Veckoarbetstid och livsarbetstid – vad är skillnaden? 

Med generell arbetstidsförkortning menas i regel att normalarbetstiden sänks, exempelvis från 40 till 35 timmar i veckan, utan att månadslönen sänks. Det är vad LO kallar veckoarbetstid.

Arbetstidsförkortning kan också ske genom fler lediga timmar eller dagar, arbetstidskonton eller avsättningar till pension. Då behöver den ordinarie arbetsveckan inte bli kortare. LO kallar detta för livsarbetstid.

Varför kommer inte LO-facken överens om att driva gemensamt kortad veckoarbetsid?

Vissa yrkesgrupper har redan fått ner arbetstiden i sina kollektivavtal. Exempelvis har många som jobbar inom skift i industrin en kortare veckoarbetstid än undersköterskor och vårdbiträden i äldreomsorgen. Att korta arbetstiden via generella regler påverkar därför olika mycket för olika yrkesgrupper.

Det finns också många avtal i industrin där de anställda redan har ganska många timmar i sina tidbanker. Till exempel är veckoarbetstiden i Teknikavtalet nere på cirka 38,3 timmar per vecka om timmarna som lagts på arbetstidsförkortning räknas in.

För exempelvis Kommunal har det inte gått att sänka arbetstiden lika mycket som för dem som jobbar i industrin. Nu vill Kommunal ha draghjälp av de andra LO-förbunden för att komma dit.

Risken är att de grupper som redan har bättre villkor, som vissa industriarbetare, lättare kan förhandla fram mer ledig tid, medan lågavlönade grupper får svårare att prioritera arbetstidsförkortning framför löneökningar. Det här blir orättvist, argumenterar Kommunal.

Kommer det någonsin bli en kortare gemensam veckoarbetstid för alla?

Det återstår att se. LO har nu meddelat att de inte släpper kravet på kortad veckoarbetstid. Men att de inte går fram med några sådana krav den här avtalsrörelsen.

Istället kommer LO-facken ska vara beredda att stötta fack som inte får igenom kraven på kortare års- eller livsarbetstid, exempelvis genom att gå ut i konflikt.

Vem kan korta arbetstiden?

Det finns framför allt två vägar: genom kollektivavtal mellan fack och arbetsgivare eller genom att politiker ändrar lagen. Vägarna kan också kombineras.

Alternativ 1: Politikerna bestämmer!

En normalarbetsvecka i Sverige är 40 timmar. Det har den varit sedan 1973, då arbetstiden sänkts i flera steg från 48 timmar sedan ett politiskt beslut 1957.

Fördelen med en lagändring är att normalarbetstiden sänks brett på arbetsmarknaden, även om arbetstiderna fortfarande kan skilja sig mellan branscher beroende på vad som står i kollektivavtalen

En sänkt lagstadgad arbetstid betyder inte i sig en garanti för bibehållen lön. Lönen förhandlas fortfarande fram mellan fack och arbetsgivare.

Transport driver tydligast kravet på lagstiftning. Kommunal vill se en generell arbetstidsförkortning och håller öppet för både lagstiftning och en central uppgörelse. GS-facket och IF Metall vill i första hand försöka lösa frågan genom förhandlingar.

Alternativ 2: Facken förhandlar (som nu)

I stället för en ny lag om kortare arbetstid kan facken förhandla.

Antingen genom att den ordinarie arbetsveckan blir kortare, till exempel att 35 timmar är normal veckoarbetstid för den som jobbar heltid. LO ville förhandla med Svenskt Näringsliv om att sänka normalarbetstiden i februari men Svenskt Näringsliv sa nej till det. Nu står LO fast vid det långsiktiga målet, men kommer inte ha ett gemensamt krav på kortare normalarbetstid i avtalsrörelsen 2027.

Ett annat sätt är att förhandla fram fler lediga timmar genom kollektivavtal. Det kan ske genom att en del av löneutrymmet används till ledighet i stället för löneökning. Timmarna kan exempelvis samlas i en tidbank som den anställda sedan kan ta ut som ledighet. Hur det fungerar bestäms i varje kollektivavtal.