Tonläget under onsdagens presskonferens i ABF-huset i Stockholm var bitvis högt. LO:s ordförande Johan Lindholm upprepade flera gånger att LO möter ”en ny sorts fiende” i årets lönerörelse.

Arbetsgivarnas stora motstånd har tvingat LO att nedprioritera frågan om en generell arbetstidsförkortning, menade han.

– Beslutet att vi ska sänka normalarbetstiden i Sverige står kvar. Men med den här nya sortens fiende som vi möter, som jämför Sveriges arbetares löner med kinesiska löner, så måste vi prioritera. Under min tid har jag aldrig mött något liknande, sa Johan Lindholm till Dagens Arbete på onsdagen.

Nu har ytterligare en skiljelinje blivit tydlig – inom LO. Transportarbetareförbundets ordförande Tommy Wreeth reagerar starkt mot de gemensamma krav om arbetstidsförkortning som presenterades på onsdagsförmiddagen.

– Det som beslutades nu är egentligen att industrin kan göra som den alltid har gjort och vi andra kan göra som industrin om vi vill, säger Tommy Wreeth till Transportarbetaren.

Konflikten handlar om på vilket sätt LO ska ta sig an arbetstidsfrågan. 2024 beslutade LO:s kongress att organisationen ska arbeta för sänkt veckoarbetstid med bibehållen lön.

Men när LO på onsdagen presenterade sina gemensamma krav stod det klart att man inte går fram med frågan om en generell arbetstidsförkortning. Istället ska det vara upp till varje enskilt förbund att förhandla om kortad års- eller livsarbetstid genom bland annat tidbanker eller avsättningar till deltidspension. Det är en modell som är vanlig inom industrins kollektivavtal, och som har byggts upp i flera decennier.

Tommy Wreeth menar att den samordning som LO nu har presenterat strider mot kongressbeslutet 2024.

– Jag kommer aldrig i helvete sätta mitt förbund i sympati för en modell som inte är den kongressen beslutade om. Industrin får leta efter någon annan kompis och budbärare så länge jag är ordförande i Svenska Transportarbetareförbundet, min lojalitet i denna fråga ligger hos mitt eget förbund i första hand och i andra hand hos LO, inte industriförbunden, säger han till Transportarbetaren.

Industrifacken menar å sin sida att det finns en poäng med att anpassa arbetstidsförkortningen efter de olika avtalsområdenas specifika förutsättningar. Man måste ta hänsyn till hur man kan korta arbetstiderna beroende på hur det ser ut i branscherna, sa IF Metalls ordförande Marie Nilsson efter onsdagens presskonferens.

– Om man har en stor del av personalen som jobbar dagtid, då kan man korta arbetstiden på ett sätt. Men om man har många som jobbar tungt skift, som många av våra medlemmar gör, då funkar inte den modellen. Utan då behöver man istället bygga på timkonton eller korta arbetstiden i slutet av arbetslivet, sa hon.

Enligt uppgifter i flera medier reserverade sig utöver Transport även Seko mot samordningen. Dagens Arbete har sökt Seko, som inte vill uttala sig.

”Inget för vår del att kommentera. Vi har intern beslutsprocess nu och kommer ge besked före 27 november”, skriver förbundets kommunikationschef.

Enligt LO själva finns det framöver framförallt tre möjliga vägar att gå för att få ner arbetstiden genom fackliga förhandlingar. Det handlar om enskilda förbundsförhandlingar, samordnade förhandlingar eller genom centrala förhandlingarna som genomförs av LO.

Den tredje vägen testades i februari i år, då LO begärde centrala förhandlingar med Svenskt Näringsliv för en generell sänkning av normalarbetstiden. Svenskt Näringsliv tackade då nej.

Senast 27 november ska alla LO-förbund besluta om de ställer sig bakom kraven som presenterades under onsdagens presskonferens.