Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

29 mars, 2019

Skrivet av Kennet Bergqvist

Gästkrönika Tack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

Om skribenten:

Kennet Bergqvist bor i Umeå och jobbar på industriföretaget Indexator Rotator Systems AB.
Utlandsveteran som tjänstgjort i Bosnien och Kosovo. Är också ultralöpare, äventyrare och fackligt förtroendevald.

Läs fler inlägg av Kennet Bergqvist:

”Kvotera – just do it!” 

”Nationalism är farligt för mänsklig­heten”

”Skyddsombud, agera”

Jag har tänkt att de i min bekantskapskrets som släpper ur sig sunkiga kommentarer om invandring och jämställdhet helt enkelt är oupplysta. Men efter lite mer noggrann reflektion har jag förstått att det är något annat. Djupt rotat men inte nödvändigtvis ren dumhet. Jag har nämligen själv vräkt ur mig ett och annat i de här frågorna.

Jag gjorde tre utlandsmissioner på Balkan i tjugoårsåldern, tillsammans med flera andra jämnåriga, nyfikna, men i grunden osäkra unga män. Livet hade just börjat och det man hade med sig i bagaget var grundskola i en liten inlandskommun, fordonsgymnasium och lumpen.

Som ni kanske anar, både på fordonsprogrammet och i lumpen var vi i stort sett bara män. Så de värderingar vi hade med oss på mitt första uppdrag på Balkan var knappast positiva i frågan hur jag såg på och pratade om kvinnor.

Dessa chefer hade ett brutalt inflytande på flera hundra unga män. Vi reagerade inte när de pratade om att ”inta stan” på grund av ”svartingarna” eller när de hävdade att ”Kvinnor har inget på skyttekompani att göra, de är för svaga och de bara förstör stämningen”.

Alla utlandsmissioner började med en grundutbildning där man framför allt övade på att strida och undvika att bli skjuten. Men baserat på mina egna erfarenheter: borde inte sådan utbildning först och främst börja med att vi får diskutera våra värderingar?

Svaret är ja, det borde förstås vara så. Men då var verkligheten en helt annan.

Jag gjorde min första mission på skyttekompani, som kulspruteskytt och förare på ett pansarskyttefordon, och våra förebilder var plutons- och kompanicheferna. Som vi såg upp till dessa erfarna män, som hade varit ute på internationella uppdrag förut, och som hade vigt hela sitt liv till försvaret.

De rökte cigarr, var macho, de var våra idoler, och pansarfordonen kunde vara döpta efter John Waynes westernfilmer – hur coolt som helst.

Dessa chefer hade ett brutalt inflytande på flera hundra unga män. Vi reagerade inte när de pratade om att ”inta stan” på grund av ”svartingarna”  eller när de hävdade att ”Kvinnor har inget på skyttekompani att göra, de är för svaga och de bara förstör stämningen”.

I dag inser jag att det ironiska i det hela är att vi åkte till en konflikthärd för att skapa fred, för att bevaka mänskliga rättigheter – och samtidigt nedvärderade vi andra etniciteter och kön.

Jag tog med mig mina sunkiga värderingar från missionstiden. Efter balkanmissionerna började jag jobba inom industrin och blev fackligt engagerad. Men då, tack vare fackliga utbildningar, och nya förebilder som pratade om jämlikhet och jämställda värderingar började jag ifrågasätta mina tankegångar som jag egentligen aldrig ifrågasatt tidigare.

I stället för att fortsätta försöka känna mig som en bättre människa genom att sätta mig över andra började jag engagera mig i jämställdhets- och lika rättighetsfrågor. Jag satt för några år sedan i UN Womens styrelse, jag har gått utbildningar inom mänskliga rättigheter och jag har åkt landet runt och föreläst om jämställdhet.

Jag håller kontakten med mina gamla missionskamrater mest i och med att vi följer varandra på sociala medier. Det händer att några av dem delar rasistiska och kvinnoförnedrande saker i olika inlägg.

Och den spontana reaktionen blir: hur kan de här personerna, som jag tyckte var så bra, ha blivit så dumma i huvudet?

Men visst, ja. De är ju precis som jag också var. Det är bara det att ingen har utmanat deras sunkiga värderingar sedan tiden på Balkan när vi var unga. Och nu är de personerna förmodligen förebilder för nya unga män.

Själv är jag otroligt tacksam för att jag fick möjligheten att förändras i tid. Att jag blev ifrågasatt. Annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor.

Tack facket.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Kvotera. Just do it”

Eftersom det är bevisat att det är för få kvinnor i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda genom kvotering? Som arbetstagare är jag för övrigt själv inkvoterad”, skriver Kenneth Bergqvist, på Indexator i Vindeln.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

Svetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

Kan vi inte debattera hur vi kunde hamna med uppvärmda utomhusbad och två bilar var i stället, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

Mens är en arbetsmiljöfråga

Mens är en arbetsmiljöfråga

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

De visste hur man landar i sig själv

De visste hur man landar i sig själv

Vi kämpar med vår mindfullnes i nedlagda industrilokaler. Männen som en gång jobbade där visste bättre än så, skriver Håkan Wågvi, arbetsterapeut och tidigare industriarbetare.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.