”Vi har så snygga svenska modeller!”

Krönika Sverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet, skriver Rikke Henriksen.

Att svenska modeller är ursnygga vet alla. Och folk har nyss blivit medvetna om hur viktigt det är att uttrycka det på ett respektfullt sätt.

Jag ska säga det så ödmjukt det går: ”Du svenska modell, jag älskar dig. Du värmer mitt hjärta, tar hand om mig. Du rättvisan sjunger från själen din. En visa som skapar en värld så fin. Där alla har värde och röster hörs. Och även de svagastes talan förs. Du svenska modell, du är en stjärna. Som om vår jämlikhet vill värna.”

Själv är jag nybörjare när det gäller att på djupet förstå strukturerna i just det svenska samhället. Men en uppväxt i den lägre medelklassens låtsasidyll i ett blått betongradhus omringad av höga hus fyllda med arbetslösa, alkoholister och andra socialt utsatta, och min bästa kompis en kilometer borta med två akademikerföräldrar i en arkitektritad suterrängvilla, har gett mig ett solitt fundament till att förstå varför verkligheten ser ut som den gör.

Min uppväxt har samtidigt skapat en obotlig drivkraft att hitta lösningar som främjar jämlikhet och rättvisa.

Idén om ett klasslöst samhälle är en utopi som inte är önskvärd att uppnå då det endast går att skapa genom så många regler att den ändå blir delad i en extremt maktfull regelstyrande överklass och en grå massa som inte har någon frihet kvar att vara sig själva. Men det betyder inte att det är en dum idé att sträva efter ett samhälle där klasskillnaderna är minimala och underklassens avundsjuka och överklassens förakt suddas bort.

Just denna målsättning, att de olika skikten i samhället ska samarbeta, respektera och försöka nå varandra, ser jag som kärnan i den svenska modellen. Att komma i mål med det kräver att vi förstår varandra, samtalar sakligt när vi är oense och lär oss hur samhället fungerar.

Medlen för att nå målet är alltså empati, saklighet och utbildning. Stoppklossarna är motsatsen: Narcissism, personangrepp och okunskap.

Fösta steget tas redan i föräldraskapet. Empati har man med sig i bagaget från barndomen. Har någon närstående sabbat till det får man ut människor som är trasiga från början. Dessa brukar vara farligt omedvetna om egna brister och skaffar sig ofta maktpositioner med en fascinerande blandning av charm och elakheter. Empati på skolschemat har börjat bli verklighet och är en jätteviktig fråga i framtiden eftersom fler och fler förälder misslyckas med just den biten.

Nästa steg är att blunda för de små personliga misstag som alla människor begår – just för att de är människor. Det gäller att öppna fokus mot ett större perspektiv. På arbetsplatsnivå kan en konflikt lätt utveckla sig till en personlig hets för att täcka över ett större problem som behöver lösas.

Politiskt gäller det att bry sig om vad politikerna vill uppnå och hur de vill ta oss dit, i stället för att grotta ner debatten i likgiltiga detaljer som personers sätt att prata, hur de sköter deras utseende eller vilken dryck de föredrar till maten.

Sista steget är att suga åt sig kunskap. En vinstfri skola som lär eleverna att vara kritiska, nyfikna och ta ansvar. Var mån om att lära nytt hela livet – också om historien som format oss.

Gå en facklig kurs och du vill börja förstå varför den svenska modellen är så viktig och varför hotet mot den är ett hot mot hela din personliga tillvaro så som du känner den.

Människor har offrat allt, även livet, för att ge dem längst ner i hierarkin en hörbar röst och möjligheten att vara herrar och damer över sig själva. Vi får inte låta deras enorma insats vara bortslängd bara för att de lyckades så fantastiskt väl att vi har fått möjligheten att glömma hur illa det faktiskt var.

Ger vi tillbaka makten till eliten, vilket vi håller på att göra, kommer klassklyftorna att öka igen, vilket de håller på att göra.

Sverige har fortfarande det bästa receptet på hur man skapar ett supertrevligt samhälle. Det enda vi behöver göra är att lägga ner lite möda på att följa receptet. I stället för att slarva bort energi på att leta genvägar till en lycka lika kort som mättnaden från en snabbmatsburgare.

Svenska modellen är inte bara snygg. Hon är en bra och rättvis mamma. Hejar vi på den empatiska politiska banhalvan, väljer våra spelare sakligt och ger svenska folkets hemmalag tillbaka sin fulla styrka – då gräddar hon snart nya goda bullar åt alla.