Krönika När marknadslösningarna lämnat alltför många människor bortglömda lockar högerpopulismens enkla lösningar. Men det är tyvärr en honungsfälla.
Enligt flera internationella undersökningar är Sverige ett av världens bästa länder att leva i. Svenska företag ligger i topp när det gäller internationell konkurrenskraft. Arbetslösheten sjunker, statsfinanserna är goda och tillväxten är hög. Som svensk medborgare torde det finnas all anledning att sträcka på ryggen och vara både stolt och nöjd över utvecklingen.
Problemet är att det inte är en bild som alla känner igen sig i. Väldigt många svenskar skulle tvärtemot säga att utvecklingen är på väg åt fel håll. Det är naturligtvis en fråga om perspektiv och ingen kan överpröva en bedömning utifrån enskilda individers egna uppfattningar.
Men hur kan det då komma sig att det råder så olika uppfattningar om Sveriges tillstånd? Det finns inga enkla svar på frågan men låt mig göra ett försök.
Allt fler börjar nu koppla ihop högerpopulismens framväxt med den ojämna fördelningen av globaliseringens vinster. Man kan verkligen se en tudelad verklighet i Sverige, men också i övriga världen. Samtidigt som det skapats oändliga rikedomar i spåren av en avreglerad och globaliserad marknad har klyftorna ökat dramatiskt.
Det går inte att förneka Sveriges positiva utveckling på ett övergripande plan, men det går inte heller att förneka hur samhällsinvesteringar och service under lång tid varit eftersatta.
Jag tror att det vi ser nu är liberalismens kris. Den dogmatiska tron på att den bästa lösningen på alla samhällsutmaningar är att låta marknaden styra har skapat en mycket stor mängd människor som känner sig marginaliserade, rent av bortglömda. Det är i dessa läger som högerpopulismens enkla lösningar klingar allt ljuvligare.
Det är tyvärr en honungsfälla som riskerar att tillfoga mänskligheten långt större skador än vad liberalismen någonsin gjort. Den som tror att högern har lösningar som leder till ett bättre liv för löntagare kommer att bli grymt besviken.
Den dubbla tragedin i den utveckling vi nu ser är att arbetarrörelsen verkar stå vid sidan och titta på. Det politiska vakuum som följt i spåren av liberalismens kris har inte fyllts av några vänstervindar.
I Sverige har vi en socialdemokratiskt ledd regering som är begränsad av en borgerlig majoritet i riksdagen. Om vi inte ska falla offer för en utveckling som vi sett i USA, Storbritannien, Polen och Ungern måste arbetarrörelsen samla sig till en politik som inte bara säkrar en stabil tillväxt utan också leder till ett brett och stabilt samhällsbygge för framtiden.
Det bästa vaccinet mot högerpopulism är nämligen att ingjuta trygghet och framtidstro i medborgarna. Den uppgiften ser jag inte att några andra än en samlad arbetarrörelse kan fixa.
Per-Olof Sjöö är förbundsordförande för GS-facket.
