Det är bra med svenska ägare av företagen. Men det räcker inte. Det viktigaste är att ägaren är kunnig och är intresserad av industriell verksamhet. I vissa fall är utländskt ägande bättre.
Det är en av slutsatserna i årets storföretagsrapport från Metalls utredningsavdelning. Rapportens tema är ägandet.
Under flera år har svenska företagsledare hävdat att de kan tvingas flytta utomlands om inte möjligheterna att driva företag förbättras.
– Hoten om utlandsflytt hörs i alla europeiska länder. Så företagsklimatet kan inte vara så katastrofalt i Sverige, säger Göran Johnsson, Metalls ordförande. Men det är givetvis viktigt att det finns bra förutsättningar för att driva företag.
– Det förs en alltför konservativ debatt om globaliseringen i Sverige. Svenska företag har alltid varit exportinriktade. I den nya öppna världshandeln har svenska företag helt andra förutsättningar än förut.Svensk industri har under de senaste åren genomgått dramatiska förändringar i ägandet. Om förändringarna varit bra eller dåliga – det skiftar från fall till fall. Att exempelvis Saab Automobile fick en ny utländsk, och tålmodig, ägare räddade sannolikt den svenska biltillverkaren. Saab fick med General Motors en mer intresserad och kompetent ägare ”med större förmåga att investera i och utveckla verksamheten”, enligt rapporten. I fallet Saab var utlandsägande sista utvägen.
Riskerna med att bli uppköpt handlar mer om uppköparen bara är ute efter att skaffa sig ytterligare kapacitet eller tillgång till svensk marknad. Därför är det viktigt att de svenska företagen har en unik kompetens, att de är väl strukturerade och högproduktiva innan de slås ihop med utländska. Det visar till exempel fallen ABB och Avesta Sheffield. Och ingår det svenska företaget i det utländska företagets strategi även på andra marknader, då kan det svenska företaget ha fått fördelar av sammangåendet. Med andra ord: om ansvaret för Fords utvecklingsarbete på bilsäkerhetsområdet placeras i Sverige är det bara att gratulera Volvo.
Metallrapporten rangordnar de 15 största företagen inom Metalls avtalsområden efter ett ”utlandsindex” för att få svar på hur utländska företagen är. Här väger man in faktorer som andel anställda utomlands, hur stor del av produkterna som säljs utomlands, andelen utländska ägare, om huvudkontoret finns utomlands, om huvudägaren, vd:n och styrelseordföranden är utländsk och om företaget är noterat vid någon utlandsbörs.
Avesta Sheffield, ABB, Atlas Copco, Electrolux, Ericsson, SKF, Saab Automobile och Volvo är alla utlandsdominerade. Ericsson är exempelvis mer än hälftenägt av utländska intressen trots att det betecknas som ett ”svenskt” företag. Samma sak med ”svenska” Electrolux.
Rapporten andas oro över de nya ägargruppernas kortsiktighet. De stora institutionerna tillämpar en ”exit-policy” där man aktar sig för engagera sig för mycket i företagen. Ett djupare engagemang skulle göra det svårare att snabbt sälja sina aktier och lämna företaget. De nya institutionella ägarna saknar dessutom ofta industriell kompetens. Vad de anställda behöver, enligt rapporten, är industriellt intresserade och kunniga ägare som ser långsiktigt på verksamheten.
– Vi kan se en utveckling mot en pensionskapitalism. Bland de institutionella ägarna finns det ofta mer pengar än kunskap, säger Göran Johnsson.
– Makt måste följas av ansvar. Det måste finnas en professionalitet och en branschkunskap hos dem som äger företag.
