Hoppet stod till Volkswagen. Men det blev ändå Volvo som köpte Scania. Många inom Scania är idag besvikna över affären.
En av dem är Jan Ahlnäs, metallarbetare vid Scania i Södertälje sedan 27 år tillbaka. I likhet med de flesta andra av de 11 000 Scania-anställda i Sverige har han semester.
– Typiskt att sånt här besked kommer när alla är lediga och vi inte kan reagera direkt. Men jag lovar: det blir inte mycket gjort på måndag.
På kort sikt kommer inget att märkas, tror han. Men om fyra, fem år.
– Då kan det bli tufft. Det är säkert många jobb som hotas.
Helst hade han sett Volkswagen som uppköpare.
– Det vill alla på jobbet. Ingen, jag lovar ingen ville gå ihop med Volvo. De har inga tunga lastbilar, vi hade passat perfekt.
Hoppet att Volkswagen skulle komma som uppköpare till Scania är utbrett. Morgan Nilsson är klubbordförande för 390 metallare vid växellådefabriken i Sibbhult. Han hade också hoppats på Volkswagen.
– Visst hade jag det, vi skulle fått en självständig ställning inom VW-koncernen. Men med Volvo ser jag på sikt en massa hot.
– Jag är faktiskt mycket besviken.
Morgan Nilsson befarar att massor av jobb kommer att försvinna.
– Därför förstår jag inte näringsminister Björn Rosengren kan vara glad idag. Det var inte längesedan som Scania-ledningen sa att ett samgående med Volvo skulle kosta 15 000 jobb på tio års sikt. Idag säger samma Scania-ledning med Leif Östling i spetsen att den här affären är bra. Hur hänger det ihop?
– De enda som tjänar på det här är Mercedes. De kommer att plocka kunder efter den här affären.
Morgan Nilsson ser stora risker för att Scanias växellådefabrik på sikt ställs mot Volvos i Köping. Men det stannar inte där. Ska både Volvo Tuve och Scania i Luleå göra balkar.
Och framför allt: hur går det med Scanias tillverkning av axlar i Falun? Kommer den att tillhöra det nya lastbilsbolaget. Volvo sålde i fjol sin axelfabrik i Lindesberg till amerikanska underleverantörsjätten Meritor. Ska även Falufabriken gå samma öde till mötes?
Representanter för Scanias koncernfackA kommer på fredagskvällen att träffa Volvochefen Leif Johansson för en första diskussion om framtiden. En av dem som träffar Volvo-chefen är Sören Westerholm, ordförande för metallarbetarna vid Scanias hyttfabrik i Oskarshamn.
– Fram till dess att jag träffat Johansson är jag spontant skeptisk till affären. Jag tror inte den är bra, varken för Sverige eller för de anställda.
– Konkurrensen mellan företagen har varit bra. Vi har olika kulturer, olika produktfilosofier. Risken är nu att kunderna ser Volvo och Scania som ett enda märke.
– Sedan är jag rädd för att det i framtiden blir stora strukturella förändringar.
· Som en enda hyttfabrik istället för två som idag?
– Kanske. Och då är det inte säkert att valet står mellan Scanias nuvarande i Oskarshamn eller Volvos i Umeå. Hytterna kanske ska ligga nära kunderna, i Europa.
Scania har redan idag monteringsfabriker i Holland, Frankrike och Polen. Volvo har i Belgien. Att hytterna tillverkas långt ifrån slutmonteringen är unikt för de svenska lastbilstillverkarna.
– Risken är uppenbar att ekonomerna kommer om några år och säger att ”här kan vi räkna hem så och så många kronor på att koncentrera hyttillverkningen till en fabrik”.
– Nu får vi ta den här diskussionen med de nya ägarna, för nya ägare har vi. Det är bara att konstatera.
I samtalet med Leif Johansson kommer metallrepresentanterna kräva att hela Scanias koncernfack redan nästa vecka får en träff med de nya ägarna, AB Volvo.
