Grafiska fackförbundets ordförande Malte Eriksson gick till angrepp mot industrins fackförbund när han öppnade förbundets kongress i Bålsta på fredagen (2000-04-07).
– Industrins arbetare och tjänstemän vill förbättra sina villkor, gynna sina medlemsgrupper och därmed lämna andra branscher utanför.
– Den fullständigt unika styrka som svensk fackföreningsrörelse har byggt upp riskeras. Vår gemensamma syn på rättvis lönesättning är i fara.
Malte Eriksson betecknade den kommande avtalsrörelsen som en ”kanske avgörande och ganska ödesmättad stund för svensk fackföreningsrörelse”.
Och Saf ger processen legitimitet genom att säga ja till förhandlingar med industrifacken men nej till LO.
Malte Eriksson varnade för att den kommande LO-kongressen kommer att avgöra hela den svenska fackföreningsrörelsens framtid.
– Den personstrid som kan anas bakom valet av Vanja Lundby-Wedin som ny LO-ordförande är ett politiskt vägval – att stärka eller försvaga LO och TCO.
Han hoppades att flera förbund skulle följa Grafikernas strävan att stärka enheten inom LO.
– Vi hoppas att fler förbund vill tillförsäkra LO och TCO fortsatt politisk och facklig legitimitet. Vi är sent ute, men inte för sent, sa Eriksson.
Det fanns fler än industrins fackförbund inom arbetarrörelsen att kritisera. Grafikernas förbundsordförande kritiserade de senaste decenniernas socialdemokratiska politik.
– Hur kunde de våra skruva av korken till flaskan med etiketten ”Marknadskrafter” utan att titta på bruksanvisningen? Anden i flaskan smet ut och det kan vara svårt att pressa tillbaka den in i flaskan igen.
– Stora grupper av våra medlemmar kommer att fara illa om den här utvecklingen får fortsätta, sa Malte Eriksson.
Han varnade för den ”nya ekonomins kapitalister” som bara kan tänka sig säkra och snabba investeringar. Kortsiktigheten hotar jobben.
– Med extrema krav på avkastning plundras livskraftiga företag, man överger duktiga medarbetarebara för att visa förändringsbenägenhet. Den tillväxt som vi alltid bejakat är hotad, varnade han.
I Grafiska fackförbundet ser Malte Eriksson en motkraft som kan vara med och skapa optimism och framtidstro
– Vi har en organisation av vardganes hjältar som bär på en idé om arbetets värde. Vi har en ideologi om allas lika värde och om produktionsresultatets rättvisa fördelning. Men man kan inte vara solidarisk med alla. Vi kan inte vara solidariska med kapitalägarna. Men vi kan samarbeta med dem, uppnå samförstånd med dem.
Och mot arbetsgivarna vill han gärna ha med sig Seko, HTF och framförallt journalisterna i SJF. Målet är en stark mediaorganisation ”gärna med 30 000 fler medlemmar”. Splittring och lönedumping ska förhindras.
– Men det kräver öppenhet och förståelse bland våra medlemmar.
Malte Eriksson skåpade ut grafikernas gamla fackliga hållning.
– Borta är 80-talets fullständigt huvudlösa fackliga kamp där målet var att bekämpa andra fackliga organisationer. Det är nödvändigt att ständigt omgruppera sig till en facklig organisation som svarar mot alla de anställdas krav.
– Samarbetet med SJF har inneburit att facket flyttat fram sina positioner.
