna bilen, det vill säga.

Skall det fortsätta så? Eller kan vi smutsapor snart bli sedda som de skickliga bildoktorer vi är?

Ignorera de skitiga brallorna. Se hellre din mekaniker i ögonen.