Pappers säger inte upp det tredje avtalsåret.- Hittills har avtalet gett medlemmarna en bra reallöneutveckling och vår bedömning är att det ser bra ut även för nästa år, säger Pappers ordförande Sune Ekbåge.
Det nuvarande avtalet med arbetsgivarna i Skogsindustrierna, ger Pappers en möjlighet att omförhandla det tredje avtalsåret. Enligt Pappers har de två första åren, trots låga nominella löneökningar, gett medlemmarna en kraftig reallöneökning. Detta främst beroende på den mycket låga inflationstakten.
Den bedömning förbundet gör är att inflationen blir fortsatt låg, trots att Sverige gått in i en högkonjunktur. Detta leder till fortsatt reallöneökning om än på lite lägre nivå. Pappers förbundsstyrelse har därför beslutat sig för att inte omförhandla det tredje avtalsåret.
Gunnar Skoog, avdelningsordförande i Pappers på Rottneros i Utansjö, menar att förbundet gör rätt.
– Jag tyckte det var ett bra avtal redan när vi skrev på. Nu har vi också fått ett kvitto i efterhand på att vi gjorde rätt.
Tommy Nordkvist, ordförande på Stora Enso i Nymölla:
– Även om konjunkturen är på väg uppåt är samhällsutvecklingen sådan att vi inte ska säga upp avtalet. Jag godkände uppgörelsen när den kom. Vi har fått en reallöneutveckling vi kan vara relativt nöjda med.
Anders Wiklund på Stora Enso i Kvarnsveden var när avtalet tecknades i januari 1998 en av de stora kritikerna till avtalet. Han sade då att ” detta är ett avtal vi borde sagt nej till. Nu får vi reallönesänkningar i tre år. Samtidigt får arbetsgivarna mer flexibilitet i utbyte mot arbetstidsförkortningen”.
I dag säger han att inte ens Pappers förbundsstyrelse kunde förutspå att inflationen skulle bli nära noll.
– För det är inte genom höga löneökningar utan låg inflationen som vi fått en reallöneökning. Mina farhågor infriades därför inte.
Några förutsättningar att bryta upp tredje avtalsåret ser han inte.
– Reallönerna har tveklöst blivit höga och då rycks grunden bort för att säga upp avtalet.
Anders Wiklund säger att ”vi får samla ihop oss till nästa avtalsrörelse i både lön-och maktfrågor.”
– På den senare punkten tycker jag fortfarande att avtalet är ett nederlag.
En annan kritisk röst i förra avtalsrörelsen var Lars Wåhlstedt, en av två vice ordföranden på Stora i Grycksbo. ”Usel förkortning av arbetstiden och inget vidare reallöneskydd. Vi skulle sagt nej”, sade han då.
På frågan om förbundet gör rätt i dag när man väljer att inte säga upp avtalet, erkänner han direkt att han hade fel i frågan om reallöneskyddet.
– Men vi hade mobiliserat hårt för att ta strid i arbetstidsfrågan och i besvikelsen över att den uteblev så slogs vi med alla medel. När det gäller arbetstidsförkortningen känner jag fortfarande besvikelse.
– Nu tycks förbundet kommit till en viss insikt i MIA-utredningen om att vi bör diskutera mer och bättre inför kommande avtalsrörelser och det tycker jag är bra.
MIA står för Medlemsinflytande i avtalsrörelser och presenterades i Dagens Arbetes månadsmagasin nr 9/99.
