KRÖNIKA Det är självklart att arbetstidsförkortning behöver hanteras i förhandlingar mellan parterna, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

I uppspelet till årets avtalsförhandlingar har det uppstått en helt onödig diskussion om huruvida en arbetstidsförkortning ska betraktas som en lönebildningsfråga eller ej. För en vanlig löntagare är detta måhända en akademisk fråga, men i diskussionen saknas några viktiga dimensioner som behöver upp på bordet.

Därför kan det kanske vara på sin plats att konstatera några självklarheter i denna fråga. Ingen förnekar att en arbetstidsförkortning påverkar företagens kostnader.

Därför är det självklart att en arbetstidsförkortning, oavsett varifrån den kommer, behöver hanteras i förhandlingar mellan parterna. Det råder också stor samsyn i att frågan bäst löses i just förhandlingar mellan parterna.

Men det förutsätter naturligtvis att parterna har förmåga att fånga upp och väga av förändringar på arbetsmarknaden.

Gör man inte det så kommer lagstiftaren och knackar på dörren. Det är inte länge sedan parterna satt och förhandlade om ett nytt huvudavtal med ett helt färdigt lagförslag om försämrat anställningsskydd som inramning.

Det går ju också att vända på frågan. De senaste åren har Sveriges riksdag i olika steg beslutat om höjd pensionsålder för Sveriges löntagare. Det handlar inte om några smärre förändringar i pensionssystemet. Riktåldern för pension har i skrivande stund skjutits fram med två år. För arbetare, som redan tidigare har haft svårt att arbeta till ordinarie pensionsålder, blir det en extra tung börda att bära i slutet på ett långt arbetsliv.

Även om vi i Sverige har en ganska unik (och väl fungerande) kollektivavtalsmodell som reglerar en stor del av arbetslivets villkor kan vi inte bortse från att arbetsmarknaden är en väv av sammantvinnade och samverkande regleringar i såväl kollektivavtal som lagstiftning.

Arbetsgivarnas argumentation i frågan om arbetstidsförkortning saknar just denna nyans och blir därmed alltför grund.

De flesta ser nog ändå att arbetsgivarnas argument är rökridåer och skymmer deras egentliga uppfattning. Det är inte lagstiftning man vill undvika, det är arbetstidsförkortning.

Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.