Ett vårtecken lika säkert som tussilagon är Svenskt Näringslivs klagosång över löneutvecklingen.
Det är vår, tussilagon och vitsipporna börjar spricka fram, solen börjar värma och en skön känsla av välbefinnande och framtidstro börjar smyga sig på.
Men, men, ett lika säkert vårtecken som tussilagon och vitsipporna, är Svenskt Näringslivs och inte minst vår motpart Industriarbetsgivarnas ständiga klagosång över lönekostnadsutvecklingen.
Om knappt ett år ska vi ha ett nytt avtal på plats och förbundet har redan börjat förbereda sig, det förklarar naturligtvis denna ständiga klagan över samhällets och branschens ofattbara armod.
Nåväl, hur mycket lider vår motpart av lönekostnadsutvecklingen? Arbetskraftskostnaden för oss pappersarbetare är någonstans mellan 6 och 10 procent och den siffran minskar ständigt.
Ständiga rationaliseringar som resulterar i ett ökat arbetstempo och ökade krav på flexibilitet som i sin tur sliter ut oss, är numera en pappersarbetares vardag.
När vi inte längre orkar med arbetet i den slimmade organisationen ska vi tydligen ersättas med bemanningsföretag. Flexibilitet på randen till livegenhet är allt oftare det som blir belöningen för lång och trogen tjänst.
Det blir allt vanligare att våra medlemmar återfinns i bemanningsföretagen men då som lågavlönade och med en anställningstrygghet som är obefintlig.
I förra numret av DA kunde vi läsa om striden om bemanning i Fiskeby, tyvärr tror vi att det bara är början.
Det ekonomiska utrymme som uppstår vid rationaliseringar och ökad produktion får vi nästan aldrig ta del av numera.
Arbetsgivarsidan menar å sin sida att vägen till full sysselsättning stavas enklare jobb och lägre löner, nu stirrar de längtansfullt mot Tyskland där så kallade
minijobb har fått fotfäste.
Dessa minijobb innebär att man får betalt under det som är kollektivavtalat och ofta i deltidsform och att det är bättre med ett jobb som inte går att leva på än att inte ha ett jobb alls.
Detta är så cyniskt, meningen måste ju vara att vi utvecklar vårt samhälle, att dåliga jobb ska försvinna. Det är det som är produktivitet. Som fackförening har vi aldrig krävt att vi ska ersätta grävskopor med människor som gräver för hand.
Lågproduktionsjobb är inte lösningen, utan arbetslöshet beror på att det förts en stram ekonomisk politik och de som drabbas är de unga, precis som framkommer i DA-artikeln om bemanningsföretag.
Och under tiden smyger direktörerna runt i den senaste modellen av offerkofta, och
i lugn och ro planerar de nya sätt att berika sig själva, på pappersarbetarnas bekostnad.
För övrigt så tycker jag att SD är ett fascistiskt parti.
Matts Jutterström
är förbundsordförande
för Pappers.
