När arbetsgivarna vill sänka löner för att ge flyktingar jobb använder de ett urgammalt högerargument: att människans öde är förutbestämt.
Nu är avtalsrörelsen i gång på allvar och det verkar som om högern kraftsamlar för att slå hål på en av kollektivavtalens viktigaste funktioner, löneskyddet.
Det är inget nytt fenomen att Svenskt Näringsliv och borgerliga partier när en dröm om att sänka lönenivåerna i kollektivavtalen. Det nya är att man använder flyktingfrågan som ett argument.
Argumentationslinjen bygger på att människor med låg utbildning inte är kvalificerade för att ta jobb med de löner som kollektivavtalen stipulerar i dag. Därför måste man sänka ingångslönerna för att de ska komma in på arbetsmarknaden.
Jag får kalla kårar av dessa argument. Bortser vi från det unkna i att använda flyktingar som slagträ (är det bara de som ska ha lägre löner?), härstammar det nämligen från samma ödesbestämda människosyn som högern haft i alla tider. Kommer ni ihåg Henning Nilsson? Arbetaren i Per-Anders Fogelströms roman Mina drömmars stad? Hennings öde var förutbestämt. Han var född arbetare och skulle dö arbetare. Utsliten, utfattig och värdelös. Sverige var i slutet på 1800-talet ett utpräglat klassamhälle och ditt liv var utstakat redan vid födseln.
Det är samma synsätt som i dag präglar debatten om sänkta ingångslöner. När högern framför sina argument bygger det på att vi ska anpassa arbetsmarknaden efter människors ödesbestämda förutsättningar.
När LO-ekonomerna studerar arbetsmarknaden visar det sig att det inte alls är brist på lågkvalificerade jobb. Det är snarare brist i mellanskiktet, vilket leder till att de som i dag har lågavlönade jobb är överkvalificerade.
Arbetarrörelsens svar på dessa utmaningar har alltid varit utveckling. Vi har sökt vägar för att lyfta människor ur ödesbestämdhet och hopplöshet. Helt enkelt ett sökande efter frihet.
LO:s lönepolitik har genom åren tvingat fram omvandlingsförmåga i företagen. Kan man inte bära kollektivavtalens lönekostnader ska man bort från marknaden. Människor som blir arbetslösa ska få omställning in i något nytt och bärkraftigt. Det har varit en framgångsrik strategi och byggt välstånd i vårt land. Vi kan inte kasta loss ifrån denna strategi på grund av flyktingfrågan eller någon annan dagsaktuell händelse eftersom det i grunden handlar om vår syn på människan.
Fackföreningsrörelsen har försvaret av lägstalönerna inpräntat i vårt DNA. Det har präntats in av tidigare generationers kamp för människovärdet. Det är inte upp till oss att omintetgöra deras landvinningar.
Jag tycker det är viktigt att hålla detta långa perspektiv i minnet när den dagsaktuella debatten om ingångslöner nu förs. Arbetsgivare och politiska krafter får gärna föra debatten om sänkta löner. Men de ska veta att de inte bara möter motstånd från dagens fackliga företrädare. Vi har också Henning Nilssons öde med oss till förhandlingsbordet.
