Nu har vår nya regering lagt sitt budgetförslag. Stora delar av innehållet är bra, allra främst förslaget att höja dagpenningen i a-kassan. Nu vet de arbetslösa att de kan överleva på a-kassan.
Politik handlar nästan bara om skatter, att fördela de resurser som vi gemensamt har. Skatt var historiskt en betalning för beskydd. Borgare och bönder fick betala till feodalherren och det var en stor plåga för de arbetande. De fattiga fick bära hela överklassen på sina axlar.
När demokratin införs under 1900-talet ändras funktionen med skatt så sakteliga till att bli ett instrument för att fördela samhällets resurser på ett mer rättvist sätt. Efter andra världskriget byggs den generella välfärden ut steg för steg. Det är en tydlig maktförskjutning till det arbetande folkets fördel.
Under de senaste åtta åren av högerstyre fick vi fem jobbskatteavdrag. Skatternas andel av BNP sänktes och därigenom också fördelningen av den gemensamma välfärden. Förutom sämre villkor för arbetslösa och sjuka har resurserna till skola, vård och omsorg urholkats. Det är uppenbart för allt fler att skattesänkarvägen har nått vägs ände och att det krävs skattehöjningar för att klara de gemensamma åtagandena.
Men det går inte bara att höja inkomstskatten, det finns ju andra skatter i ett samhälle att ta ut; fastighetsskatt, bolagsskatt etcetera.
Det handlar ju också om hur skatterna används. Högerregeringen använde stora delar till att subventionera rot och rut, och ätande på restaurang. Det har varit dyra och ineffektiva åtgärder som gett mycket små sysselsättningseffekter. Skatterna ska användas så effektivt som möjligt. Då kan man bedriva en progressiv politik som fördelar resurser mer jämlikt.
En annan viktig fråga är hur stor löneandelen av förädlingsvärdet är.
Lönens andel av förädlingsvärdet har över hela världen minskat sedan i början av 1980-talet till förmån för kapitalet. Fördelningen mellan lön och vinst har ständigt varit en angelägen fråga för fackföreningsrörelsen och är själva kärnan i den fackliga idén.
Hur stor andel av förädlingsvärdet ska gå till löner och hur stor andel ska kapitalägarna få? Den frågan har ställts av otaliga ekonomer genom tiderna, såväl marxistiska som keynesianska. Det räcker med någon procents förskjutning åt det ena eller det andra hållet så fördelas enorma summor om. Summor som kan användas på olika sätt till att få fart på en ekonomi och se till att efterfrågan hålls uppe i ett samhälle.
Det är dessa maktfrågor som är viktiga, skatter och fördelning, löner och vinster, det berör hur vi vill att vårt samhälle ska se ut. På den ena sidan står arbetare och arbetslösa, invandrare och flyktingar, och på den andra sidan kapitalägare och företagsledare.
Om vi talar om detta, i stället för jobbskatteavdrag och invandring, så kommer vi att göra skillnad, skillnad i politiken och i samhället.
