På måndagen presenterade Facken inom industrin sitt lönekrav på 3,9 procent. Ett bra bud, konstaterar Pappers ordförande Pontus Georgsson.
– Jag har sett att arbetsgivarna är ute och sprider de vanliga svarta rubrikerna. Men jag tror inte att pappers- och massaindustrin går under. Tvärtom, den kan bära en sådan här löneökning. Det är jag övertygad om, säger han.
Sedan tidigare är LO överens: Deras medlemmar måste få reallöneökningar nästa år. Det betyder att lönen ökar mer än inflationen, att den faktiskt räcker längre.
Mer i plånboken, helt enkelt.
Läs mer:
Arbetsgivarnas eviga larm: ”Helt orealistiskt”
30 år av argument mot lönekraven ”Facken räknar alltid fel”
Sedan industriavtalet bildades 1997 har reallönen ökat nästan varje år – med ett par undantag. Industrin går alltid först och sätter ”märket” för hur stora löneökningarna blir. Deras lönekrav är normerande för hela arbetsmarknaden.
– Vi ska ta ut bästa möjliga. Det innebär att vi ska ha reallöneökningar och fortsätta bygga ut arbetstidsförkortningen, samtidigt som vi behåller svensk industris konkurrenskraft och en hög sysselsättning, sa IF Metalls ordförande Marie Nilsson när årets krav lades fram.
LO:s ordförande Johan Lindholm har varnat för att årets avtalsrörelse kan bli extra tuff. Fackförbunden möter en ”ny sorts fiende”, anser han:
– Den här gången har arbetsgivarna faktiskt trissat upp saker till en helt annan nivå.
Också Pontus Georgsson ser utmaningar.
– Branschen går inte så bra. Backar vi ett år, har jag aldrig varit med om att den har gått sämre. Det är klart att det från arbetsgivaren kommer att finnas ett större motstånd mot att höja lönerna, säger han.
– Samtidigt ser vi en ljusning. Annan exportindustri går bättre och lönerna sätts inte bara utifrån utrymmet i vår bransch. Märket sätts av den internationellt konkurrensutsatta industrin, och den går trots allt bra.
Tidigare år har Pappers krävt högre löneökningar än industrifacken. När nya avtal skulle tecknas 2020 krävde de 4 procent i löneökningar, en procentenhet mer än industrins märke.
– Jag känner mig inte orolig för att vi inte ska kunna få det som märket ger. Det kommer gå bra. Och jag påstår att vi ofta har en mer omfattande förhandling när det gäller villkor och villkorsförbättringar. Det ska vi fortsätta att ha.
