Bröderna Adam och Daniel Brånby äger textilföretaget Woolpower i Östersund. De har gjort sig kända för att hålla sina kärnvärden högre än snabb tillväxt och maxad vinst. De vill behålla företaget inom familjen, produktionen i Sverige – och de vill ”ge tillbaka till Sverige” och hjälpa folk som har det svårt, bland andra flyktingar.

För de som jobbar på fabriken i Östersund kan det betyda att de får hjälp med bostad eller att arbetstiden anpassas så att de har möjlighet att studera svenska.

På Woolpower arbetar i dag människor från över 20 olika länder, många första generationens invandrare. Att det blivit så handlar inte om kvotering, säger Adam Brånby, utan att man tagit hänsyn till kompetens.

– Ibland är en kompetens vara att man har ett jäkla driv eller vill lära sig, säger han.

Dagens Arbete har i en granskning berättat att i snitt fem personer, som arbetar inom bristyrken, utvisas varje vecka. En av de vanligaste anledningarna till utvisningsbesluten är att lönen inte uppfyller kraven.

Den åtstramade migrationspolitiken har även slagit hårt mot textilfabriken i Östersund.

Tidigare behövde en person tjäna minst 13 000 kronor i månaden för att kvalificera sig för ett arbetstillstånd. 2023 höjdes kravet till 80 procent av medianlönen. I början av 2026 motsvarade den siffran 29 680 kronor.

På Woolpower har detta lett till att minst två personer utvisats.

– Det är inhumant i första hand, men rent ekonomiskt är det också orättvist. Det är ojust utifrån den tidigare lagstiftningen som sagt att ”den här människan är godkänd”.

Eftersom det knappt finns någon kvalificerad arbetskraft inom textilindustrin i dag så behöver princip alla arbetare på Woolpower läras upp. Det är en process som kan ta ett till två år och som innebär en kostnad för arbetsgivaren.

– Man anställer en medarbetare, lär upp medarbetaren enligt konstens alla regler, och så plötsligt kommer det ny lagstiftning som säger att han eller hon inte får vara kvar.

Adam Brånby tycker inte att den tidigare gränsen på 13 000 kronor i månaden heller var bra – det var för lågt. I stället vill han att kollektivavtalsenliga löner ska gälla.

– Det är det parterna kommit fram till. Man kan inte utgå från löner som finns i Stockholm eller helt andra branscher.

Sedan sommaren 2026 har lönekravet höjts än mer och ligger nu på 90 procent av medianlönen, vilket motsvarar 34 470 kronor. Det riskerar leda till fler utvisade Woolpowerarbetare, befarar Adam Brånby.

– Jag tycker det är fel. Man drar bort mattan. De som är inne i systemet borde få vara kvar i systemet. Hade man vetat det från början hade det varit annan sak, säger han.

Varför höjer ni inte lönerna?

– Vi betalar de lönerna vi har råd med. Vi följer kollektivavtal och de villkor som gäller i branschen.