Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Jag har själv vräkt ur mig ett och annat”

29 mars, 2019

Skrivet av Kennet Bergqvist

Gästkrönika Tack för att mina sunkiga värderingar ifrågasattes i tid, annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor”, skriver Kennet Bergqvist.

Om skribenten:

Kennet Bergqvist bor i Umeå och jobbar på industriföretaget Indexator Rotator Systems AB.
Utlandsveteran som tjänstgjort i Bosnien och Kosovo. Är också ultralöpare, äventyrare och fackligt förtroendevald.

Läs fler inlägg av Kennet Bergqvist:

”Kvotera – just do it!” 

”Nationalism är farligt för mänsklig­heten”

”Skyddsombud, agera”

Jag har tänkt att de i min bekantskapskrets som släpper ur sig sunkiga kommentarer om invandring och jämställdhet helt enkelt är oupplysta. Men efter lite mer noggrann reflektion har jag förstått att det är något annat. Djupt rotat men inte nödvändigtvis ren dumhet. Jag har nämligen själv vräkt ur mig ett och annat i de här frågorna.

Jag gjorde tre utlandsmissioner på Balkan i tjugoårsåldern, tillsammans med flera andra jämnåriga, nyfikna, men i grunden osäkra unga män. Livet hade just börjat och det man hade med sig i bagaget var grundskola i en liten inlandskommun, fordonsgymnasium och lumpen.

Som ni kanske anar, både på fordonsprogrammet och i lumpen var vi i stort sett bara män. Så de värderingar vi hade med oss på mitt första uppdrag på Balkan var knappast positiva i frågan hur jag såg på och pratade om kvinnor.

Dessa chefer hade ett brutalt inflytande på flera hundra unga män. Vi reagerade inte när de pratade om att ”inta stan” på grund av ”svartingarna” eller när de hävdade att ”Kvinnor har inget på skyttekompani att göra, de är för svaga och de bara förstör stämningen”.

Alla utlandsmissioner började med en grundutbildning där man framför allt övade på att strida och undvika att bli skjuten. Men baserat på mina egna erfarenheter: borde inte sådan utbildning först och främst börja med att vi får diskutera våra värderingar?

Svaret är ja, det borde förstås vara så. Men då var verkligheten en helt annan.

Jag gjorde min första mission på skyttekompani, som kulspruteskytt och förare på ett pansarskyttefordon, och våra förebilder var plutons- och kompanicheferna. Som vi såg upp till dessa erfarna män, som hade varit ute på internationella uppdrag förut, och som hade vigt hela sitt liv till försvaret.

De rökte cigarr, var macho, de var våra idoler, och pansarfordonen kunde vara döpta efter John Waynes westernfilmer – hur coolt som helst.

Dessa chefer hade ett brutalt inflytande på flera hundra unga män. Vi reagerade inte när de pratade om att ”inta stan” på grund av ”svartingarna”  eller när de hävdade att ”Kvinnor har inget på skyttekompani att göra, de är för svaga och de bara förstör stämningen”.

I dag inser jag att det ironiska i det hela är att vi åkte till en konflikthärd för att skapa fred, för att bevaka mänskliga rättigheter – och samtidigt nedvärderade vi andra etniciteter och kön.

Jag tog med mig mina sunkiga värderingar från missionstiden. Efter balkanmissionerna började jag jobba inom industrin och blev fackligt engagerad. Men då, tack vare fackliga utbildningar, och nya förebilder som pratade om jämlikhet och jämställda värderingar började jag ifrågasätta mina tankegångar som jag egentligen aldrig ifrågasatt tidigare.

I stället för att fortsätta försöka känna mig som en bättre människa genom att sätta mig över andra började jag engagera mig i jämställdhets- och lika rättighetsfrågor. Jag satt för några år sedan i UN Womens styrelse, jag har gått utbildningar inom mänskliga rättigheter och jag har åkt landet runt och föreläst om jämställdhet.

Jag håller kontakten med mina gamla missionskamrater mest i och med att vi följer varandra på sociala medier. Det händer att några av dem delar rasistiska och kvinnoförnedrande saker i olika inlägg.

Och den spontana reaktionen blir: hur kan de här personerna, som jag tyckte var så bra, ha blivit så dumma i huvudet?

Men visst, ja. De är ju precis som jag också var. Det är bara det att ingen har utmanat deras sunkiga värderingar sedan tiden på Balkan när vi var unga. Och nu är de personerna förmodligen förebilder för nya unga män.

Själv är jag otroligt tacksam för att jag fick möjligheten att förändras i tid. Att jag blev ifrågasatt. Annars kanske jag också varit en medelålders, vit man som på Facebook postat hatiska inlägg om invandrare och kvinnor.

Tack facket.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

Kommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

Jag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Kvotera. Just do it”

Eftersom det är bevisat att det är för få kvinnor i bolagsstyrelser är det väl bara att åtgärda genom kvotering? Som arbetstagare är jag för övrigt själv inkvoterad”, skriver Kenneth Bergqvist, på Indexator i Vindeln.

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

”Vi kvinnor inte ska behöva ta kampen själva”

Svetsaren och feministen Maria Höök funderar över gränslandet mellan okej och kränkande skämt, och när man själv blir en del av problemet.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Även jag har blivit mindre av en rädd pojke

Jag brukar tro det mesta går åt helvete, men machokulturen på jobbet tror och hoppas jag ändå håller på att mjukas upp, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

”Stärkt skydd mot farliga kemikalier är en jämställdhetsfråga”

”Stärkt skydd mot farliga kemikalier är en jämställdhetsfråga”

Det är dags att jämställdhet och kvinnors rätt till ett jämlikt skydd prioriteras och tar utrymme i debatten, skriver Europaparlamentarikern Ilan De Basso (S).

Jämställdheten backar när skydds­ombuden blir färre

Jämställdheten backar när skydds­ombuden blir färre

Kvinnor i arbetaryrken har fler sjukdagar och avslutar sitt arbetsliv tidigare. Därför är skyddsombuden avgörande även för jämställdheten, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.

”Vem vill bli kallad fjollig kärring?”

”Vem vill bli kallad fjollig kärring?”

Förändringen börjar med dig, och kan börja nu, skriver Pia Johansson från IF Metall Bergslagen.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Frågorna om sprängdåden som regeringen inte vill svara på

När Dagens Arbete vill ställa frågor om sprängdåden till justitieminister Gunnar Strömmer (M) bollas vi vidare och får mejlsvar utan möjlighet till följdfrågor. Här är alla frågor vi hade velat få svar på.

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

Företag spränger utan tillstånd

Trots indragna tillstånd kan företag fortsätta spränga. Dagens Arbetes granskning visar hur lätt det är för företag att strunta i myndighetens beslut.