VM-guld och fyra SM-guld, men bandyspelaren Oscar Wikblad ser fortfarande idrotten mest som en hobby. Han trivs bra med fabriksjobbet på Bahco i Edsbyn.

– Det är skönt att komma dit och släppa bandyn, säger han.

Bandybyn, en torsdag i oktober. Dagen innan seriestart. Den som kör in österifrån möts av en industrifasad med ”Edsbyverken” i stora bokstäver. Möbeltillverkaren är en av de största arbetsgivarna i kommunen, liksom Svenska fönster, bara ett välriktat bandyutkast därifrån. Att den lilla hälsingeorten är en centralort i bandysverige är inget som märks vid första anblick.

– Det är industrierna som får byn att gå runt, konstaterar Oscar Wikblad.

– Men det pratas mycket bandy, så klart.

Jag har sett folk man aldrig trodde var bandyintresserade stå där med matchtröjor.

Han om någon borde veta, med ett stadigt ben i varje läger. Till vardags arbetar han som operatör på Bahco, med tillverkning av röj- och gräsklingor. Samtidigt har han en framgångsrik bandykarriär med bland annat landslagsuppdrag och VM-guld på meritlistan. Det är dock de fyra SM-gulden med moderklubben Edsbyn som anfallsstjärnan själv lyfter fram.

– Det är sjukt häftigt. Speciellt på en så liten ort, att se hur många det berör. När man kommer hem och det är fullt med folk där för att hylla oss.

Byn sluter upp

I Edsbyn bor drygt 4 000 invånare. Publiksnittet på hemmamatcherna
ligger på över 1 000 personer. Och under slutspelen och efter SM-gulden är det många fler som sluter upp.

– Jag har sett folk man aldrig trodde var bandyintresserade stå där med matchtröjor, berättar Oscar Wikblad.

Så visst finns det skäl för namnet Bandybyn, även om Industribyn inte känns helt fel det heller. Särskilt så här en vardag i oktober, innan säsongen har dragit i gång på allvar. Bandyn märks mer i detaljerna, när man kollar lite närmare. Pratet på byn. Stoltheten över laget. Det särskilda bandyrummet i sportbutiken. Vimplar och flaggor på balkongerna. Kepsar och halsdukar. Den lokala pizzerian som sponsrar med gratis pizza till den första målskytten i varje hemmamatch.

Bandyns hårdast arbetande stjärna – fabrik på dagen och mål på kvällen

För att hinna och orka med de båda karriärerna har Oscar gått ner till 80 procent på Bahco, men i övrigt jobbar han på som vanligt. Det är självklart för honom att ha ett yrke vid sidan om idrotten. Trots att han är en av världens bästa inom sin sport kan han inte leva på den. Men han ser inte det som något problem.

– Det hade säkert varit kul att testa proffslivet en kortare period, men jag trivs här på jobbet. Det är skönt att kunna koppla bort bandyn ibland, och att man har att göra om dagarna.

Ute på avdelningen har en maskin stannat, och Oscar felsöker och startar om. Som operatör ser han till att produktionen rullar på som den ska. Röj- och gräsklingor stansas ut och formas till. Mycket går automatiskt, men en del manuellt arbete blir det också. När maskinerna samarbetar finns det alltid klingor som ska packas och göras färdiga för leverans.

Det är ett bra och flexibelt jobb. Arbetsgivaren ställer upp om Oscar behöver vara ledig för matcher och annat. Och det är en förutsättning för att allt ska klaffa. Bortamatcher, långa bussresor, träning sex dagar i veckan, landslagsuppdrag, sambo, nyköpt hus och allt annat som hör livet till.

– Det är väl inte alla dagar det är roligt att åka ner på träning liksom, men oftast får jag energi av bandyn. Jag ser det som en hobby, snarare än jobb, berättar han.

Jag gick ner i tid när jag fick barn, men det är lite svårt att kombinera ändå ibland.

Och just den här dagen är det lite extra lätt och lustfyllt att åka ner. Det är det sista träningspasset inför seriestarten, hemma mot Sandviken dagen efter.

Oscar behöver bara ta sig några hundra meter från jobbet till arenan. Likadant för många andra i laget. Försvararen Jocke Svensk arbetar på Svenska fönster i närheten. Men trots de små avstånden är det inte helt lätt att få ihop allt.

– Jag gick ner i tid när jag fick barn, men det är lite svårt att kombinera ändå ibland. I dag fick jag avbryta jobbet och åka hem och vabba, och sedan direkt hit till träningen, berättar han.

Den tunga försäsongsträningen är över och i dag är det ett lugnare pass, med uppladdning inför premiären. Några värmer upp på egen hand, på träningscyklar och med hopprep. Vissa hänger i omklädningsrummet. Andra ser över materialet och slipar till skridskorna.

– Det känns bra inför säsongen. Vi har nya tränare och ett lite nytt upplägg, så det känns väldigt spännande och inspirerande, även om det är svårt att veta var man står, säger Oscar Wikblad.

Förebild både på och utanför planen

Själv är han noggrann i sina förberedelser. Stretchar och värmer upp inne på arenagymmet. Han beskrivs som en förebild, både på och utanför planen. Lagkamraten Ted Hedell har beskrivit honom med orden: ”kan träna tolv pass på en vecka, och ändå lägga in ett till”.

Industrierna må ta stor plats i byn, men arenan är inte någon liten sak den heller. Sveriges första inomhushall för bandy, invigd 2003, innebar längre issäsong och bättre förutsättningar. Lokala sponsorer och hjälpsamma bybor tecknade aktier för att göra bygget möjligt. Detta för ett lag som inte hade vunnit SM sedan 1970-talet. Och redan året efter, 2004, kom till slut det efterlängtade guldet. Och det var bara början. En storhetstid följde för klubben, med fem raka SM-guld.

Under alla de finalerna stod en ung Oscar Wikblad framme vid räcket på Studenternas IP i Uppsala, för att heja fram sitt Edsbyn. Ja, förutom 2004, när han var sju år och föräldrarna tyckte att han var för liten för att åka i väg. Då fick tv:n hemma hos mormor och morfar duga.

– Min stora dröm var att själv få vinna SM-guld med Edsbyn en vacker dag.

Efter succéåren under 00-talet skulle det dröja till 2017 innan Edsbyn vann guld igen. Då med Oscar Wikblad i truppen – på andra sidan räcket den här gången.

Och årets premiär? Edsbyn besegrade Sandviken med 10–3. Första målskytt och matchens lirare: Oscar Wikblad, med totalt fyra mål.

Bandystjärnan och industriarbetaren – som nu har en gratispizza att hämta ut nere på byn.