Det är inte Metall utan förbund som Transport och Byggnads som gör samordningen inom LO problematisk. Det säger Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman. Han medger också att samordningen med Civilingenjörerna är problematisk på grund av ingenjörernas snabba löneutveckling.
Den gångna veckan har han varit Sveriges mest jagade facklige ledare: Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman, anklagad för att spräcka LO:s samordning inför den kommande avtalsrörelsen.
Ändå kom inte Tidermans utspel om att inte samordna sig med resten av LO som någon överraskning.
I december förklarade Anders Tiderman för Dagens Arbete i en intervju att det ”inte finns något utrymme” för samordning med resten av LO.
Metall förhandlar på egen hand tillsammans med industritjänstemännen i Sif och civilingenjörerna i CF. Samordningen med andra LO-förbund ryms inom industrikommittén, där LO:s industrifackförbund (Metall, Pappers, Industrifacket, Livs samt Skogs- och Trä) finns representerade. Precis som i förra avtalsrörelsen.
Men i förra avtalsrörelsen ställde sig Metall ändå bakom LO:s löneram på 3,7 procent. LO:s löneram såg Metall som en rekommendation, inte ett gemensamt avtalskrav.
Men nu ställer Metall inte ens upp på en gemensam rekommendation. Det innebär väl att LO försvagas ännu mer?
– Vi har haft det här samarbetet med tjänstemännen och civilingenjörerna sedan 1993. Och det är vår avsikt att fortsätta det samarbetet inom ramen för industriavtalet som vi slöt 1997. I höst tar avtalsrörelsen fart och jag tycker det är lite sent av LO att komma igång först nu. Våra förutsättningar är bestämda.
Är du helt emot att samarbeta med LO i avtalsfrågor?
– Inte alls. Jag tycker vi kan samarbeta och hitta gemensamma ståndpunkter i frågor som rör arbetstider, kompetensutveckling och arbetsmiljö för att ta några exempel. Men att samarbeta kring en ekonomisk ram – ett lönetak – är uteslutet. Spåren från förra avtalsrörelsen avskräcker.
Metalls uppslutning bakom LO:s löneram inför 1998 års avtalsrörelse väckte hård intern kritik. På Metalls avtalsråd fanns en stor minoritet som krävde att Metall helt skulle ta avstånd från löneramen.
Det var inte själva nivån på 3,7 procent som upprörde metallarna. Nej, det var LO-dokumentets formuleringar om att all löneglidning skulle räknas av avtalshöjningen som upprörde känslorna.
Metalls ledning försökte distansera sig från LO:s avtalsram genom att slå fast att ”löneökningar som beror på byte av jobb inte är att betrakta som löneglidning”. Men uppåt en tredjedel av avtalsrådet reserverade sig mot den skrivningen. Man ansåg att Metall ändå öppnade sig för avräkning av löneökningar som kommer av att man utvecklas i jobbet och tar på sig mer ansvar.
Att i år inte ens ställa upp på en gemensam rekommendation med resten av LO – är det en följd av denna hätska interna kritik som fanns inför 1998 års avtal?
– Vi hade stora problem internt med LO:s ekonomiska ram. Många var rädda för att vi skulle förlora pengar vi fått loss tack vare vår satsning på det goda arbetet. Men det finns även andra orsaker till att det är svårt att ansluta sig till en gemensam ram som i detalj anger vad saker och ting får kosta.
Vilka då?
– Ta arbetstidsfrågan och kompetensutvecklingen. Det är först när man ser hur det nya avtalet ser ut som man kan uppskatta vad kortare arbetstid och kompetensutveckling kostar.
– Vad jag är kritisk emot är att man sätter en ekonomisk ram, ett tak för löneökningarna som utgår från förhållandena på hemmamarknaden. Det hotar hela lönebildningen och i förlängningen om vi ska få höjda reallöner och fler jobb.
– Det vore lättare med samordning inom LO om den konkurrensutsatta sektorn – exportindustrin – bestämmer löneutrymmet. Men den insikten saknas hos många LO-förbund, enligt Anders Tiderman.
– Går det dåligt för industrin blir det sämre för åkarna, det drabbar Transports medlemmar. Går det dåligt för industrin hotar arbetslöshet och sämre tider, folk konsumerar mindre, det drabbar Handels medlemmar. Det byggs mindre, det drabbar byggnadsarbetarna. Sveriges största byggarbetsplats är i dag Saab Automobile i Trollhättan.
Men vad händer om två konfliktstarka fack som Transport och Handels drar iväg med högre löneökningar än Metall – vad tror du metallarna säger då? Vore det inte bättre att samordna sig med de här facken åtminstone för att hålla koll på dem?
– Naturligtvis vore det något att önska sig. Men förutsättningarna är dåliga. Transport för en avtalsrörelse utan att diskutera upplägget med LO. Byggnads träffade i höstas en uppgörelse på egen hand.
Kanske desto större skäl då att vara med i en samordning och få inflytande i stället för att gå sin egen väg?
– Jag har då aldrig hört från Transport eller Byggnads att de vill vara med på en samordning där den konkurrensutsatta sektorn bestämmer löneutrymmet.
Så det är Transport och Byggnads som egentligen saboterar samordningen inom LO?
– De gör samordningen problematisk för oss, helt klart. Det är ju bara att se vad som hänt i de branscherna och komma ihåg hur de diskuterat internt inom LO. De vägrar att följa principen att ribban läggs av den konkurrensutsatta sektorn. Det är jag den förste att beklaga.
Och då blir det hellre Sif och CF.
– Ja, vi har positiva erfarenheter av det samarbetet sedan vi startade 1993. Det har varit bra både för metallarbetarna och för industrin. Glöm inte bort att vi tack vare den samordningen räddade riksavtalen.
Och inte minst för civilingenjörerna. Deras löneökningar har ju varit mycket högre än metallarnas. Är inte det ett problem – att samordna sig med ett höglöneförbund som får ut mycket mer?
– Jo, det är problematiskt. Problemet är vad vi ska göra åt det. De har marknaden med sig, efterfrågan på ingenjörer är hög och då ökar deras löner.
Vad ska ni göra åt det då?
– Det är en fråga som jag i dag inte har något svar på. Jag tycker i alla fall att vi valt den bästa vägen. Det är det enda alternativet i dag.
Men varför ska Metall samordna sig med ett höglöneförbund som får ut mer både i procent och i kronor?
– Det här är ett problem som alltid finns oavsett om vi samordnar oss med dem eller inte. När vi förhandlat fram ett nytt avtal kan vi inte se vad som kan hända därefter. Det här är grupper som har marknaden i ryggen, precis som vi också har sådana grupper inom Metall.
Hur påverkar civilingenjörernas snabba löneutveckling samtalsklimatet mellan Metall och arbetsgivarna i VI, Sveriges verkstadsindustrier? Kommer ni att efterlysa större disciplin från arbetsgivarna när det gäller att stå emot ingenjörernas lönekrav?
– Det förutsätter vi att de redan gör. Jag tror de gör så gott de kan.
