Först fick de 22 uppsagda arbetarna vid Mölnlycke i Thailand rätt att få tillbaka sina jobb. Men företaget överklagade och de anställda accepterade till slut en ekonomisk uppgörelse.
Journalisten Mats Wingborg har skrivit en rapport för Arena Idé där han går igenom händelseförloppet vid Mölnlyckes thailändska fabrik och de förhandlingar som följde. I rapporten får företaget hård kritik från flera håll, bland annat från Swedwatch, IF Metall och det globala fackförbundet IndustriAll.
Tvisten inleddes hösten 2011 då fackklubben och ledningen vid fabriken förhandlade om löner. I augusti stängdes först sex arbetare av från jobbet, sedan ytterligare fyra. Samtliga tillhörde den fackliga kärntruppen.
I rapporten kommenterar fabrikschefen Wolfgang Peters den första avstängningen med att det var en konstant folksamling med höga röster och musik utanför fabriken. Efter att ha rådgjort med andra i arbetsledningen bestämde de att inte gå ut och prata med arbetarna eftersom det skulle vara meningslöst.
– I stället identifierade vi de fackligt aktiva som var ansvariga för mötena på gatan utanför fabriken. Därigenom kunde vi stänga av dem från arbetet, men förstås med bibehållen lön. Jag hade hoppats att det skulle lugna ner stämningen. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade fel.
Efter avstängningarna uppger arbetstagarna att en arbetsledare vid två tillfällen har kallat dem till möte i en lagerhall intill produktionslokalen. Vid båda tillfällena lämnade arbetarna mötet utan att ha fått någon information.
Enligt Mölnlycke var dessa möten illegala strejker och i september 2011 sades 22 arbetare upp med motiveringen att de varit de drivande organisatörerna av strejken.
I november 2011 togs ärendet upp av den thailändska kommittén för industriella relationer (IRC) – ett organ med representanter från arbetsgivare, fack och stat. I januari 2012 konstaterade IRC att uppsägningarna stred mot den thailändska arbetsmarknadslagen och krävde att företaget skulle återanställa arbetarna.
Mölnlycke valde istället att överklaga i domstol. Där prövades aldrig argumenten, utan förhandlingarna gick ut på att försöka nå en förlikning. Några bevis lades aldrig fram.
Både Unionen och IF Metall, det globala facket IndustriAll samt thailändska fack har krävt att företaget ska följa utslaget i IRC.
I Mats Wingborgs rapport säger Andreas Joviken, HR-chef inom Mölnlycke Health Care, att arbetstagarna har misskött sig och orsakat företaget skada på ett lagvidrigt sätt. Han säger också att en återanställning av de uppsagda riskerar att undergräva arbetsdisciplinen eftersom det är en signal om att det är okej att missköta sig. En film ska tydligt visa vad som hände vid mötena och att arbetstagarna blev ombedda att gå tillbaka till jobbet. Den filmen har dock, enligt Wingborgs rapport, aldrig visats i domstol.
17 av de 22 uppsagda har under förhandlingarnas gång accepterat en ekonomisk kompensation mot att de lägger ner kraven på att få tillbaka sina jobb. I februari 2013 gick ytterligare tre med på en liknande uppgörelse. Två personer ville driva ärendet vidare, men övertalades av de övriga tre att acceptera uppgörelsen, eftersom de i sin tur annars skulle bli utan sin kompensation.
IF Metalls internationelle sekreterare Erik Andersson säger till Dagens Arena att han anser att Mölnlycke har agerat oerhört märkligt.
– Ibland hör man i debatten att svenska företag är så himla bra och hederliga här hemma. Men det är inte samma goda vilja och partssamverkan när man kommer utanför Sveriges gränser, säger Erik Andersson till Dagens Arena.
Han säger också att fackförbunden kan dra slutsatser av rapporten. Samordningen mellan Unionen och IF Metall kunde ha varit bättre och den lokala fackklubben på Mölnlycke i Sverige borde involverats och tagit ställning.
– Vi måste också få fler globala ramavtal. Det är också viktigt med en god social dialog och respekt för facket.
