En arbetsskadeförsäkring som ger en ersättning med 100 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten och ett arbetsskadebegrepp som innebär att även belastningsskadade kan få ersättning.
Det kräver Pappers i en förbundsmotion till LO-kongressen i september. Man ställer sig också bakom en motion från avdelning 15 Iggesund, som kräver att LO ska verka för att självrisken i TFA-försäkringen tas bort.
Pappers skriver i sin motion att arbetsskadeförsäkringen genom åren alltid haft syftet att kompensera den enskilde så att personen i fråga försätts i samma ekonomiska situation som om skadan inte inträffat. I dag är det inte så.
”Skadebegreppen i de olika försäkringar som funnits genom åren är beskrivna i juridiska termer med en medicinsk bakgrund. Men det är en politisk uppfattning som ligger till grund för hur de är utformade. Konsekvensen av riksdagens senaste beslut blir att det inte längre är samhället utan den skadade som får bära bördan av att den medicinska vetenskapen inte är fullkomlig.”
Pappers pekar på att det 1992 godkändes 103 614 arbetsskador. 1997 var det bara 10 120.
”De signaler som vi i Pappers får genom avdelningarna undanröjer klart misstanken att det skulle vara en förbättrad arbetsmiljö som ligger bakom denna kraftfulla minskning”, skriver förbundet och kräver rättvisa åt dem som drabbas.
I en annan förbundsmotion tar Pappers upp den så kallade industriförbundsprincipen och vill att LO:s styrelse ska utreda konsekvenserna av 1998 års revidering av LO:s organisationsplan och föreslå åtgärder för att stärka industriförbundsprincipen.
Bakgrunden är att allt fler verksamheter läggs ut på entreprenad och sammanhållningen på arbetsplatserna därigenom utsätts för stora påfrestningar. Arbetsgivarna använder sig av entreprenader för att kringgå principen och slå sönder den fackliga sammanhållningen.
Särskilt väl märks detta inom lokalvården. 1998 tilldelades Fastighets generellt avtalsrätten för alla städentreprenader. Tillsammans med tidigare avsteg från industriförbundsprincipen (en arbetsplats – ett fack), restaurangverksamhet och portvakt har gjort att denna princip urholkats.
Pappers ser i dag en utveckling där den lokale arbetsgivaren uppmanar lokalvårdarna att starta egen firma, annars anlitas utomstående entreprenör. Och i de allra flesta fall har detta lett till försämringar för personalen.
Så till några motioner till LO-kongressen inskickade från avdelningar inom Pappers:
Avd 34 Mörrum tycker att arbetsförmedlingen är alldeles för släpphänt i sin hantering av utbildningsbidrag till företag. De vill att ”LO uppvaktar SAP om att förändra reglerna för hur utbildningsbidraget utformas, så att bidraget ska syfta till fler arbetstillfällen eller säkerställa jobben i respektive företag”.
Nu används bidraget till att utbilda personal på flera befattningar som innebär personalminskning, anser motionärerna.
Avd 16 Ortviken vill höja taket för a-kassan från 16 000 till 18 000 kronor per månad. Pappers förbundsstyrelse instämmer i detta och att det ska ske skyndsamt. I en kommentar säger man också att det i den senaste a-kasseutredningen finns ett förslag om att höja taket de första 100 dagarna – ett förslag i rätt riktning, men det borde gälla alla dagar med a-kassa.
Avdelningen i Ortviken vill också sänka den allmänna pensionsåldern till 60 år och avdelning 68 i Hallstavik vill sänka pensionsåldern till 60 för dem som jobbat skift i minst 25 år. Pappers bifogar till dessa motioner ett yttrande som går ut på att Pappers styrelse flera gånger avvisat kravet på generella sänkningar av pensionsåldern, och lösningar för skiftarbetare måste i så fall ske på branschnivå. Pappers hänvisar i sammanhanget också till det system med arbetstidskonto som skapades i senaste avtalsrörelsen och som ger utrymme för den enskilde att sänka sin pensionsålder.
