Längs med riksväg 66 i Malung ligger en teglad industribyggnad utsmyckad med en gigantisk hockeyhjälm på taket. Den röda glasfiberhjälmen var en av två som ursprungligen togs fram för att användas som kiosk till hockey-VM 1981. Efter mästerskapet hamnade den ena på Jofa-fabrikens tak i Malung. Vart den andra tog vägen är ett större mysterium.

– Den syntes på några mässor under 80-talet. Men sen vet man inte var den tog vägen, säger Stefan Dahlgren, chef på lagret i Malung.

I dag är varumärket Jofa uppköpt av CCM Hockey som ingår i Adidas-koncernen. Produktionen sker i Kina. De anrika lokalerna i Malung används bara som centrallager. Ett undantag finns dock. För i ett av rummen en bit in i byggnaden står fortfarande en maskin kvar. Här tillverkas rosa bandybollar, de enda som är godkända för seriespel och mästerskap.

Att just bolltillverkningen blivit kvar i Malung handlar mest om att själva maskinen är svår att flytta, menar Stefan Dahlgren.

– Det är ju bara den här maskinen som finns och tar man isär den så vet jag faktiskt inte om man skulle få i gång den igen, säger han.

Själva tillverkningsprocessen är varken komplicerad eller särskilt lång. En svarvad kula av portugisisk kork placeras på tre stift i en form, som håller kulan centrerad. Därefter sprutas en plastblandning, särskilt framtagen för ändamålet, in i formen. Strax innan formen är helt fylld rycks stiften ut så att även hålen efter dem fylls och bollen blir solid. När formen öppnas slits överflödig plast bort och en rosafärgad boll med en diameter på 63 millimeter är färdig.

Bandybollar har sett olika ut genom decennierna. Att det landade just i den här färgen och storleken är ett resultat av mer än tio års produktutveckling.

Det började med att SJ klev in som huvudsponsor för svensk bandy på 80-talet. En särskild tågresa anordnades till en match i Ljusdal. Åskådarna hade dock svårt att följa spelet eftersom bollen knappt syntes. SJ:s generaldirektör Stig Larsson tog saken på allvar och kontaktade Jofas produktutvecklare Leif Skottheim för att ta fram en boll som syntes bättre.

Skottheim misstänker dock att det fanns andra skäl till att tågresenärerna hade svårt att se bollen.

– De hade ju fri dricka i vagnarna på väg upp till Ljusdal, inte visste Stig Larsson vad han satte i gång bara för att de inte såg bollen när de var uppe, säger Skottheim och ler.

Efter ett möte på SJ:s huvudkontor beslutades att den orange bollen både skulle bli större och byta färg. Den nya färgen behövde synas bra i dagsljus, i tv-sändningar och under kvällsmatchernas strålkastare. Att lyckas göra bollen större utan att påverka spelets tempo och skottens hastighet var en svår nöt att knäcka.

Innan den nuvarande bollen godkändes 2002 testades ett tjugotal prototyper i olika storlekar och färger.

– Det har varit ett långt projekt det här, bandybollar är väldigt komplicerade saker, säger Leif Skottheim.

I dag tillverkas omkring 70 000 bandybollar om året i Malung. Allihop passerar genom samma maskin. Så länge den fortsätter att fungera lever en liten del av det gamla Jofa vidare. Och bandysporten kan förses med bollar – som även den som är lite rund under fötterna har möjlighet att se.