Regeringen har presenterat sina förslag till klimatåtgärder. Det förslag som oroar oss mest är en avståndsbaserad vägslitageskatt.
Pappersindustrin är mycket transportberoende. Vi har stora avstånd mellan fabrik och marknad, samt stora volymer råvara som ska fraktas ur skogen till fabriken. Vi exporterar cirka 80 procent av produktionen. Transporterna sker med båt, järnväg och lastbil. Lägre gränser för svavelutsläpp kommer att öka kostnaderna för sjöfrakter och styra över mot landsväg. En dåligt fungerande järnväg kommer att verka i samma riktning.
Det saknas ofta alternativ till att använda lastbilar för transporter på vissa sträckor. En avståndsbaserad slitageavgift kommer därför att höja transportkostnaderna.
Förslaget presenteras som en klimatåtgärd, vilket jag har svårt att se det som. Om avgiften leder till att man går över till järnväg eller till båt så minskar givetvis utsläppen av koldioxid, men om man inte gör det (för att det inte går) så blir det inget annat än en straffskatt på avståndet. Tanken med ett ekonomiskt styrmedel är ju att påverka beteendet så att utsläppen minskar. Effektivare motorer och bättre bränsle (biodiesel) skulle kunna innebära lägre utsläpp och borde premieras. Om man vill påverka klimatet vore det enligt Naturvårdsverket bättre med en höjd koldioxidavgift än en slitageavgift.
Detta förslag slår direkt emot landsbygden, och där finns våra medlemmar och arbetstillfällen på våra fabriker.
Miljön kommer inte att gynnas utan effekten kan bli den motsatta. Ökade kostnader för lastbilstransporter kan göra det för dyrt att frakta biobränsle från skogen till kraftvärmeanläggningar. Det finns också en risk att skogsbruket med långa sträckor till fabrikerna blir olönsamt.
Ökade kostnader ger också sämre konkurrenskraft mot länder utanför Europa. Risken är att vi får ett koldioxidläckage. Det betyder att exempelvis produktionen av papper ökar i Ryssland och minskar i Sverige, men att utsläppen ökar mer där än de minskar i Sverige.
Ett ytterligare skäl som förs fram är att avgiften ska leda till schysta villkor för chaufförer. Det är en rovdrift på framför allt utländska förare, men grundproblemet är att de bara tjänar 30 procent jämfört med en svensk förare. Redan idag ska utländska åkare betala i det så kallade Eurovinjettsystemet, men uppenbart finns det en hel del fusk och en osund konkurrens genom bland annat cabotagesystemet. Det löser man inte med extra skatt på svenska åkare, utan det är en fråga för polis, tull, skattemyndigheter med mera.
Avståndsbaserad slitageavgift är sten på börda för en bransch utsatt för global konkurrens, och ett uttryck för en negativ inställning till industrin som är vanlig i Miljöpartiet, och jag tror inte att Miljöpartiet är våra bästa vänner när det gäller att värna miljön och våra arbetstillfällen.
