Grafikerna mobiliserar styrka under en vecka med besök ute på hundratals arbetsplatser. Det har redan gett resultat i form av värvade medlemmar och nybildade fackklubbar.
Madelene Engman är ombudsman på Grafikernas Stockholmsavdelning. I går onsdag tog hon tunnelbanan ut till Hallonbergen för att träffa anställda på tryckeriet S-M Ewert. Exakt hur många de skulle vara visste hon inte, och hon var lite nervös.
– Det är jag alltid. Det måste man vara.
Grafikerna kör just nu en kampanjvecka med besök på över 300 arbetsplatser i hela Sverige. Förbundsorganisatör Magnus Drougge är nöjd med vad veckan har gett hittills.
– Ja, det har gått så jävla bra. Det har bildats klubbar och värvats medlemmar.
Syftet med veckan är inte att tvinga folk att gå med i facket, utan att få dem att vilja vara med. Därför snackas mycket om värdet av medlemskapet. Både det ideologiska och det ekonomiska.
– Hur mycket är det här värt, frågade Madelene Engman gruppen anställda som kommit till lunchrummet på S-M Ewert för att lyssna.
Hon pekade på listan över kollektivavtalens försäkringar och pensionspremier som arbetsgivaren betalar, värt minst tusen kronor i månaden för den som har en lön runt 20 000 kronor.
– Visst, 364 kronor i månaden i fackavgift är skitdyrt, men inte om man kollar på vad man får.
Men Madelene Engman vill hellre att folk ska vara med i facket för att de förstår hur viktigt det är att behålla fackets styrka.
– På alla arbetsplatser som saknar kollektivavtal är arbetsgivarna fria att sätta lönen hur de vill.
– Vår styrka kommer ur att vi inte konkurrerar med varandra om vem som kan sälja sig billigast. Men för varje människa som står utanför minskar vår styrka.
På S-M Ewert finns både folk som fått hjälp av facket och folk som blivit besvikna och gått ur. Madelene Engman fick inte med sig någon inträdesansökan, men hon kände sig ändå nöjd.
– Det är bra när folk säger emot och det blir diskussion.
