KrönikaLikheterna är många mellan den fackliga och politiska vardagen. Löften är till för att hållas, men för det krävs två parter.
Det var med stor förvåning vi fick se hur December-överenskommelsen mellan sex partier fick sig en ordentlig knäck. KD bröt sig ur överenskommelsen på sin partistämma och ställer nu landet inför nya politiska omskakningar.
Undrar vad KD:s grundare Lewi Pethrus skulle ha sagt om han varit i livet i dag? Det var han som skrev psalmen Löften kunna ej svikas.
Vi som arbetar fackligt vet att överenskommelser är till för att hållas. Det är liksom grunden för stabilitet och kontinuitet. Att stå för ingångna avtal är en hederssak.
Jag förstår fullt och fast att många nu funderar över vad som kan hända: Kan landet regeras, kan landet styras när en part inte längre står för en överenskommelse?
Jag förstår också att Stefan Löfven blir upprörd när ungtuppar i KDU firar med champagne att December-överenskommelsen är fullkomligt död.
Kristdemokraternas parti ra är Sveriges motsvarighet till Margaret Thatcher, valde att inte ta strid om
Decemberöverenskommelsen på partiets riksting för en tid sedan. Hon tänkte i alla fall inte på Lewis Pethrus psalm.
Det är i princip samma sak när en arbetsgivare inte längre står upp för ett avtal. Det vet vi i Pappers centralt, och på många av våra lokala avdelningar runt om i landet.
De kanske inte firar i champagne, inte utåt i alla fall, men de talar oftast halvhjärtat om att stå upp för överenskommelser. De trixar och fixar med allehanda juridiska finter så att överenskommelser som finns i lokala kollektivavtal raderas ut, eftersom de inte är flexibla för arbetsgivaren.
Vår statsminister ska försöka regera landet, vi ska stå upp för våra avtal. Regeringen
har ingen lätt uppgift med minst tre renodlade högerpartier: ett konservativt, ett som hyllar tea party-rörelsen i USA och ett fascistiskt parti.
Vi ska genomföra en avtalsrörelse i en värld där arbetsgivaren allt som oftast försöker krångla sig ur avtal som de inte gillar eller är tillräckligt flexibla för deras smak.
Likheterna kan vara många mellan politik och facklig vardag när det handlar om att komma överens och ta sig framåt i tillvaron. Vi i Pappers gillar när det är ordning och reda, när saker och ting har struktur och något så när förutsägbara. Att vi inte från en dag till en annan kastas mellan olika tokigheter. Att det vi faktiskt är och har varit överens om gäller fram tills en överenskommelse löper ut. Och som Lewis Pethrus en gång skrev, ”Löften kunna ej svikas”!
För övrigt anser jag att SD är ett fascistiskt parti.
