Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi har så snygga svenska modeller!”

10 januari, 2018

Skrivet av

Krönika Sverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet, skriver Rikke Henriksen.

Om skribenten:

Rikke Henriksen är före detta översättare som utbildade sig till bilmekaniker 2013. Bor i nerlagd lanthandel med sin dotter. Ägare till fem bilar i olika åldrar. Här med Maine Coon-katten Orville.

Att svenska modeller är ursnygga vet alla. Och folk har nyss blivit medvetna om hur viktigt det är att uttrycka det på ett respektfullt sätt.

Jag ska säga det så ödmjukt det går: ”Du svenska modell, jag älskar dig. Du värmer mitt hjärta, tar hand om mig. Du rättvisan sjunger från själen din. En visa som skapar en värld så fin. Där alla har värde och röster hörs. Och även de svagastes talan förs. Du svenska modell, du är en stjärna. Som om vår jämlikhet vill värna.”

Själv är jag nybörjare när det gäller att på djupet förstå strukturerna i just det svenska samhället. Men en uppväxt i den lägre medelklassens låtsasidyll i ett blått betongradhus omringad av höga hus fyllda med arbetslösa, alkoholister och andra socialt utsatta, och min bästa kompis en kilometer borta med två akademikerföräldrar i en arkitektritad suterrängvilla, har gett mig ett solitt fundament till att förstå varför verkligheten ser ut som den gör.

Min uppväxt har samtidigt skapat en obotlig drivkraft att hitta lösningar som främjar jämlikhet och rättvisa.

Idén om ett klasslöst samhälle är en utopi som inte är önskvärd att uppnå då det endast går att skapa genom så många regler att den ändå blir delad i en extremt maktfull regelstyrande överklass och en grå massa som inte har någon frihet kvar att vara sig själva. Men det betyder inte att det är en dum idé att sträva efter ett samhälle där klasskillnaderna är minimala och underklassens avundsjuka och överklassens förakt suddas bort.

Just denna målsättning, att de olika skikten i samhället ska samarbeta, respektera och försöka nå varandra, ser jag som kärnan i den svenska modellen. Att komma i mål med det kräver att vi förstår varandra, samtalar sakligt när vi är oense och lär oss hur samhället fungerar.

Medlen för att nå målet är alltså empati, saklighet och utbildning. Stoppklossarna är motsatsen: Narcissism, personangrepp och okunskap.

Fösta steget tas redan i föräldraskapet. Empati har man med sig i bagaget från barndomen. Har någon närstående sabbat till det får man ut människor som är trasiga från början. Dessa brukar vara farligt omedvetna om egna brister och skaffar sig ofta maktpositioner med en fascinerande blandning av charm och elakheter. Empati på skolschemat har börjat bli verklighet och är en jätteviktig fråga i framtiden eftersom fler och fler förälder misslyckas med just den biten.

Nästa steg är att blunda för de små personliga misstag som alla människor begår – just för att de är människor. Det gäller att öppna fokus mot ett större perspektiv. På arbetsplatsnivå kan en konflikt lätt utveckla sig till en personlig hets för att täcka över ett större problem som behöver lösas.

Politiskt gäller det att bry sig om vad politikerna vill uppnå och hur de vill ta oss dit, i stället för att grotta ner debatten i likgiltiga detaljer som personers sätt att prata, hur de sköter deras utseende eller vilken dryck de föredrar till maten.

Sista steget är att suga åt sig kunskap. En vinstfri skola som lär eleverna att vara kritiska, nyfikna och ta ansvar. Var mån om att lära nytt hela livet – också om historien som format oss.

Gå en facklig kurs och du vill börja förstå varför den svenska modellen är så viktig och varför hotet mot den är ett hot mot hela din personliga tillvaro så som du känner den.

Människor har offrat allt, även livet, för att ge dem längst ner i hierarkin en hörbar röst och möjligheten att vara herrar och damer över sig själva. Vi får inte låta deras enorma insats vara bortslängd bara för att de lyckades så fantastiskt väl att vi har fått möjligheten att glömma hur illa det faktiskt var.

Ger vi tillbaka makten till eliten, vilket vi håller på att göra, kommer klassklyftorna att öka igen, vilket de håller på att göra.

Sverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet. I stället för att slarva bort energi på att leta genvägar till en lycka lika kort som mättnaden från en snabbmatsburgare.

Svenska modellen är inte bara snygg. Hon är en bra och rättvis mamma. Hejar vi på den empatiska politiska banhalvan, väljer våra spelare sakligt och ger svenska folkets hemmalag tillbaka sin fulla styrka – då gräddar hon snart nya goda bullar åt alla.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

Det är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

Till alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

Den sanna berättelsen om en näthinneavlossning

Efter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

När slutade jag vara svensk?

När slutade jag vara svensk?

Att det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

Ska vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.