Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Se din mekaniker i ögonen

6 januari, 2017

Skrivet av

Krönika Se bortanför våra skitiga brallor – det är vi som ger dig frihet när din koppling är nersliten och katalysatorn har rasat. För väldigt lite pengar, skriver mekanikern Rikke Henriksen.

Om skribenten:

Rikke Henriksen är före detta översättare som för tre år sedan utbildade sig till bilmekaniker. Jobbar med chassidelen på husbilar på Bengt i Örkelljunga. Bor i nerlagd lanthandel med sin dotter. Ägare till fem bilar i åldrarna 15–41 år. Här med Maine Coon-katten Orville.

En sak är säkert i denna osäkra värld. Bilmekaniker är smutsiga, dumma folk som inte är värda verktyget de håller i deras kletiga nävar. Eller hur?

Det måste vara förklaringen. Om de inte är ointelligenta och oproduktiva finns det ju ingen orsak till att deras lön och status ska vara så låg som den är. Alla bevis pekar på att de måste vara rätt odugliga. Särskilt utanför storstäderna. Småortsmekaniker är tydligen värdelösa.

Vet du ens vad en modern bilmekaniker kan? Han är svagströmsinstallatör, datorkunnig, svetsare, plåtslagare, snickare, däckmontör, glasmästare, rörmokare, uppfinnare, verktygsmakare, oftast språkkunnig och väldigt serviceinriktad med ett enormt ansvar för främmande människor och fina kollegors säkerhet runt livsfarliga kemikalier, explosiva gaser, avancerade maskiner och tonstunga fordon som rör sig fritt ute bland allmänheten. Han ska vara stark som en fyrbent nordsvensk och finkänslig som Lunds laboranter.

Vet du vad din mekaniker gör mest av allt? Han ger dig frihet.

Föreställ dig ett Sverige utan bilmekaniker. Att vi struntar i det och går hem. Varsågod, ta gärna ett par minuter och tänk efter ordentligt. Vilka konsekvenser kan du komma på?

En utbildad mekaniker med mer än 30 års erfarenhet som jobbar snabbt, systematiskt och löser i stort sätt vilket problem som helst själv. Hans lön? 26 000.

Jo, du läste rätt.

Själv har jag med mina blyga tre års erfarenhet långt kvar tills jag klarar av flertalet jobb i ett så här komplicerat yrke utan sparring med en kollega. Men det kan arbetsgivaren lätt kompensera för vid att ge mig de många enklare jobb som inte sällan drar in mest pengar: service, kamremsbyten, däckbyten, byte av enstaka motordelar, små svetsjobb och medelsvår felsökning. Dessa jobb betalar du oftast 1000 kronor i timmen för. Ibland upp mot 1 500. Jag får de 124.

På min arbetsplats får många som inte ens har någon utbildning högre lön än vi som har papper från gymnasiet på att vi är mekaniker.

Varför?

För att vi aldrig har lyckats tränga igenom avgasmolnet och bli sedda och uppskattade. Ingen har lust att titta på oss.

Grease monkeys, kallas vi på engelska. Smutsapor. Trevligt smeknamn? Man vänjer sig.

Men tycker du så illa om oss för att våra kläder är oljiga och våra lungor fulla av ditt bromsdamm att vi inte är värda mer?

Tänker du någonsin på hur ofta jag blöder, svettas och svär, för att inte bli tårögd, när jag håller dig körande när din koppling är nersliten, din EGR-ventil igensatt och din katalysator har rasat?

Nej, jag misstänkte det.

Konstigt nog värdesätts många yrken, som i grund och botten är överflödiga, mycket högre.

Innan jag som vuxen pluggade till bilmekaniker, för att det är ett oerhört spännande och mångsidigt yrke, jobbade jag åtta år som tv-översättare. För många ett drömjobb. Och visst är det roligt. Men jag stod inte ut med stillasittandet.

Som översättare syntes jag. Varje dag flöt mina texter över folks skärmar hemma i vardagsrummet när de tittade på tv. I det sociala livet älskade folk att fråga nyfiket, klaga på dåliga texter och bifalla mitt val av inkomstkälla. Fast jag hade ingen speciellt viktig funktion i samhället.

I dag backar folk, särskilt kvinnor, nästan ett steg och byter ämne så fort det går när jag berättar vad jag sysslar med. Om de inte har ett akut problem med den egna bilen, det vill säga.

Skall det fortsätta så? Eller kan vi smutsapor snart bli sedda som de skickliga bildoktorer vi är?

Ignorera de skitiga brallorna. Se hellre din mekaniker i ögonen.

4 kommentarer till “Se din mekaniker i ögonen

  • Att kunna så mkt och tjäna så lite är skamligt! Har själv 35 års erfarenhet och tjänar 27000 i månaden.Skulle tro att jag drar in ca 100000 kr varje månad till företaget/ ridå……

  • Har 28000/ månad efter mer än 35 år i yrket.Känner igen allt i denna fina krönika,hade kunnat skriva den själv.. min vuxna son skakar på huvudet när jag berättar min lön!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

Det är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

Till alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

Efter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

När slutade jag vara svensk?

När slutade jag vara svensk?

Att det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Ska vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.